Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 29 november 2002

    Hästdagbok v 46-47

    Tisdag 26 november

    Nytt täcke till Teepee

    Är det någon mer än vi som håller
    på att totalt flyta bort av allt regnande? Här har
    regnet vräkt ner nästan hela veckan och det märks
    verkligen i markerna. Tyvärr ligger den nya gården
    hästarna bor på lite grann i en svacka, och bakom gården
    ligger en liten ”sjö” med kringliggande sankmark. Sjön
    är inte tillräcklig för att ta allt regnande och
    svackan gör att vattnet inte heller rinner vidare ner för
    berget. Alltså börjar det bli väldigt lerigt och
    kladdigt överallt nu. Typisk skånskt vinterväder!




    Teepee poserar i nya täcket.


    Eftersom det nya stallet stått oanvänt
    väldigt länge är det fortfarande lite kyligt och
    fuktigt där inne. Det vill inte riktigt ge med sig trots
    att hästarna nu bott där i två veckor. Men det
    blir bättre och bättre i alla fall. Eftersom det är
    så kyligt bestämde vi oss för att hästarna
    ska få ha lite tjockare täcken på sig inne på
    nätterna. Det var då jag upptäckte att Teepee
    visst har vuxit lite. Det täcket hon hade förra vintern
    vill liksom inte riktigt räcka till till hela henne, utan
    det ser ut som om jag tvättat det i sisådär 90°C
    och sedan kört det i torktumlaren på extra torrt!

     
    Som tur är är Kiowa en bit kortare än
    vad Teepee är, så Kiowa får ärva Teepees
    innetäcke. Alltså var det dags att ge sig ut på
    jakt efter ett nytt till Teepee. Det finns en hel del att välja
    på kan man väl minst av allt säga. Inte lätt
    att välja. Fleece, ylle, rip-stop, bogveck, kryssgjordar,
    bensnören, förlängd hals, dubbelknäppning
    i bogen, andas-funktion mm mm. Hur ska man egentligen kunna veta
    vad man vill ha. Prislägen allt från ett par hundra
    till närmre två tusen kronor.

     
    Till slut bestämde jag mig för att satsa
    på ett lite ”bättre” täcke. Det har glatt utsida,
    så att det inte fastnar så mycket spån på
    täcket när hon ligger ner och sover. Om hon skulle lägga
    sig på en kissefläck eller bajshög går det
    heller inte igenom täcket (som på ett fleecetäcke)
    så hon slipper få det på sig.

     
    Tyckte även att formen såg ut att passa
    Teepee bra, så att risken minskar att täcket ska kasa
    runt och irritera henne. Dubbla spännen framtill, kryssgjordar
    och bensnören ska väl också göra sitt till
    hoppas jag. Storleksmässigt var det lite svårt att
    välja: 125 cm hade förmodligen passat allra bäst
    just nu, men hon verkar vara på väg att bredda sig
    lite för tillfället, så jag valde till sist ett
    135 cm istället. På så vis har hon ju lite att
    växa i också. Tänka sig, att skaffa unghäst
    verkar ha väldigt många likheter med att skaffa barn…

     
    Tyvärr blev det ingen löshoppning den
    här veckan. Maria, vår tränare (och jag också
    för den delen) var i Helsingborgs ridhus hela helgen och
    byggde hinder till de stora hopptävlingarna, Hansbo Horse
    Show. Väldigt trevliga tävlingar, tyckte vi som hjälpte
    till på banan i alla fall. Även ryttare och besökare
    verkade också tycka om arrangemanget.

     
    Den enda som inte tyckte om det var nog Teepee,
    för hon hade nog bra gärna åkt och löshoppat
    lite istället. Tyvärr blir det inget nu på ett
    tag, för Maria har fullt upp med sitt arbete. Ska se om jag
    kan lyckas hitta någon annan stans vi kan få vara
    med och hoppa lite för Teepee verkar tycka att det är
    så himla roligt.

     
    Tisdag 19 november

    Bus i hästhagen…



    Måttbeställt? Man kunde nästan
    tro att vi byggt stallet efter kistan, men så är faktiskt
    inte fallet…


    Nu börjar vi bo in oss mer och mer i det
    nya stallet. Fast fortfarande är mycket provisoriskt och
    det känns som om vi har saker överallt, och det har
    vi.



    Det mesta är fortfarande provisoriskt insatt i stallet
    och mycket finns i kartonger, IKEA-kassar, väskor mm. En
    stallkista som vi väldigt gärna ville ha med oss har
    vi dock kunnat placera in där den ska stå i fortsättningen.
    Vi lär nämligen inte få ut den igen från
    den plats där vi fått in den! Vet inte om det egentligen
    var tänkt att den skulle stå där, men det kändes
    som om den skulle få plats, så vi provade, och nu
    lär det bli svårt att flytta den. Ett lås på
    den, sen är det ingen som varken kommer i den eller får
    den med sig!!



    Något som fortfarande var kvar vid vårt gamla
    stall var foderbordet som vi ger hästarna hö på.
    Detta ville vi absolut ha med till den nya hagen, för det
    är så bra att inte höet ligger på marken
    och riskerar att bli nertrampat.




    Hmmm, jag tror bestämt jag såg foderbordet
    här alldeles nyss! Vart tog det vägen egentligen?


    Problemet är att foderbordet inte är
    helt lättflyttat. Dels väger det sina kilon och dels
    är det ganska otympligt. Hur löser man då detta?
    Jo, ”man tager” en stycken god vän, Hasse, en traktor med
    lastare, en traktorkärra och två envisa ”kärringar”
    (dvs Berit och jag).



    Genom att göra en lite ”halvspecial-lösning” fick
    vi fast foderbordet vid traktorn och lastararmarna, som egentligen
    var drygt en halvmeter för korta för att lyfta det här
    stora bordet. På detta vis lyftes foderbordet upp på
    traktorkärran. Ett antal spännband fick sedan bordet
    att sitta fast på kärran under transporten.



    Nästan en mil färdades så foderbordet innan
    hela sällskapet gjorde entre i hagen hos hästarna. För
    att kunna jobba ifred från de nyfikna hästarna hällde
    jag ut en massa morötter på marken i andra änden
    av hagen. På så vis hade hästarna att göra
    en stund med att gå och leta upp alla morötter.




    Tadam!! (Tecknadserie-språk).Foderbordet
    ståtar i den nya hagen. Vad gjorde man utan bönder
    som Hasse?


    Tyvärr räckte inte morötterna
    tillräckligt länge utan Teepee var snabbt framme vid
    traktorns vagn för att undersöka vad det var för
    något. Hon verkade alldeles totalt säker på att
    hon faktiskt sett sitt kära foderbord passera på denna
    tingest alldeles nyss, och vart hade det tagit vägen? Och
    var fanns all maten som borde finnas i anknytning till detta bord?




    Alltså, foderbordet är på plats i den nya
    hagen. Nu återstår att se om vi någonsin kommer
    att behöva använda det. Än så länge
    finns gott om gräs att mumsa på hela dagarna, så
    nu får hästarna inget extra hö mitt på dagen
    längre.



    Nu höll jag ju nästan på att glömma att
    berätta vad busen Teepee hittade på mer när vi
    höll på med foderbordet. Hästarna tyckte ju så
    klart att det var ganska spännande med en traktor med kärra
    och ett foderbord så där i deras hage, så de
    blev ganska uppspelta och sprang omkring och lekte. Kiowa lugnade
    sig snart (hon var ju tvungen att äta lite också…)
    men Teepee for omkring och bockade och hade sig.

    När vi så höll på att packa ihop det
    sista för att Hasse skulle kunna ge sig av hemåt blev
    Kiowa plötsligt väldigt orolig och sprang fram och tillbaka
    vid grinden. Vi kunde inte fatta varför, förrän
    vi insåg att Teepee inte var kvar i hagen längre. Hon
    hade i sin glädjeyra hoppat ut över grinden!!




    Tjoho! Titta vilken kul liten grind. Den tror
    jag bestämt att jag vill hoppa över!


    Ett par sekunder senare kommer Teepee skrittande
    runt hörnan på huset vid hagen, hur lycklig som helst.
    Kan det bli roligare? Bus och lek i hagen och så en grind
    man kan hoppa över! Tyvärr hade hon inte sett elspiralen
    ovanför grinden, utan dragit denna med sig med benen, så
    den var det bara att byta ut.

    För att hon inte ska få för sig att hoppa
    ut igen har vi satt ”tofsar” av elband i elspiralen samt även
    satt ett elband en bit ovanför elspiralen, även det
    med tofsar på. Får hoppas att tofsarna gör att
    hon ser att det finns saker även ovanför grinden, och
    så högt ska hon väl i alla fall inte hoppa?



    Två rundor på Kullaberg har vi också hunnit
    med i veckan. Ena gången gick vi ”lilla” rundan, ca 25 minuter,
    och andra gången en lite längre runda på ca en
    timme. Till och med hästarna verkar tycka det är skönt
    att få komma ut och gå lite här där det
    är så vackert. Det händer ju också något
    hela tiden när man går här. Uppför och nerför,
    stenar, vatten och kvistar och givetvis människor, barnvagnar
    och hundar. Hela tiden är det något som stimulerar
    både kropp och själ på både människor
    och djur.



    En löshoppningsträning har vi också varit
    på. Denna gång med bara Teepee eftersom vi ”ställt
    av” Kiowa (låter henne vila lite). Teepee tyckte återigen
    att det var jättekul. Denna gång fick hon hoppa lite
    högre hinder också. Inga större problem, hon har
    något bättre teknik än syrran.



    Maria, tränaren, ville testa henne lite, så hon
    gjorde om andrahindret till en studs istället. Första
    gången Teepee kom emot hinderna blev det lite trallopp och
    inte särskilt vackra språng precis, men andra gången
    hade hon funderat ut hur det skulle gå till och tog sig
    riktigt galant igenom. Hon verkar faktiskt ha ett himla trevligt
    sätt att lösa sina uppgifter. Tar det lite coolt, tänker
    efter lite och provar sedan igen. Till skillnad från Kiowa,
    som bara har en lösning på allt, FULL RULLE!!

    Relaterade artiklar

    Till toppen