Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 30 oktober 2002

    Hästdagbok v 42-43

    Onsdag 30 oktober

    Viveca längtar till nya stallet

    Nu har det blivit varmare igen, om än inte i
    realiteten så i alla fall på termometern.



    Svärmor och svärfar har nu flyttat ut från
    gården till sin nya lilla gård. Stallet är inte
    färdigt ännu, så hästarna står kvar
    i det gamla stallet så länge. Så konstigt det
    känns att åka dit när man är där ”lite
    på nåder”. Man kan inte gå in och kissa när
    man vill, vi går in bakvägen och parkerar i mörkret
    bakom logen men framförallt kanske att det inte kommer några
    glada busar (hundarna) och hälsar på när man håller
    på i stallet.



    Tack och lov skall vi väl inte behöva hålla
    på så här så länge till för det
    nya stallet är ju som jag tidigare berättat i full gång.
    Jag har ritat boxgrindar och lämnat skisser och mått
    till en kompis som ska svetsa dem till oss. Vi har även bestämt
    att grindarna ska vara gröna. Väggarna kommer att bli
    äggskalsvita (heter det så?) eller ljust gula. Det
    blir nog fint.




    Målning av sele. Grundfärgen sitter
    där den ska och sedan var det bara den svarta färgen
    kvar. Syns nästan inte att

    jag trixat med den, utom för den vane kanske.


    Selen har äntligen blivit klar. Till och
    med målad så att det inte syns (inte så mycket
    i alla fall) att lokorna är kapade. Nästan tio centimeter
    kapade jag bort. Konstig storlek på sele för de flesta
    remmar passade ju bra.



    Har tömkört Teepee lite i veckan (ska försöka
    fixa en fotograf någon gång så att ni får
    se hur hon ser ut då). Det verkar som om hon kommer ihåg
    bra det vi tränat in. Vi skrittar, travar, gör halt
    och ryggar lite. Det funkar bra. Att stå still och vänta
    däremot är inte Teepees favoritövning. Konstigt,
    hon som nästan alltid varit så lugn av sig, men nu
    börjar hon bli allt mer otålig av sig och tycker att
    det ska hända saker hela tiden när hon jobbar.



    Vagnen är färdig nu. Ska åka och hämta
    den, så nästa vecka får ni se hur den ser ut.




    Har förresten glömt att berätta att vi fått
    en ny stallkatt. Den flyttade in för ett par veckor sedan.
    Först såg vi den bara längst bort i logen där
    den smög omkring. Den ville inte komma fram riktigt. Efter
    ett tag kom den närmre och närmre stallet och började
    smyga omkring och spana lite. Den såg frisk och kry ut om
    än något tunn. Jag tror att det är en kastrerad
    hankatt, och den fick tillfälligt heta Kalle-katt.



    Nu har den blivit så oerhört tillgiven och kelen
    att vi tycker att den ska få stanna om den vill. Vi har
    ju ingen aning om varifrån den kommer. Har bestämt
    att den eftersom den är så nyfiken ska få byta
    namn till, ja vad annat kan det bli, Nicke nyfiken.



    Det visade sig nu i helgen att Nicke nyfiken inte bara är
    väldigt trevlig mot oss människor utan också accepterade
    de nya husägarnas två katter när de släpptes
    ut. Han sa nästan ingenting när de kom smygande för
    att utforska sina ”nya ägor”, utan släppte villigt in
    dem i ”sitt” stall. Himla trevlig katt!



    Vi har ju fått packa ihop oss lite i stallet nu när
    vi inte längre har logen kvar att ha grejer i. I Silvers
    gamla box bor således nu två skottkärror, X antal
    balar hö, ca 30 IKEA-kassar med uppvägt hö, 2-3
    katter, ett par spånbalar och en hel bunke med grepar, kvastar
    skyfflar mm, mm. Har ju hört så mycket om det där
    med ”compact living”! Måste säga att det inte känns
    fullt så effektivt som det lär vara ”inne”.



     
    Tisdag 22 oktober

    Snön kom tidigt – och Teepee i bandage igen…



    Det har alltså kommit snö i Skåne
    i oktober i år. Här är ett bildbevis.


    Vet ni vad? Det har kommit snö här
    i Skåne, i oktober! Inte för att det var så särskilt
    mycket snö vi fick här (säkert en hel centimeter
    eller två), men ändå, snö i oktober?!



    Det är ju inte många veckor sedan vi fortfarande
    hade över 20 grader på dagarna, tror nästan att
    det är max en månad sen, så det känns verkligen
    som att det gick lite fort. Hästarna verkar också tycka
    att kylan kommit ovanligt fort för pälssättningen
    har satt en oerhörd fart nu. För två veckor sedan
    hade de fortfarande bara sommarpälsen, men nu ser man från
    dag till dag hur vinterpälsen bara väller fram.




    Oj, som det kan bli när man kanske glömmer
    att titta på väderrapporterna!


    Att vi skulle få snö i oktober hade
    vi ju inte riktigt räknat med, så vattenhinken stod
    ute i hagen som vanligt på natten. Fick börja med att
    ta bort isen innan vi kunde hälla i lite varmvatten så
    att vattnet skulle hålla ett tag och inte frysa igen.



    Ca fyra timmar hade vi snö, sedan hade den töat
    bort igen. Vi kanske har sån tur att vi kan få en
    höst innan det är dags för vinter.



    En kväll i veckan kom Berit hem ganska sent så
    det var mörkt och hästarna var ute i en ganska liten
    hage vi har i ena änden av gården. Till sin fasa fick
    hon höra att en av grannarna var ute och jagade och sköt
    (får man verkligen jaga när det är mörkt,
    hur ser man då vad man skjuter?) Hästarna var givetvis
    i upplösningstillstånd i denna lilla hage med ”ingenstans
    att ta vägen”, dvs ingenstans att fly.




    Så var Teepee bandagerad igen…


    Berit skyndade sig att släppa in dem så
    fort som möjligt, men skadan var redan skedd. Teepee gick
    inte riktigt rent på sitt högra bakben och mycket riktigt
    så hade hon lyckats trampa på en sten eller något
    och har ett ganska djupt sår strax ovanför kronranden!
    Hon är en riktig klumpefia, den där. Fast det är
    väl inte så lätt när man fortfarande ser
    ut som en dragster (stavas det så?) med alldeles för
    långa och rangliga ben till sin kropp.



    Bara till att pyssla om och lägga på ett litet
    bandage första dagarna så att det inte kommer så
    mycket smuts i såret. Det är ju ett utsatt ställe,
    så långt ner på benet, framförallt nu när
    det regnar hela tiden och blir blött och lerigt i hagarna.




    En sak har i alla fall varit enormt positivt denna veckan.
    Vi tog ett uppföljande blodprov på Kiowa efter antibiotikakuren
    och det visade att hon nu är helt frisk. Har börjat
    skritta henne för att komma igång igen. Hon verkar
    tycka att det är skönt att komma ut och röra på
    sig igen, trots allt regn och hagel.



    För regnat och haglat har det gjort på oss när
    vi varit ute! Och blåst så jag trodde jag skulle blåsa
    ur sadeln en av dagarna. Brrrr, vad det blir kallt när man
    bara ska sitta och skritta i sådant väder. Kallt, fuktigt
    och blåst, mmmmmm riktig skånsk höst/vinter,
    det kanske är bättre med snö i alla fall, för
    då blir det oftast lite klart och kallt bara. Man slipper
    den hemska fukten.

    Relaterade artiklar

    Till toppen