Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 3 september 2002

    Hästdagbok v34-35

    Tisdag 3 september

    Kan en rejäl sadelknapp rädda Berit?



    Teepee med westernsadel!

    Nåja, prova kan man ju alltid…


    Hej



    Håll i er! I stallet hänger numera en westernsadel!
    Nej, jag har inte flippat ut fullständigt och lagt ner tömkörningen
    och körningen utan det är Berit som är orsaken!




    Eller egentligen alla blåmärken och skador Berit
    får när hon trillar av Kiowa, för att vara mer
    exakt. Kiowa är nämligen en dam som är ganska kvick
    i benen. Så när hon blir ”rädd” för något
    och tvärvänder och slänger sig runt och är
    på väg 180 grader åt andra hållet så
    hänger Berit oftast inte med (ännu) utan dimper ner
    i backen.



    Detta har hänt nu ett par gånger med onda knän,
    blå rumpa och rygg samt huvudsmärtor som resultat.
    För att försöka förhindra avtrillningarna
    (har märkt att det ändå inte blir någon
    tårta, Berit, när det händer) så har vi
    haft en rem kring halsen på Kiowa, men den hann inte Berit
    få tag på. Då provade vi istället med en
    rem framtill på sadeln. Detta fungerade något bättre,
    men fortfarande inte tillräckligt bra för att man ska
    våga släppa ut Berit och Kiowa själva på
    vägarna.




    Vänta och smörja, vänta och smörja,
    men till slut ska ni se att det blir bra

    igen. Om inte annat så kommer vinterpälsen snart.


    Då kom Berit på den fantastiska
    idéen att hon skulle prova med en westernsadel. Sagt och
    gjort så lånades en sadel av en bekant (sedan långritten)
    och denna sadel provreds i förra veckan. Mycket obekvämt
    för den ovane (läs mig), det kändes som om någon
    lagt en bräda mellan mig och hästen. Berit däremot
    tyckte att hon kände sig mycket säkrare i den här
    sadeln än i vår vanliga allroundsadel. Därför
    köpte hon denna begagnade sadel som numera pryder vår
    sadelkammare. Nåja, pryder och pryder, stor plats tar den
    i alla fall.



    Teepees sår har läkt riktigt fint nu. Hålen
    är borta och ersatta med nytt fint kött. Nu är
    det nästan bara de ytliga skorporna kvar att hålla
    efter. Köttet får ju inte heller börja växa
    så mycket så att det blir svallkött. Nu är
    det bara en fråga om tid innan hon ser ut som före
    skadan igen. Pälsen på det klippta området är
    nog det som kommer att ta längst tid att få ut igen,
    fast på det viset är det ju faktiskt positivt att det
    snart är höst, vinterpälsen kommer ju att jämna
    ut det hela. Inget ont som inte har något gott med sig?






    Onsdag 28 augusti

    Teepee mår bättre



    Hej,



    Något lugnare denna veckan. Inga skadade hästar
    som tur är.



    Teepee börjar må lite bättre. Såret
    har lugnat ner sig nu sedan hon inte behöver ha det höga
    och varma (här trivs bakterierna som fisken i vattnet) hasbandaget.
    Tyvärr kasar det lilla bandaget ner hela tiden, så
    jag har fått lägga om det ett par gånger om dagen.
    Det är inte helt enkelt, kan jag berätta, att få
    ett bandage att stanna kvar kring hasleden utan att lägga
    ett helt hasbandage.



    I torsdags fick Teepee smärtstillande sista dagen. Jag
    har som tur var inte kunnat märka någon skillnad i
    rörelsemönstret sedan jag slutade, så det verkar
    inte som om hon har ont längre. Svullnaden har också
    gått ner helt, så jag börjar känna mig lugnare.





    Jag hann inte fram med kameran på de sekunder
    det tog från att Silver varnyduschad och fin tills han rullade
    sig, så ni får nöja er med en bild på när
    han redan är gräsfläckig och brun i svansen.


    I söndags tog jag stygnen. Det gick bra.
    När såren väl börjat läka som tänkt
    växer ju stygnen nästan ”ut ur” såren så
    det är lätt att få tag på dem.



    I måndags var en mycket rolig kväll. Äntligen
    skulle vi åka och beställa en vagn till Teepee. Denna
    vagn har jag velat beställa länge, men min sambo tycker
    att det är lite mycket pengar så därför har
    det inte blivit av. Nu äntligen var det alltså dags.
    Hur man får en ovillig sambo att ändra sig? Det går
    till så här: Man ger sin sambo en motorcykel i 30-års
    present. Denna motorcykel är visst ganska dyr. När den
    väl är beställd, inhandlad och ankommen är
    det ”ingenting” att beställa en vagn för ”ynka” 14 000
    kr (kvinnans list övergår mannens förstånd,
    eller?).



    Vagnen är en så kallad träningsvagn (inkörningsvagn)
    och tillverkas av en mycket duktig man som heter Troed och finns
    utanför Åstorp i nordvästra skåne. Vagnen
    är tvåhjulig, har två säten (men går
    att koppla om till bara ett om man vill), svängel förberedd
    för snabbkoppling på draglinorna mm, mm. Den är
    utvecklad bla tillsammans med Anders Jönsson, nordvästskånsk
    kusk som är en del av svenska landslaget i enbet, körning.
    Densamma Anders är även vår (Teepees och min)
    tränare när vi tränar körning. Det är
    han som hjälpt oss att komma igång med tömkörning,
    däckdragning, övningar med skaklar osv.



    Nu är det bara väntan kvar, 3-4 veckor skulle jag
    tro innan vagnen är färdig att hämtas. Håll
    er till tåls, så ska ni få se bilder på
    den.



    I fredags fick Silver sig en rejäl omgång, av pyssel
    alltså. Först ett möte med stora klippmaskinen
    och sedan ett bad. Så fin han blev! Han lever verkligen
    upp till sitt namn, Mr Silver, när han är nyduschad
    för manen och svansen blir alldeles silvervita. En så
    söt ponny har vi inte sett på länge!



    Denna vecka har jag även fått iväg höprovet
    för analys. Det hö vi fått hem prov på har
    nu legat ett antal veckor och ”gottat” till sig. Ur de sex balarna
    tog jag totalt 18 tussar som jag lade i en stor bunke. Detta hö
    klippte jag ner i mindre bitar och stoppade i en påse jag
    beställt från analysföretaget (AnalyCen, om någon
    är intresserad). Så nu är det bara att vänta
    på svaret, också… Mycket att vänta på.





    Vilken tur att vi köpte flugtäcken
    till hästarna, för nu är flugorna och myggen verkligen
    jobbiga.


    Det vi inte behöver vänta på
    är flugor och mygg!! Fy tusan vad de är överallt!
    Jag (och de flesta andra här i närheten) håller
    fullständigt på att smälla av. Igår kväll
    lyckades jag ha ihjäl sex stycken medan jag ryktade Teepee.
    Jag är faktiskt djurvän, men nu blev det bara för
    mycket. Myggor som sticks överallt så man kliar sig
    hela nätterna så att man inte kan sova har faktiskt
    inte samma rätt att leva som vi andra, eller?



    Tur att vi har spökutstyrslarna till hästarna (flugtäckena
    och huvorna alltså). De hjälper faktiskt någorlunda
    medan hästarna är ute i hagen, fast det märks att
    hästarna är glada när de får komma in i stallet
    på kvällarna. Förmodligen både för
    flugor och mygg samt för värmen. Det är ju svalare
    i stallet.

    Relaterade artiklar

    Till toppen