Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 23 september 2002

    Dartmoorponnyn - vild, älskad och hotad

    Barnkär. Ståtlig. Den vackra hedens arv. Till Dartmoor hör den tuffa och anpassningsbara Dartmoorponnyn. Här har de levt i århundraden, kanske årtusenden. Suget efter renrasiga ponnyer är stort. Men de förvildade hästarna av varierande ursprung går en mer osäker framtid till mötes.



    Renrasiga Dartmoorponnyer vid Sherberton Farm.
    Även många renrasiga ponnyer går helt fria på
    heden delar av året.

    Foto: Kristina Rörström


    De syns ofta.

    Betande, skygga halvvägs upp på en brant. Dolda
    på vidderna en dimmig morgon. Ston med föl som jagar
    varandra vid vägkanten.

    Eller som denna soliga dag, som siluetter mot horisonten när
    ärttörne och ljung färgar heden lila och gul.



    Några kurvor från byn Widecombe-in-the Moor ligger
    det största och förmodligen bästa Dartmoorstuteriet.
    Shilstone Rocks grundare, Elizabeth Newbolt-Young, är inte
    orolig för Dartmoorponnyerna med stamtavla.

    – Men den vilda ponnyn som går fri ute på heden,
    och som alla våra registrerade ponnyer kommer ifrån,
    är hotad.



    Kaffe bjuds i skuggan. Delar av stenbyggnaden går tillbaks
    till 900-talet. På andra sidan den smala vägen ligger
    stallarna med avel och turridning.

    Shilstone Rocks ponnyer har vunnit många priser, både
    på utställningar och i ridklasser, nationellt och internationellt.
    I år är exempelvis fem av stuteriets avkommor nominerade
    till prestigefyllda ”Horse of the Year Show” på Wembley
    i London.



    Brukade leka med vildhästarna

    – Jag har alltid älskat Dartmoorponnyer, säger
    Elizabeth Newbolt-Young. Jag växte upp på Dartmoor
    och brukade leka med de vilda hästarna. Det är 40 år
    sedan vi köpte gården.



    Dartmoor ligger i Devon i södra England. Granitplatån
    är perforerad av höga klippformationer. De har sällskap
    av finlemmade blommor, kullar, dalgångar, vattendrag och
    vidsträckta slätter. Ibland stöter man på
    ett mossbevuxet skogsparti eller ett lapptäcke med fält
    delade av stenmurar. Betesdjuren håller hedlandskapet öppet.
    Här och var syns rester från tiden med lertäkter
    och tenn- och koppargruvor.




    Elizabeth Newbolt-Young med ett av sina championsto
    Shilstone Rocks River Dance. Stuteriet på Dartmoor är
    ett av de mest framstående.


    Dartmoorponnyn tillhör den bitvis otillgängliga
    heden med tufft klimat, och har överlevt århundraden
    av människors påverkan. Ponnyn är inte så
    vild som man kan tro. Åtminstone har alla en ägare,
    och varje år samlas de in för översyn. Men antalet
    ponnyer på heden har minskat dramatiskt.



    Packdjur

    Ponnyn tjänade som packdjur på 1800-talet,
    och korsades senare med araber till polohästar.

    – Under den industriella revolutionen användes de i gruvorna.
    Längre fram introducerades Shetlandsponnyn för att få
    fram en mindre ponny, berättar Elizabeth Newbolt-Young.

    – När kolgruvornas tid var förbi kom köttmarknaden.
    Nästan alla föl på heden köptes upp och gick
    till slakterier. Andra exporterades.

    Sen gick luften ur även de branscherna. Ponnyer av alla
    de slag rumsterar fritt på heden.



    Bönderna har länge valt ut de bästa djuren
    och avlat från dem. Men många av ponnyerna på
    Dartmoor är utan känd historia. De är inte Dartmoorponnyer.
    Marknaden är obefintlig.

    – En del flockar är väldigt uppblandade, medan några
    är uppenbart renrasiga. Det är de äkta Dartmoorponnyerna
    vi är angelägna om att skydda.



    Hästarna ska få pass

    Många försök har gjorts för
    att säkra den vilda Dartmoorponnyns framtid. I drygt tio
    år har Hertigen av Cornwall – Prins Charles – och The Dartmoor
    Pony Society drivit ett projekt som vänder sig till alla
    ägare inom nationalparken. Djuren ska inspekteras och förses
    med pass. Avel av renrasiga djur uppmuntras och en ny genpool
    introduceras till flockarna på Dartmoor.



    Under avelssäsongen hålls därför registrerade
    ston tillsammans med hingst inom så kallade ”newtakes”,
    inhägnade områden i kanten av allmänningen.

    Sedan kan de ströva fritt, som många av Newbolt-Youngs
    avelsston gör under hela vintern. I mars kommer de tillbaks
    för att föla.

    De stannar självmant i närheten, eftersom de är
    präglade till gården.

    – De kommer alltid tillbaks, säger hon. Men vi ser dem
    långt ifrån varje dag.



    Ska vara tåliga

    Under träning sköts de minutiöst.
    Men sedan är det viktigt att de går ut och ”lär
    sig bli ponnyer igen”:

    – Annars förlorar de sin tålighet och slitstyrka
    . Ibland när ponnyer tas från Dartmoor blir de alltför
    väl omhändertagna. De lägger på sig under
    sommaren och förblir tjocka under vintern. En renrasig, brittisk
    hedponny ska leva av det fettet på vintern och bli smal.




    För ponnyn med stamtavla spår Elizabeth Newbolt-Young
    en lysande framtid. De är stabila och tåliga, och efterfrågan
    på inridna, bra ponnyer är stor. Hennes unghästarna
    säljs från 12 000 kronor. Fyraåriga valacker
    som presterat bra kan gå för 75 000 kronor.

    – De förvildade Dartmoorponnyerna skulle kunna bli riktigt
    värdefulla om de vore registrerade. Det vill vi få
    uppfödarna att förstå.



    Shilstone Rocks exporterar hästar till USA och Europa.
    Eva Jangö, ordförande i Svenska Dartmoorsällskapet,
    påpekar att få av cirka trehundra Dartmoor i Sverige,
    är födda på heden. Rasen är uppskattad.

    – Ett talesätt säger att Dartmoorponnyn har ”hedponnyns
    härdighet och fullblodets ädelhet”. Det är något
    i det, den är flott men robust.




    Diana Coaker tillsammans med Lucky Lady – en
    renrasig Dartmoorponny – och barnbarnen. Dartmoorponnyn är
    med sitt stabila temperament perfekt för barn.


    Bönderna har det tufft. Gårdsförsäljning
    är en av många populära bisysslor. På Sherberton
    gård, har det ”alltid” bedrivits turridning och avel. Förra
    året drabbades granngården av mul- och klövsjukan.
    Sherbertons kor och får slaktades.



    – Min yngste son har tagit över gården, säger
    Diana Coaker. Han har ett sågverk också. Den startade
    han för elva år sedan, redan innan alla bönder
    skulle bli mer mångfacetterade.

    Sonen är inte intresserad, men hennes perspektiv är
    stuteriets:

    – Dartmoorponnyn kan lätt försvinna från Dartmoor
    om inte reglerna om hästpass går igenom.



    En ponny för 50 pence

    Liksom Sherberton är Babeny Farm arrenderad
    av Hertigen av Cornwall. Babeny är en traditionell gård
    som senare börjat med uthyrning av hästar och turridning.
    Dartmoorponnyer har hållit här i generationer.



    – Förra året sköt och begravde vi 63 ponnyer,
    säger Jez Wilkinson. På marknaden får man en
    eller två pund per häst, andra är värda 50
    pence. En bal hö kostar två pund.

    Krav på hästpass, tror han, kommer att vara dödsstöten
    på grund av kostnaden. Han betvivlar att det finns en stor
    efterfrågan på renrasiga ridponnyer.



    Ponnyn har genom tiderna betytt mycket för bönderna.
    Den betar sånt som inte korna tar. Och hästmarknaderna
    var alltid socialt viktiga.

    – För femtio år sedan betalade fölen hyran
    för gården, fortsätter han. Idag kan jag leva
    utan ponnyerna. Förutom traditionen då.



    Han har själv ridit hela sitt liv. Ridverksamheten är
    i tuffa tider en växande näring för jordbrukarna,
    enligt Wilkinson. Andra börjar jobba som parkvakter.

    – Mina barn vill inte ta över gården, säger
    han. Men vad många glömmer är att Dartmoor är
    ett område vars skönhet skapats av människan.
    Våra djur betar här och vi bränner delar av heden
    varje år.

    Kristina Rörström

    Relaterade artiklar

    Till toppen