Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 11 september 2002

    Danske Fiskbaek vill ta farväl med svenskt VM-guld

    Johnny Fiskbaek, dansken som gjort underverk med svensk voltige, börjar bli trött på sin sport. Men en dröm har han kvar.

    – Jag vill ha ett VM-guld. Det ska jag ta på
    lördag med Sverige, säger han på tröskeln
    till ryttar-VM i Jerez.

     
    På lördag är det finaler på
    vad som startar som lag-VM:s obligatoriska avdelning onsdag förmiddag.
    Det blir Fiskbaeks tack- och farväl till sporten.

    – Jag har inte tid längre och dessutom är det inte
    lika roligt längre med voltige. Jag har hållit på
    så länge och har mängder av medaljer där
    hemma.

     
    Innan han började med att göra Sverige
    bättre och bättre, höll han ordning på sin
    lillebror, Thomas Fiskbaek.

    Det gav en imponerande medaljhög från VM och EM.
    Men inget VM-guld – den enda moroten som finns kvar nu i det Fiskbaekska
    idrottslivet.

     
    En gång i urtiden hade Johnny dessutom en
    egen karriär som voltigör, innan han blev tränare.

    Och det gav ett udda minne som fortfarande kan få hans
    danska blodtryck att gå i topp.

     
    ”Bättre med golf”

    Det var på en tävling då lillebror
    Thomas var skadad och Johnny lyckades sisådär.

    – Två domare gav mig 7,2 poäng men den tredje gav
    mig 9,4. Jag begrep inte varför men så fick jag i efterhand
    veta varför.

     
    – Domaren trodde att det var Tomas som tävlade
    och inte jag. Va” fan är det för sport där de dömer
    på det viset, säger Johnny Fiskbaek och blixtrar med
    ögonen.

     
    Oärliga domare som dömer på gamla
    meriter och fjäsk snarare än vad de ser med sina egna
    ögon, ger han inte mycket för.

    – Då är det bättre med golf. Där är
    ett slag ett slag…

     
    Svenska laget i Jerez, Malmö Ridklubbs sydtrupp,
    är bättre än någonsin, tycker Fiskbaek. Han
    har tagit hjälp av en tysk fystränare och har hyrt en
    tysk häst, Galestro. Tjejernas fria program är tekniskt
    svårt och ger bra utdelning poängmässigt.

     
    Unga tjejer

    Att en del ridentusiaster i smyg rynkar på
    näsan åt Fiskbaeks älskade voltige gör honom
    ilsk. Tjejerna är vältränade, kraven på hästarna
    höga.

    – Minsta och lättaste tjejen Yrsa Hejkenskjöld (11
    år och 32 kilo) är den man kastar upp i luften i en
    del rörelser. Hon är 6-7 meter upp i luften och så
    ska hon landa perfekt igen.

    – Hästen måste gå perfekt, helt jämt.
    Annars blir det fel.

     
    Lagvoltige är en sport för de riktigt
    unga. Fyra av nio i det svenska laget är födda 1987
    eller senare.

     
    Svenske reservhästen Pavarotti, med även
    i VM i Rom 1998, klarade inte tisdagens besiktning. Fiskbaek drog
    tillbaka Pavarotti, innan veterinärer sagt sitt.

    – Dessförinnan hade jag inte bestämt om vi skulle
    ha Pavarotti eller Galestro. Nu blir det den sistnämnde.

     
    Christer Jönsson/TT

    Relaterade artiklar

    Till toppen