Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 20 september 2002

    Förbundskaptenen rosas för Sveriges silver

    Ryttarna fick medaljer. Och varsin stor silvertallrik. Sylve Söderstrand, förbundskaptenen, fick bara en liten tallrik i VM. Och ändå var det honom och holländske tränaren Henk Nooren som alla ville gratulera och klappa om efter det svenska VM-silvret.

    Två år i rad har de tagit det svenska
    laget till internationella mästerskapsfinaler.

    Facit: EM-silver 2001, VM-silver 2002.

     
    Söderstrand har hjälpt ryttarna att upptäcka
    saker hos sig själva som de kanske inte visste om tidigare.
    Henk Nooren har haft samma roll när det gäller svenskarnas
    ridning och deras hästar.

    Tillsammans har de hjälpt Sverige ruska om hoppvärlden.

     
    Nyttig väckarklocka

    Söderstrand har i många år försökt
    utnyttja mental träning till att göra bra ryttare ännu
    bättre. Han har skapat scenarion där grupper fått
    arbeta med problem och på vägen mot lösningen
    fått lära sig hur man fungerar när det krävs
    resultat – vem som tar stor plats i gruppen, vem som tar för
    liten plats, vem som ger stöd, vem som behöver stöd
    och så vidare. Allt det där som gör att medlemmar
    i en grupp förstår varandra bättre och kan jobba
    effektivare.

    – Det har nog varit en väckarklocka för en del,
    säger Söderstrand.

     
    Det handlar om att tänka i termer som ”vi”,
    inte ” de”. Inte diffust att ”man” gör, utan ”jag” eller
    ”vi”.

     
    Henk Nooren, som jobbat med det svenska laget i
    flera år, hade svenska VM-gänget hos sig ett par veckor
    alldeles före VM i Jerez. Det gav honom till exempel chans
    att jobba lite mera med Helena Lundbäck.

    – Det har fungerat så bra mellan henne och hennes pappa
    (förre landslagsryttaren Hans Lundbäck) att jag inte
    velat tränga mig på, säger Nooren.

    – Men nu, när de var hos mig i två veckor så
    sade det klick. Det fungerade väldigt bra. Jag har aldrig
    sett Helena rida som här i VM.

     
    Tror på sig själva

    Nooren tycker att svenskarna börjat tro mera
    på sig själva nu, och får man bara behålla
    gruppen och hästarna så är det här gänget
    något som Sverige kan ha glädje av i ett par år.

    – Det finns ju Rolf-Göran Bengtsson och Helena Persson
    också, plus några till, säger Nooren.

     
    Persson, säger hennes medaljerade lagkompisar,
    skulle ha platsat i nästan alla andra lag i VM, Men någon
    fick stå vid sidan om, och det blev Helena.

     
    Nooren hyllar idén att jobba med utgångspunkt
    från ryttarnas individuella förutsättningar och
    inte hålla på och försöka ändra alltför
    drastiskt.

    I grunden accepterar han deras sätt att rida, sedan gäller
    det att jobba med detaljer, olika för var och en.

    Det handlar inte om att raskt gå från A till Ö,
    utan från A till B.

     
    Christer Jönsson/TT


    Relaterade artiklar

    Till toppen