30-årige Emil Hjalmarsson är född och uppvuxen i Birgit Nilssons hemby Västra Karup på Bjärehalvön. Inte på en gård, utan i en villa.
– Mamma är född på en gård, pappa också, och jag har varit där jättemycket. Men det var en moster och en farbror som tog över, berättar han.
Lantbruksgymnasium var givet
Att det skulle bli lantbruksgymnasiet efter grundskolan visste han redan i tioårsåldern. Efter gymnasiet jobbade han som maskinförare, sen blev det en runda till Australien där han jobbade på några olika växtodlingsgårdar och 2008 började han på lantmästarutbildningen på Alnarp. Där var han bland annat klasskamrat med prins Carl Philip.
– Det var enormt kul. Jag pluggade ihop med likasinnade som alla hade ett enormt intresse för lantbruk. Det gav ett kontaktnät som värt lika mycket som hela utbildningen, säger han.
Gillade maskiner
Först tänkte han hålla på med maskiner. Men i februari 2010 blev han erbjuden ett arrende på en gård i utkanten av Ängelholm, där han hade praktiserat under gymnasietiden och hjälpt till under kvällar och lov.
– Då tänkte jag: En sådan chans får jag inte en gång till i livet. Så jag slog till.
Fick nobben
Första gången han gick till banken med sin kalkyl blev det nobben. Så han fick gå hem igen och omförhandla allt. Då insåg han att marginalerna var mycket större än han trodde.
– Tredje gången sa banken okej, det här ska vi nog kunna lösa. Nu rullar det på, men kommer det ett dåligt år är man back direkt.
Ett sådant år kom redan 2011-2012, när en stor del av vetet utvintrade.
– Nu är jag på väg uppåt igen. Jag trodde att hundåren skulle vara över efter fem år, men så blev det inte. Jag har nog två år kvar, konstaterar han.
Mister arrende
Ett orosmoln är att han mister ett arrende på drygt 100 hektar nästa vår.
– Jag har en anställd och en maskinpark för 400 hektar och skulle egentligen behöva mer mark, inte mindre. Jag drev ärendet till arrendenämnden och tyckte att jag skulle få en längre övergångsperiod eftersom jag är så pass nystartad och det handlar om en så stor areal, men det hjälpte inte.
Snöröjning
Via sitt företag Åshall Torp kör Emil Hjalmarsson även åt andra lantbrukare. Och på vintrarna blir det ett och annat snöröjningsuppdrag.
– Det behövs för att klara ekonomin, konstaterar han krasst.
Betalar högre räntor
Att han inte har någon egen gård har lett till att han får betala högre räntor än andra lantbrukare.
– Maskiner duger inte som säkerhet hos bankerna, de värderas jättelågt. Därför betalar jag nog 4-5 gånger högre räntor än folk som har egna gårdar.
Dissad av TV4
Och själv dög han inte när TV4 sökte deltagare till dokumentärserien Unga bönder.
– De ringde förra sommaren precis när jag höll på med gräsfröskörden. Vi pratade kanske en halvtimme, tills de fick klart för sig att jag inte bodde på en gård. ”Då är du ju inte bonde på riktigt”, sa de och sen var jag inte intressant längre.
Driftig entreprenör
Trots att Emil Hjalmarsson har ångrat sitt yrkesval ett antal gånger är det ingen deppig, pessimistisk lantbrukare vi möter på Älvdalens gård i utkanten av Ängelholm. Snarare en entusiastisk, driftig entreprenör med massor av idéer inför framtiden.
– Om jag tror på svenskt lantbruk? Ja, utan tvekan, säger han bestämt.
Byggt dräneringsspolare
En idé som han redan omsatt i praktiken är att använda sig av satellitbilder för att få upp snittskördarna. Han har även byggt en dräneringsspolare för att få bort surhålen på fälten.
Och just nu grunnar han så smått på om han ska steget in i en ny bransch. Mittemot Älvdalens gård står nämligen flera växthus tomma.
"Öppen för förslag
– Det är synd. Det gnager i mig varenda gång jag tittar på dem. Men jag kan för lite om växthusodling och skulle i så fall behöva en kompanjon. Jag är öppen för alla förslag, skrattar han.
Vid sidan av lantbruket är han en engagerad föreningsmänniska. Han är vice ordförande i LRF-ungdomen i Skåne, sitter i styrelsen för Bjäre Lantmän och i LRF Skåne.
Fick Lantmännens Groddenstipendier
Hans bakgrund och engagemang har bland annat lett till att han i våras fick ett av Lantmännens Groddenstipendier.
Vill köpa egen gård
I framtiden hoppas han kunna köpa en egen gård, någonstans mellan Ängelholm och Bjäre.
– Jag känner många som köpt sig en gård och inte haft något hemifrån. Men det är en lång väg att vandra och man får ha lite tur.