Hästdagbok v 17-18
Teepee har fyllt tre år!
 |
För att hjälpa hästen att landa mer plant på de mjuka underlag den oftast går på breddades traktarmens yttersta del ut. |
det är dags att summera vad som hänt. Skolan har varit
lite ”som vanligt”. Vi har haft föreläsningar på
morgnarna och varit ute och skott på dagarna. I tisdags
kväll hade vi som vanligt kvällstjänst och denna
kväll ägnades åt att grundligt undersöka
benställningar och rörelsemönster på ett
par hästar på Uddetorpsskolan.
Det är verkligen mycket att tänka på och många
faktorer som spelar in när man ska bedöma hur man bäst
kan hjälpa hästen med hjälp av skoningen. Hur står
hästen? Hur går hästen? Hur bor hästen? Vad
gör den på dagarna? Hur arbetar den? Det är mycket
som ska vägas in innan man bestämmer sig för vad
man ska göra.
En av hästarna vi tittat på skulle vi sko dagen
efter. Den fick en sko med något breddad inre traktarm på
bakfötterna för att hjälpa den att landa mer plant.
Kul att se att så lite faktiskt kan göra skillnad.
 |
Undrar vad det kan vara som matte lagt här på golvet? Nej vänta, nu känner jag, det luktar äpplen här! Ska man verkligen äta dem med påsen på? |
eftersom det var Valborgsmässoafton. Bara att packa ihop
sig och köra hemåt. Var hemma strax efter sex, så
det var gott om tid för att kunna gå ut och titta på
någon majbrasa. Det var bara det att det började ösregna
ungefär samtidigt som jag kom hem, så den mysiga stunden
på stranden byttes mot en stunds sovande på soffan…
Stora delar av torsdagen ägnade jag till att plugga.
Vi hade nämligen fått en hemskrivning över helgen.
Jag hade bestämt mig för att jag inte bara ville svara
på frågorna vi fått, utan verkligen försöka
gå igenom och förstå materialet vi fått
innan jag gav mig på frågorna! Kan ju lugnt säga
att det inte bara var torsdagen jag har ägnat åt detta,
utan större delen av hela helgen.
Om jag ska vara ärlig kanske det inte bara beror på
att texten var lite krånglig utan kanske också en
del på att studietekniken blivit lite ringrostig och att
det finns så många andra tankar som vill ha sin del
av koncentrationen (vad ska vi ha till middag? Undrar om Teepee
blir blöt nu för det regnar här hemma? Ojdå,
deklarationen ska visst vara inne på måndag? Undrar
om färgen vi köpte till skjulet kommer att räcka?).
I lördags fyllde faktiskt Teepee 3år, så
det så. Stora damen börjar hon bli, eller borde börja
bli. Just nu blir det ju inte så mycket tränat, dels
för att hon skadade sig och dels för att jag är
hemma så lite så det inte blir något regelbundet.
Lite presenter hade jag köpt åt henne. Inte för
att hon var särskilt intresserad av de presenterna, hon brydde
sig mest om påsarna med morötter och äpplen, men
i alla fall. Hon fick fyra nya bandageunderlägg i bomull
eftersom hennes ben inte verkade tåla filtunderläggen
hon har nu. Dessutom fick hon ett nytt däckelunderlägg
till tömkörningsgjorden.
 |
Äntligen har jag hittat ett underlägg som är tillräckligt långt för att skydda under nästan helatömkörningsgjorden. (Heja travet!). |
är i neoprene och är ordentligt stoppat så att
det skyddar bra. Innan har jag haft en liten ”luddig” sak som
var hopplös att hålla ren om hon blivit svettig när
vi tränat. Med neoprene går det ju lätt att tvätta
av med vatten. Jag har tyckt att jag tittat och letat i de flesta
hästbutiker häromkring, men till slut hittade jag alltså
vad jag letade efter, på travet!
”Granne” med Skara ligger ju Axevalla travbana och där
finns en butik som bla säljer hovslagarutrustning. Det var
egentligen anledningen till att jag var där, jag saknade
ett par saker jag behöver för skoningen. Då råkade
jag mer eller mindre snubbla över detta underlägg. Att
jag inte tänkt på det tidigare, att det givetvis finns
på travet! Det som inte finns där, det finns nog inte!
Dags att försöka avsluta helgens hemskrivning för
att sedan köra upp till Skara och husvagnen igen.
 |
Tisdagens första ”kund” med tid beställd för pedikyr. En trevlig häst som ”jobbar” på Uddetorpsskolan. |
Jobbigt för kroppen att sko shettisar
Tillbaka i skolbänken igen. Visst var det skönt
att ha påsklov men de sista dagarna kändes det som
att jag väntade på att få komma igång igen.
Nu när allting är så nytt så känns
det som om man tappar så himla fort, så varje dag
borta från skolan känns det som att det ”går
bakåt”. Riktigt så illa är det nog inte, för
samtidigt behöver alla intryck och känslor få
tid att smälta in och mogna. Blåsorna i händerna
tyckte nog också det var skönt med påsklov så
att de hann lugna ner sig lite!
Vi har bytt gruppmedlemmar i skolan nu, så de två
killar som började i januari har nu ersatts av en kille,
Palli, och en tjej, Fina. Kul att ha lite tjejsällskap som
omväxling, för innan har det ju bara varit jag och fem
killar. Inget emot killarna egentligen, men det kan bli lite segt
i längden med bara killsnack hela dagarna!
I onsdags var vi på naturbruksgymnasiet Uddetorpsskolan
och skodde ett par av deras hästar. Fina och jag hjälptes
åt med en häst. Då Fina fått ont i en handled
och hade problem att använda slägga och hammare skodde
vi inte två hovar var utan gjorde så att hon verkade
och jag riktade skor, slog på och nitade.
 |
Matti med shettis. Bak går väl an, där kan man ju nästan stå upp, men fram? Det är bara till att snällt krypa ner på knä, veckla ihop sig och på något vis trolla bort skaften på verktygen för att få plats! |
passade vi givetvis på att äta lunch där. Vilken
mat! Riktigt god husmanskost, alltid två rätter att
välja mellan, salladsbord, nybakt bröd mm. Mmmmmmmmm!
Inte blir det sämre av att man precis jobbat och är
riktigt hungrig heller. Det var sex stycken mycket mätta
och belåtna personer som lämnade den matsalen!
I torsdags hade vi vår innedag på kliniken. Bland
annat skodde vi ett par shetlandsponnier. Lite krångligt
måste jag erkänna. Får väl också erkänna
att jag var lite trött i knäna på eftermiddagen
efter att ha krupit runt på knä mer än halva dagen.
Vi fick också se en häst som haft en stor bärrandsröta
och som nu var inne för omskoning. Egentligen är det
helt otroligt vilken läkkraft hästarna har i hovarna,
trots den stora belastning som ändå finns på
hovarna hela tiden.
 |
Nästan halva hoven ser ut att vara borta, men den här hästen verkade må riktigt bra ändå. Om ett par månader kommer hoven att ha vuxit ner. |
fredagen) så jag passade på att hälsa på
min kompis Linda. Hon hade sett till att låna en annan tjejs
häst så vi kunde ge oss ut och rida en runda i skogen.
Mysigt. Jag red Lindas egen häst, ett halvblodssto efter
Bernstein. Vilken skillnad mot att rida Kiowa eller den lilla
ridskolehästen Rocky som jag brukar rida! För det första
får man ha stege för att komma upp, för det andra
håller man på att gunga av bara hästen rör
sig (det finns minsann en hel del gång i den här hästen)
och för det tredje får man fartskräck om hästen
börjar trava! Huu!
Teepee börjar se mycket bättre ut i sina ben nu,
så jag funderar på om det inte är dags att börja
röra lite på henne igen. Inte denna helgen, för
jag hade fullt upp med att åka på bröllop, men
kanske till nästa helg. Åtminstone borde jag kunna
gå med henne lite i skogen så att hon kommer igång
igen. Får fundera ett par dagar till, för nu är
det dags att köra till Skara igen.