Häst 23 september 2002
Dartmoorponnyn - vild, älskad och hotad
Barnkär. Ståtlig. Den vackra hedens arv. Till Dartmoor hör den tuffa och anpassningsbara Dartmoorponnyn. Här har de levt i århundraden, kanske årtusenden. Suget efter renrasiga ponnyer är stort. Men de förvildade hästarna av varierande ursprung går en mer osäker framtid till mötes.
 |
Renrasiga Dartmoorponnyer vid Sherberton Farm. Även många renrasiga ponnyer går helt fria på heden delar av året. Foto: Kristina Rörström |
De syns ofta.
Betande, skygga halvvägs upp på en brant. Dolda
på vidderna en dimmig morgon. Ston med föl som jagar
varandra vid vägkanten.
Eller som denna soliga dag, som siluetter mot horisonten när
ärttörne och ljung färgar heden lila och gul.
Några kurvor från byn Widecombe-in-the Moor ligger
det största och förmodligen bästa Dartmoorstuteriet.
Shilstone Rocks grundare, Elizabeth Newbolt-Young, är inte
orolig för Dartmoorponnyerna med stamtavla.
– Men den vilda ponnyn som går fri ute på heden,
och som alla våra registrerade ponnyer kommer ifrån,
är hotad.
Kaffe bjuds i skuggan. Delar av stenbyggnaden går tillbaks
till 900-talet. På andra sidan den smala vägen ligger
stallarna med avel och turridning.
Shilstone Rocks ponnyer har vunnit många priser, både
på utställningar och i ridklasser, nationellt och internationellt.
I år är exempelvis fem av stuteriets avkommor nominerade
till prestigefyllda ”Horse of the Year Show” på Wembley
i London.
Brukade leka med vildhästarna
– Jag har alltid älskat Dartmoorponnyer, säger
Elizabeth Newbolt-Young. Jag växte upp på Dartmoor
och brukade leka med de vilda hästarna. Det är 40 år
sedan vi köpte gården.
Dartmoor ligger i Devon i södra England. Granitplatån
är perforerad av höga klippformationer. De har sällskap
av finlemmade blommor, kullar, dalgångar, vattendrag och
vidsträckta slätter. Ibland stöter man på
ett mossbevuxet skogsparti eller ett lapptäcke med fält
delade av stenmurar. Betesdjuren håller hedlandskapet öppet.
Här och var syns rester från tiden med lertäkter
och tenn- och koppargruvor.
Betande, skygga halvvägs upp på en brant. Dolda
på vidderna en dimmig morgon. Ston med föl som jagar
varandra vid vägkanten.
Eller som denna soliga dag, som siluetter mot horisonten när
ärttörne och ljung färgar heden lila och gul.
Några kurvor från byn Widecombe-in-the Moor ligger
det största och förmodligen bästa Dartmoorstuteriet.
Shilstone Rocks grundare, Elizabeth Newbolt-Young, är inte
orolig för Dartmoorponnyerna med stamtavla.
– Men den vilda ponnyn som går fri ute på heden,
och som alla våra registrerade ponnyer kommer ifrån,
är hotad.
Kaffe bjuds i skuggan. Delar av stenbyggnaden går tillbaks
till 900-talet. På andra sidan den smala vägen ligger
stallarna med avel och turridning.
Shilstone Rocks ponnyer har vunnit många priser, både
på utställningar och i ridklasser, nationellt och internationellt.
I år är exempelvis fem av stuteriets avkommor nominerade
till prestigefyllda ”Horse of the Year Show” på Wembley
i London.
Brukade leka med vildhästarna
– Jag har alltid älskat Dartmoorponnyer, säger
Elizabeth Newbolt-Young. Jag växte upp på Dartmoor
och brukade leka med de vilda hästarna. Det är 40 år
sedan vi köpte gården.
Dartmoor ligger i Devon i södra England. Granitplatån
är perforerad av höga klippformationer. De har sällskap
av finlemmade blommor, kullar, dalgångar, vattendrag och
vidsträckta slätter. Ibland stöter man på
ett mossbevuxet skogsparti eller ett lapptäcke med fält
delade av stenmurar. Betesdjuren håller hedlandskapet öppet.
Här och var syns rester från tiden med lertäkter
och tenn- och koppargruvor.
 |
Elizabeth Newbolt-Young med ett av sina championsto Shilstone Rocks River Dance. Stuteriet på Dartmoor är ett av de mest framstående. |
Dartmoorponnyn tillhör den bitvis otillgängliga
heden med tufft klimat, och har överlevt århundraden
av människors påverkan. Ponnyn är inte så
vild som man kan tro. Åtminstone har alla en ägare,
och varje år samlas de in för översyn. Men antalet
ponnyer på heden har minskat dramatiskt.
Packdjur
Ponnyn tjänade som packdjur på 1800-talet,
och korsades senare med araber till polohästar.
– Under den industriella revolutionen användes de i gruvorna.
Längre fram introducerades Shetlandsponnyn för att få
fram en mindre ponny, berättar Elizabeth Newbolt-Young.
– När kolgruvornas tid var förbi kom köttmarknaden.
Nästan alla föl på heden köptes upp och gick
till slakterier. Andra exporterades.
Sen gick luften ur även de branscherna. Ponnyer av alla
de slag rumsterar fritt på heden.
Bönderna har länge valt ut de bästa djuren
och avlat från dem. Men många av ponnyerna på
Dartmoor är utan känd historia. De är inte Dartmoorponnyer.
Marknaden är obefintlig.
– En del flockar är väldigt uppblandade, medan några
är uppenbart renrasiga. Det är de äkta Dartmoorponnyerna
vi är angelägna om att skydda.
Hästarna ska få pass
Många försök har gjorts för
att säkra den vilda Dartmoorponnyns framtid. I drygt tio
år har Hertigen av Cornwall – Prins Charles – och The Dartmoor
Pony Society drivit ett projekt som vänder sig till alla
ägare inom nationalparken. Djuren ska inspekteras och förses
med pass. Avel av renrasiga djur uppmuntras och en ny genpool
introduceras till flockarna på Dartmoor.
Under avelssäsongen hålls därför registrerade
ston tillsammans med hingst inom så kallade ”newtakes”,
inhägnade områden i kanten av allmänningen.
Sedan kan de ströva fritt, som många av Newbolt-Youngs
avelsston gör under hela vintern. I mars kommer de tillbaks
för att föla.
De stannar självmant i närheten, eftersom de är
präglade till gården.
– De kommer alltid tillbaks, säger hon. Men vi ser dem
långt ifrån varje dag.
Ska vara tåliga
Under träning sköts de minutiöst.
Men sedan är det viktigt att de går ut och ”lär
sig bli ponnyer igen”:
– Annars förlorar de sin tålighet och slitstyrka
. Ibland när ponnyer tas från Dartmoor blir de alltför
väl omhändertagna. De lägger på sig under
sommaren och förblir tjocka under vintern. En renrasig, brittisk
hedponny ska leva av det fettet på vintern och bli smal.
heden med tufft klimat, och har överlevt århundraden
av människors påverkan. Ponnyn är inte så
vild som man kan tro. Åtminstone har alla en ägare,
och varje år samlas de in för översyn. Men antalet
ponnyer på heden har minskat dramatiskt.
Packdjur
Ponnyn tjänade som packdjur på 1800-talet,
och korsades senare med araber till polohästar.
– Under den industriella revolutionen användes de i gruvorna.
Längre fram introducerades Shetlandsponnyn för att få
fram en mindre ponny, berättar Elizabeth Newbolt-Young.
– När kolgruvornas tid var förbi kom köttmarknaden.
Nästan alla föl på heden köptes upp och gick
till slakterier. Andra exporterades.
Sen gick luften ur även de branscherna. Ponnyer av alla
de slag rumsterar fritt på heden.
Bönderna har länge valt ut de bästa djuren
och avlat från dem. Men många av ponnyerna på
Dartmoor är utan känd historia. De är inte Dartmoorponnyer.
Marknaden är obefintlig.
– En del flockar är väldigt uppblandade, medan några
är uppenbart renrasiga. Det är de äkta Dartmoorponnyerna
vi är angelägna om att skydda.
Hästarna ska få pass
Många försök har gjorts för
att säkra den vilda Dartmoorponnyns framtid. I drygt tio
år har Hertigen av Cornwall – Prins Charles – och The Dartmoor
Pony Society drivit ett projekt som vänder sig till alla
ägare inom nationalparken. Djuren ska inspekteras och förses
med pass. Avel av renrasiga djur uppmuntras och en ny genpool
introduceras till flockarna på Dartmoor.
Under avelssäsongen hålls därför registrerade
ston tillsammans med hingst inom så kallade ”newtakes”,
inhägnade områden i kanten av allmänningen.
Sedan kan de ströva fritt, som många av Newbolt-Youngs
avelsston gör under hela vintern. I mars kommer de tillbaks
för att föla.
De stannar självmant i närheten, eftersom de är
präglade till gården.
– De kommer alltid tillbaks, säger hon. Men vi ser dem
långt ifrån varje dag.
Ska vara tåliga
Under träning sköts de minutiöst.
Men sedan är det viktigt att de går ut och ”lär
sig bli ponnyer igen”:
– Annars förlorar de sin tålighet och slitstyrka
. Ibland när ponnyer tas från Dartmoor blir de alltför
väl omhändertagna. De lägger på sig under
sommaren och förblir tjocka under vintern. En renrasig, brittisk
hedponny ska leva av det fettet på vintern och bli smal.
För ponnyn med stamtavla spår Elizabeth Newbolt-Young
en lysande framtid. De är stabila och tåliga, och efterfrågan
på inridna, bra ponnyer är stor. Hennes unghästarna
säljs från 12 000 kronor. Fyraåriga valacker
som presterat bra kan gå för 75 000 kronor.
– De förvildade Dartmoorponnyerna skulle kunna bli riktigt
värdefulla om de vore registrerade. Det vill vi få
uppfödarna att förstå.
Shilstone Rocks exporterar hästar till USA och Europa.
Eva Jangö, ordförande i Svenska Dartmoorsällskapet,
påpekar att få av cirka trehundra Dartmoor i Sverige,
är födda på heden. Rasen är uppskattad.
– Ett talesätt säger att Dartmoorponnyn har ”hedponnyns
härdighet och fullblodets ädelhet”. Det är något
i det, den är flott men robust.
 |
Diana Coaker tillsammans med Lucky Lady – en renrasig Dartmoorponny – och barnbarnen. Dartmoorponnyn är med sitt stabila temperament perfekt för barn. |
Bönderna har det tufft. Gårdsförsäljning
är en av många populära bisysslor. På Sherberton
gård, har det ”alltid” bedrivits turridning och avel. Förra
året drabbades granngården av mul- och klövsjukan.
Sherbertons kor och får slaktades.
– Min yngste son har tagit över gården, säger
Diana Coaker. Han har ett sågverk också. Den startade
han för elva år sedan, redan innan alla bönder
skulle bli mer mångfacetterade.
Sonen är inte intresserad, men hennes perspektiv är
stuteriets:
– Dartmoorponnyn kan lätt försvinna från Dartmoor
om inte reglerna om hästpass går igenom.
En ponny för 50 pence
Liksom Sherberton är Babeny Farm arrenderad
av Hertigen av Cornwall. Babeny är en traditionell gård
som senare börjat med uthyrning av hästar och turridning.
Dartmoorponnyer har hållit här i generationer.
– Förra året sköt och begravde vi 63 ponnyer,
säger Jez Wilkinson. På marknaden får man en
eller två pund per häst, andra är värda 50
pence. En bal hö kostar två pund.
Krav på hästpass, tror han, kommer att vara dödsstöten
på grund av kostnaden. Han betvivlar att det finns en stor
efterfrågan på renrasiga ridponnyer.
Ponnyn har genom tiderna betytt mycket för bönderna.
Den betar sånt som inte korna tar. Och hästmarknaderna
var alltid socialt viktiga.
– För femtio år sedan betalade fölen hyran
för gården, fortsätter han. Idag kan jag leva
utan ponnyerna. Förutom traditionen då.
Han har själv ridit hela sitt liv. Ridverksamheten är
i tuffa tider en växande näring för jordbrukarna,
enligt Wilkinson. Andra börjar jobba som parkvakter.
– Mina barn vill inte ta över gården, säger
han. Men vad många glömmer är att Dartmoor är
ett område vars skönhet skapats av människan.
Våra djur betar här och vi bränner delar av heden
varje år.
Kristina Rörström
är en av många populära bisysslor. På Sherberton
gård, har det ”alltid” bedrivits turridning och avel. Förra
året drabbades granngården av mul- och klövsjukan.
Sherbertons kor och får slaktades.
– Min yngste son har tagit över gården, säger
Diana Coaker. Han har ett sågverk också. Den startade
han för elva år sedan, redan innan alla bönder
skulle bli mer mångfacetterade.
Sonen är inte intresserad, men hennes perspektiv är
stuteriets:
– Dartmoorponnyn kan lätt försvinna från Dartmoor
om inte reglerna om hästpass går igenom.
En ponny för 50 pence
Liksom Sherberton är Babeny Farm arrenderad
av Hertigen av Cornwall. Babeny är en traditionell gård
som senare börjat med uthyrning av hästar och turridning.
Dartmoorponnyer har hållit här i generationer.
– Förra året sköt och begravde vi 63 ponnyer,
säger Jez Wilkinson. På marknaden får man en
eller två pund per häst, andra är värda 50
pence. En bal hö kostar två pund.
Krav på hästpass, tror han, kommer att vara dödsstöten
på grund av kostnaden. Han betvivlar att det finns en stor
efterfrågan på renrasiga ridponnyer.
Ponnyn har genom tiderna betytt mycket för bönderna.
Den betar sånt som inte korna tar. Och hästmarknaderna
var alltid socialt viktiga.
– För femtio år sedan betalade fölen hyran
för gården, fortsätter han. Idag kan jag leva
utan ponnyerna. Förutom traditionen då.
Han har själv ridit hela sitt liv. Ridverksamheten är
i tuffa tider en växande näring för jordbrukarna,
enligt Wilkinson. Andra börjar jobba som parkvakter.
– Mina barn vill inte ta över gården, säger
han. Men vad många glömmer är att Dartmoor är
ett område vars skönhet skapats av människan.
Våra djur betar här och vi bränner delar av heden
varje år.
Kristina Rörström