Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Häst 24 oktober

    Avelsledaren vill se fler seriösa uppfödare

    Det finns cirka 30 000 islandshästar registrerade i Sverige, en ökning med 30 procent sedan 2006. Det gör rasen till den tredje största i landet efter varmblodig travare och svenskt halvblod.

     – Det ska se lätt ut när man rider, hästen ska ha lätt för att tölta och trava, öka och minska tempot. Att allt är så enkelt som möjligt är den stora trenden nu, säger Heimir Gunnarsson, avelsledare vid Svenska Islandshästförbundet.
    – Det ska se lätt ut när man rider, hästen ska ha lätt för att tölta och trava, öka och minska tempot. Att allt är så enkelt som möjligt är den stora trenden nu, säger Heimir Gunnarsson, avelsledare vid Svenska Islandshästförbundet. FOTO: Anne Adre-Isaksson

    Det föds ungefär 1 000 islandshästföl varje år i Sverige, men trots att avelsmaterialet blivit bättre har kvaliteten på hästarna inte ökat tillräckligt mycket, enligt Svenska Islandshästförbundets avelsledare Heimir Gunnarsson.

    – Det har skett avelsframsteg även i andra länder, och jämförelsevis ligger vi efter, framför allt när det gäller tölt och bärighet, säger han.

    För cirka 20 år sedan dominerades svensk islandshästavel av ett antal hingstar; Askur från Håkansgården, Mökkur frá Varmaleck och Flipi från Österåker. Stora, välbyggda hästar med mycket tempo. Men svagheten hos dem alla var att de saknade bra bärighet – avkommorna gick inte bra i långsamt tempo.

    – Det är en slump att de bästa hästarna i Sverige råkade vara likadana. Men det har satt sina spår, säger Heimir Gunnarsson.

     I dag läggs allt mer fokus på ökad ridbarhet vid dagens avelsbedömningar.
    I dag läggs allt mer fokus på ökad ridbarhet vid dagens avelsbedömningar. FOTO: Anne Andre-Isaksson

    Framtunga och markbundna

    Enligt Heimir Gunnarsson har majoriteten av alla islandshästar som föds i Sverige i dag en benaktion långt under medel. Han anser att det behövs hästar med mer rörelsefrihet i svensk avel, för att kompensera för de framtunga och markbundna hästar med stela rörelser som det finns för många av i dag.

    – Detta är den största anledningen till att vi ligger efter i aveln när det gäller tölt, säger han.

    På senare år har större vikt lagts vid att hästen ska kunna bära sig själv i långsam tölt, trav och galopp.

    Att tävlingshästar skulle vara för svåra att rida för hobbyryttare håller Heimir Gunnarsson inte med om.

    – Den bästa hästen för en ovan ryttare är ofta en gammal tävlingshäst. Jag har aldrig stött på en häst med för mycket vilja. Bara hästar med för dålig samarbetsvilja.

    Även för en fritidsryttare som helst rider i skogen är det inte fel att ha en bra häst.

    – Helt ärligt tror jag att majoriteten av fritidsryttarna har väldigt lite erfarenhet. Grundkraven från en fritidsryttare som ridit många hästar är desamma som från en tävlingsryttare. Hästen ska vara lättriden och det ska vara enkelt att växla mellan gångarterna.

     En tävlingshäst kan ofta vara bästa hästen för den mindre erfarna islandshästryttaren menar Heimir Gunnarsson. Arkivbild från SM 2016.
    En tävlingshäst kan ofta vara bästa hästen för den mindre erfarna islandshästryttaren menar Heimir Gunnarsson. Arkivbild från SM 2016. FOTO: Mostphotos

    Systemet sätter ramarna

    – Man får faktiskt finna sig i att det finns en rasbeskrivning av hur islandshästen ska vara. Avelsmålet kan inte vara att föda upp hästar för nybörjare. Tempo har alltid varit viktigt i avelsarbetet och det finns ingen avsikt att ta bort det. Det är en av de karaktäristiska egenskaperna hos islandshästen.

    Avelssystemet sätter ramarna men inom dessa ska de finnas variationer; fyr- och femgångare, olika färger, varm- och kallblodstyper.

    – Det finns plats för många olika typer av hästar inom avelsmålet. Det är upp till varje enskild uppfödare att bestämma vilken typ av häst man vill ha. Men sen finns det dåliga och bra hästar inom de olika typerna.

    Däremot efterlyser Heimir Gunnarsson fler seriösa uppfödare. Många föder upp en häst vart femte år och betäcker det sto de har. Han anser inte att det är fel, men menar att det blir för stor procent av populationen.

    – Om det föds 1 000 föl om året så är 900 från sådana uppfödare. Det är ett problem, säger han.

    Det handlar alltså inte om hur många uppfödare som finns i landet utan om hur kräsna de är. På Island, där det finns många fler bra hästar än i Sverige, har uppfödarna varit betydligt kräsnare och gallrat bort hästar som inte håller måttet.

    Ska se lätt ut

    Trenderna inom aveln hänger ofta ihop med populära hingstar. I dag ligger stort fokus på ökad ridbarhet.

    – Det ska se lätt ut när man rider, hästen ska ha lätt för att tölta och trava, öka och minska tempot. Att allt är så enkelt som möjligt är den stora trenden nu.

    Islandshästavel

    Det officiella avelsmålet för islandshästar är att föda upp en frisk, fertil och hållbar ridhäst, som är robust men ändå elegant. En mångsidig häst med bra gångarter.

    Drygt 250 avelsvärderade islandshingstar tar emot runt 1 300 ston per år i Sverige.

    Förutom alla nya föl som föds i Sverige importeras det ungefär 500 hästar varje år.

    Sverige är den näst största islandshästnationen utanför Island med cirka 30 000 hästar. I Tyskland finns cirka 65 000 islandshästar och på Island 75 000.

    Källa: Islandshästförbundet

    153 cm högsta höjden hittills

    Det finns en uppfattning om att islandshästarna har blivit högre på senare tid. Något som Heimir Gunnarsson avvisar bestämt. Det som däremot hänt är att de minsta hästarna har blivit större.

    – Den högsta hästen som mätts på en avelsbedömning var 1,53 meter. Det var år 2002. Sen dess har det kommit tre hästar till som är lika höga, men aldrig någon som är högre, säger han.

    För bara tio år sedan visades det en hel del hästar som var under 1,30 meter. Men utan att någon avelsorganisation satt upp regler för detta har uppfödarna själva valt bort de minsta hästarna.

    Rasen har varit isolerad på Island i över 1 000 år, utan någon genetisk inblandning från andra raser. Därför tror Heimir Gunnarsson att det finns en genetisk gräns runt 1,53 meter.

    Relaterade artiklar

    Till toppen