Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 15 oktober 2002

    Hästdagbok v 40-41

    Tisdag 15 oktober

    Flytten närmar sig



    Teepee i full färd att utöva sinfavorithobby.
    Konstigt, varför äter Teepee jämt på alla
    bilder man tar på henne?


    Nu är det full rulle med bygget av det
    nya stallet. Om bara ett par veckor ska hästarna flytta.
    Känns lite sorgligt att lämna vårt fina stall,
    men samtidigt roligt och spännande att flytta in i ett nytt.




    Det är väl förmodligen som att bygga hus, det
    här med att bygga stall, först efter tredje bygget vet
    man hur man egentligen vill ha det.



    De ”förbättringar” som blir i det nya stallet är
    att vi får en spolspilta med både kall- och varmvatten
    i slang istället för i kran i stall”köket” som
    idag, toalett med dusch så man slipper springa in i huset
    när man behöver kissa och allergiker som hälsar
    på kan duscha och byta kläder innan de åker hem.
    Vi kommer även att få en större tvättmaskin
    (idag har vi bara en vanlig) för att tvätta täcken
    osv



    Det enda som nu känns som om det blir något sämre
    är att sadelkammaren blir ganska liten och trång, men
    man kan ju inte få allt. Framförallt inte när
    man har ett stall att utgå ifrån och bara kan ändra
    på insidan. Annat vore det ju om man byggde helt nytt.




    En sista provomgång (Teepee är lagom
    road nu av alla provningar) innan lokorna kapas av. Det får
    ju inte bli fel!


    Nu börjar Teepees sele bli klar. Jag har
    fått till lokorna så att dragläget blir rätt,
    kortat alla remmar så att det går att spänna
    selen och få den att sitta rätt så nu var det
    bara en sista provning kvar för säkerhets skull innan
    jag kapar av lokorna i ovankant. Till selen har jag även
    köpt en baksele (hintertyg) men den var givetvis för
    liten, så det blir till att åka tillbaka och byta
    till en större. Snaaaaaart ska den väl kunna bli helt
    färdig för att köras med. Har faktiskt även
    hört rykten om att vagnen kanske är klar, så till
    nästa vecka kanske ni får se den.



    För den som inte hållt på med körning
    ska jag kanske förklara vad en baksele är. Den sitter
    som synes runt hästens bakdel och hänger på korset
    (när det är rätt storlek alltså). När
    man kör med hästen i nerförsbacke och har vagn
    utan broms kommer ju vagnen att ”trycka på” hästen
    framåt. Det gör den genom att skaklarna trycker på
    skakelremmarna och vill trycka hela selen framåt. Detta
    är inte särskilt bekvämt för hästen.





    Bakselen gör då att när vagnen
    pressas framåt i nerförsbacken så läggs
    vagnens tryck istället mot baken på hästen, så
    att hästen ”drar” (håller emot) med bakdelen istället
    för ”med selen”. På samma sätt hjälper bakselen
    till när man vill rygga en häst med vagn. När hästen
    ryggar läggs trycket i bakselen som tar med sig vagnen (bakselen
    är fäst i båda skaklarna en bit bakom skakelremmarna)
    bakåt.



    Tänkte bara till slut visa en bild på mattes stolthet,
    nämligen Teepees svans. Det är ganska vanligt att Curlyhästar
    tappar svans och man på sommaren, så gör dock
    inte Teepee. Med lite glansspray och mycket tålamod kan
    man dessutom få svansen att inte ”tvinna ihop sig” till
    rasta-lockar. Då blir den så här fin.



    Tisdag 8 oktober:

    En vecka i sorgens tecken – Silver finns inte mer



    Här under ”sitt eget” lilla träd fick
    Silver somna in och slipper nu höstkylan och värken
    i benen.


    Den gångna veckan har gått i sorgens
    tecken. Lilla Silver finns nu inte längre här hos oss
    utan går numera på de evigt gröna ängarna,
    där gräset är grönt och ingen kyla och värk
    någonsin finns.



    I torsdags den 3/10 vid tvåtiden på eftermiddagen
    fick Silver somna in under sitt träd där han så
    många gånger stått och ätit eller vilat
    i eftermiddagsskuggan. Allting gick lugnt och stilla och det sista
    han borde kunna minnas är att solen sken och han stod med
    mulen (hela!!, eller snarare halva huvudet) i en stor havrehink
    och mumsade.



    Först fick Silver lite lugnande medel, som jag gav honom
    själv eftersom han ju lätt blev lite busig och trilsk,
    så även denna gång. Sprutor hörde verkligen
    inte till hans favoriter. Därefter satte veterinären
    i en kanyl och började ge avlivningsvätskan. Redan vid
    andra sprutan lade sig Silver ner, så den gamla kroppen
    kanske till och med tyckte att det var dags (annars har han ju
    alltid kämpat så när han varit sjuk). Ett par
    minuter senare kom de sista suckarna och så var Silver borta.





    Två tända ljus och lite färdkost
    på vägen. Farväl Silver, vi saknar dig så
    mycket.


    Oj, vad vi alla saknar honom. Ingen som gnäggar
    otåligt redan när man öppnar yttersta stalldörren,
    ingen liten vit mule som sticker upp över boxdörren
    och ingen som bankar på foderboxens dörr när man
    är för långsam med maten…



    När man kommer körande och parkerar på gården
    så letar man fortfarande automatiskt efter en liten vit
    gräsmumsande ponny med blått täcke, men ingen
    finns där. Skottkärran vill liksom inte bli full, för
    det är en box för lite att mocka i. Säckarna med
    mat vi köper räcker alldeles för länge så
    leverantören tror väl att vi har sålt alla hästarna.
    Fast framförallt saknar man nog sällskapet när
    man håller på och pysslar i stallet och det inte kommer
    in någon liten söting bara sådär för
    att kolla vad man håller på med, se om det möjligtvis
    är matdags eller om det bara går att tigga till sig
    en liten godisbit.




    Teepee stod länge vid Silvers box

    morgonen efter att han åkt. Undrar vad hon tänkte?


    Teepee och Kiowa verkar också sakna Silver,
    eller så undrar de kanske mest vart han har tagit vägen.
    När vi tog bort Silver gick tjejerna i hagen och såg
    inte vad som hände. Vi bestämde oss för att göra
    så.



    Dagen efter när Teepee skulle gå ut i hagen gick
    hon inte ut direkt som vanligt utan gick fram till Silvers box
    som för att kolla var han var. Hon stod kvar ganska länge
    och tittade, gick fram och tillbaka längs boxen och sträckte
    sig in flera gånger. Sedan stod hon stilla ganska länge
    med huvudet och halsen inne i boxen innan hon till slut sakta
    backade därifrån, vände sig om och gick ut i hagen.
    Undrar egentligen vad hon tänkte?



    Undrar förresten vad hon tänker fortfarande? Förstår
    hon kanske att han inte finns längre för att han var
    så gammal? Tänk om de kunde berätta för oss!




    Kiowa vilar från arbete nu, för det visade sig
    att hon hade en infektion i kroppen. Hon var ju så konstig
    sist vi tränade och har hostat och snorat ett par gånger.
    Hon har dock inte haft någon feber. Vi bestämde i alla
    fall att vi skulle ta ett blodprov på henne för att
    kolla. Sagt och gjort så tog jag ett blodprov på henne
    i måndags morse (och Teepee också för säkerhets
    skull). Dessa analyserades på Djursjukhuset i Helsingborg
    under dagen och det visade sig att båda hästarna hade
    en liten infektion.



    Kiowa har vi satt på en antibiotikakur eftersom blodprovet
    visade att hon förmodligen haft infektionen ett litet tag.
    Teepees däremot verkade ny och var enligt veterinären
    ”en typisk barnsjukdom” som hon helst ska reda ut själv för
    att stärka sitt immunförsvar. Tio dagar ska vi ge Kiowa
    penicillin, så jag återkommer nästa vecka med
    hur det går.



    I söndags var det sista tävlingen för året
    för Helena och Malcom, som jag groomar åt i körningen.
    Det var klubbmästerskap på hemmabanan vid Krapperup.
    Dressyren gick ”sådär”. Malcom gick inte riktigt fullt
    fram, men stod i gengäld stilla i alla halter och bra i hörnor
    och volter. Tror bestämt vi kom tvåa i dressyren.



    I precisionen vet jag faktiskt inte riktigt vad Helena höll
    på med? Går det numera ut på att putta ner så
    många bollar som möjligt eller? Tror bestämt att
    vi hade ner 3 eller 4 bollar i grundomgången. Eftersom det
    bara var klubbtävling körde alla en andra runda oavsett
    resultatet i första rundan. Andra gången körde
    Helena i galopp istället för trav och körde på
    en riktigt bra tid, men tyvärr en boll ner. Har absolut ingen
    aning om vilken plats vi fick. Sista kanske?




    Ordentligt uppladdade körde vi ”så
    det rök” i maratonen. Snabbaste tiden i 3 av 4 hinder och
    seger i grenen, så det så!


    Ganska besvikna efter precisionen (och lite
    dressyren, vi hade inte fått resultatet då) laddade
    vi om ordentligt inför maratonen. Det gav resultat! Det gick
    undan som bara den. En liten tvekan på vägen i första
    hindret gjorde att vi stannade upp lite, men resterande hinder
    flöt på riktigt bra. Vi tränar ju egentligen aldrig
    på hinder så det känns alltid lite ovant i början
    varje gång, men så roligt det är!!!



    Resultat i maratonen? Vi vann förstås! (Nåja,
    riktigt så kaxiga är vi inte egentligen, men vi kan
    ju få låtsas). Totalt i klubbmästerskapet trodde
    vi väl inte att det gick så bra med tanke på
    resultatet i precisionen, men det gjorde det ändå.
    Helena lyckades försvara sin titel från förra
    året och är återigen klubbmästare. Grattis
    Helena!



    Att inte klubbens bäste kusk var med behöver vi
    väl inte nämna? Men det hade väl nästan varit
    lite fusk att låta en nybliven VM guldmedaljör, Anders
    Jönsson, få tävla mot oss andra vanliga? Han fick
    vara domare i dressyren istället. Förra året vann
    ju visserligen Helena före just Anders, fast det är
    klart, han fick ju lite handikapp (han körde par, med nya
    hästar, istället för enbet med Ferrari), men det
    behöver man ju inte berätta, så låter det
    ju riktigt bra…


    Relaterade artiklar

    Till toppen