”Kazakstans export av linfrö är världsledande”

För en tid sen deltog jag i en analys av vattenanvändning – både regnvatten och bevattning – i jordbruket i Centralasien. Lin dök oväntat upp som en viktig gröda i Kazakstan. När jag grävt lite mera så visade det sig att landet var världsledande på linfröexport.

Linet odlas på stora arealer i de norra delarna av landet. Jordarna är bördiga men skördarna begränsas av en minimal nederbörd. Vete är en annan viktig gröda i regionen men linfrö har visat sig ge en bra ekonomisk avkastning då världsmarknadspriserna på linfrö och linolja är stabilare än för vete.

Vid ett besök i Astana, huvudstaden, träffade jag en expert som sa att det mesta av linfröet exporteras till Europa. Det gjorde mig ännu mer nyfiken.

För mig är linet kopplat till områden som Hälsingland i Sverige men även till en rysk tradition där man var främst inriktad på linets användning för att framställa tyg. De typiska folkdräkterna i såväl Ryssland som Ukraina och Belarus är gjorda av linne. Lin är Belarus nationalblomma.
Det finns lämningar av tyger gjorda av vildlin från 30 000 år tillbaka. Bomull har nu konkurrerat ut linne men linfibrerna är 2-3 gånger starkare än motsvarande bomullsfibrer.

Det jag vill ta upp i denna krönika är odlingen i just Kazakstan och den export av linfrö som tagit fart. Vad var det som hände?

Den kazakiska produktionen av linfrö var under 2021 1,2 miljoner ton – en dryg tredjedel av världsproduktionen och nära nog en fördubbling sen 2008. Arealen är cirka 1,4 miljoner hektar så avkastningen är låg.

Det förekommer även odling av ”organiskt”, ekologiskt linfrö där det är viktigt att det inte finns spår av GMO. Just innehållet av GMO gjorde att kanadensisk produktion diskvalificerades för import till Europa för ett tiotal år sen. För att kunna exportera har de kazakiska odlarna tvingats utveckla möjligheten att spåra enskilda fröpartier.

Drygt 60 procent av den ökande kazakiska exporten går till EU-länder. Belgien är ett stort importland som återexporterar förädlade produkter med hamnen i Antwerpen som nav.

Linolja är värdefull i dieten då halten omega 3-fettsyror är hög. Hälsokostentusiaster talar om en minskad risk för cancer, att linolja är laxerande och att den håller nere kolesterolnivån och blodtrycket.

Sedan 2013 har konsumtionen ökat nästan 10 procent per år. Linfrö och -olja används allt mer i organiska, veganska och ”raw” dieter. Olika typer av snacks och frukostflingor innehåller numera ofta linfrön. Det förklarar varför konsumtionen av linfrö ökat i EU.

Kazakstan utvinner en del av oljan innan export, men den större delen exporteras som fröråvara. Fröna är kemiskt stabila medan fettet i malda frön oxiderar snabbt. Både gula och bruna fröer odlas. De bruna innehåller något med linolensyra och anses mera näringsrika.

Oljan används förstås också till färg och lack. Men fiberanvändningen har inte utvecklats utan är närmast ett problem i Kazakstan eftersom nedbrytningen ute på åkern är mycket långsam.

Det är vanligt att man bränner stjälkarna vilket leder till problem i och med den intensiva röken. Det pågår växtförädling för att öka utbytet av fibrer - utan att minska fröavkastningen - för att göra produktion av fiber också lönsam. Men de torra förhållandena håller ner den tillväxten av stjälken och är begränsande för fiberproduktionen.

Det finns alltså en direkt länk mellan matvanorna i vår del av världen och odlingen borta i Kazakstan där man tvingats lära sig en hel del om analyscertifikat och att spåra ursprung av olika partier. Jag har fått svar på mina frågor och lärt mig lite mera.