”Guldläge för ökad livsmedelsproduktion”

Behovet av livsmedel ökar och världshandeln väntas växa. Även Sverige kan öka sin produktion av säd, mjölk och kött – för egen säkerhet men också för export. 

Globalt väntas såväl produktionen som konsumtionen av livsmedel växa det närmaste decenniet med omkring 1 procent per år, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) tioårsprognos. Med sin växande befolkning kommer Indien och Sydostasien att vara den stora tillväxtmotorn medan Kina faller tillbaka.

Tillväxt låter betryggande men det är inte tillräckligt för att möta behovet. Det är fortfarande så att djurfoder tar allt större del av den globala spannmålsskörden och biobränsleproduktionen växer. Trots tillväxten är det långt ifrån nog för att utrota hungern. Över 700 miljoner människor riskerar att gå hungriga, försämringen under pandemin har inte slagits tillbaka.

Världshandeln med jordbruksprodukter och livsmedel ökar men i långsammare takt än tidigare. EU, den union som Sverige är en del av, har en framträdande roll. Enligt FAO kommer dess betydelse att öka det närmaste decenniet.

En viktig trend i EU är att befolkningen minskar. Om tio år beräknas befolkningen i EU vara mer än 4 miljoner färre. Trots en totalt sett långsamt växande jordbruksproduktion bör det leda till en ökande export av jordbruksprodukter och livsmedel. Det gäller särskilt spannmål, frukt, grönsaker, förädlade mejeriprodukter och kycklingkött. Grisköttsexporten väntas dock minska. Totalt sett kan EU inom livsmedelsområdet få en positiv handelsbalans om tio år, från att under lång tid ha varit nettoimportör.

Beträffande djurhållningen fortsätter nuvarande trender i EU med minskad produktion av nöt- och griskött medan kycklingproduktionen växer. Antalet mjölkkor kommer att minska men produktionen påverkas marginellt. Spannmålsproduktionen väntas öka och en allt mindre andel av denna blir djurfoder.

Ett av FAO:s tyngsta argument för en förväntat svagt växande jordbruksproduktion i EU är de miljö- och klimatåtgärder som har beslutats av den tidigare EU-kommissionen. För tunga jordbruksländer som Nederländerna och Danmark ser vi redan tydliga begränsningar. Även om den nya EU-kommissionen möjligen inte kommer att fokusera lika hårt på miljöarbete är förändringarna redan satta i rullning.

Sammantaget borde detta öppna för större satsningar på ökad livsmedelsproduktion i Sverige. Vi har gott om areal som inte används till livsmedelsproduktion och har långt ifrån en alltför miljöstörande djurhållning. Vi har helt enkelt gott om plats.

För närvarande är det mest fokus på beredskap och ökad självförsörjning. De planer på en växande export som fanns tidigare hörs inte av längre. Det är dags att väcka dem till liv igen. Vi har en fin export av spannmål men kan göra så mycket mer.

Det är en uppgift för regeringen att jämna vägen och underlätta för företagarna att satsa och växa. En rimlig hantering av EU:s Naturrestaureringslag och ett rejält tag med regelkrånglet vore en bra början. Ansatser finns men arbetet måste göras hela vägen.