facebooktwittermail

Grisföretagarna försvarar kritiserad fixering

Inom kort presenteras resultaten från försök med ökad användning av skyddsgrindar på svenska grisgårdar. Målet är att fler smågrisar räddas till livet, nackdelen att suggan fixeras.

Försöken har pågått i ungefär ett år hos tolv svenska grisuppfödare. Resultaten har ännu inte ställts samman, men redan nu kritiseras det så kallade Djuromsorgsprogrammet för att rasera svenska mervärden och den höga standarden på grisuppfödningen. Bo Algers, professor vid SLU, tillhör de som ogillar ökad fixering.

Sveriges Grisföretagare initierade Djuromsorgsprogrammet vid stämman för drygt ett och ett halvt år sedan. Visar försöken att fler smågrisar överlever och lönsamheten ökar hoppas organisationen på undantag i den svenska djurskyddslagen.

– Det finns inga resultat ännu. Jag hoppas att det är klart nästa månad, säger Ingemar Olsson, ordförande för Sveriges Grisföretagare.

Tre punkter kritiseras

Även om resultat saknas så är det ingen hemlighet vad försöken handlar om. Kritikerna skjuter främst in sig på tre punkter i programmet:

• Skyddsgrindar fixerar suggan längre tid

• Kultingarna skiljs tidigare från suggan

• Beläggningen i boxarna ökar

Tvärtemot den kritik som framförts anser Ingemar Olsson att förändringarna – förutsatt att de slår väl ut i försöken – gör svenskt djurskydd ännu starkare än i dag. Han ser ingen risk med att de svenska mervärdena solkas ner.

– Våra största mervärden är vår låga antibiotikaanvändning samt att vi inte svanskuperar. Men jag har svårt att kalla det ett mervärde att vi har den största smågrisdödligheten, säger han.

Halverad dödlighet

Runt 3-4 procent av smågrisar är dödfödda. Den siffran skiljer sig inte mellan olika länder. Det som skiljer åt är dödligheten bland de som föds levande. I Sverige är siffran 18 procent. 80 procent av dessa dör under kultingarnas första dagar i livet, enligt Ingemar Olsson. I grannländerna är smågrisdödligheten betydligt lägre.

– Vi skulle kunna halvera vår siffra, säger han.

De största orsakerna till att svenska kultingar dör är att de fryser ihjäl eller svälter ihjäl. Och det är där som skyddsgrindarna kommer in. Det som kritikerna kallar försämrat djurskydd kallar Ingemar Olsson förbättrat djurskydd.

– Det vi vill kunna göra med skyddsgrinden är att styra suggan de första dygnen så att så att hon ligger på ett sätt som gör det lätt för kultingarna att ta sig till värmelampan och också att det är nära mellan värmelampan och spenarna.

Enligt honom handlar det om att använda grindarna och fixera suggan tre, fyra dagar vid grisning och efteråt. Det har aldrig varit aktuellt att som i andra länder fixera suggan i fyra, fem veckor.

Suggan i fokus

Att avvänja smågrisar några dagar tidigare än vad som görs i dag är enligt Sveriges Grisföretagare också ett sätt att stärka djurskyddet. Medan kritikerna tycker det är synd att skilja smågrisarna från suggan har Ingemar Olsson suggans välbefinnande i fokus.

– För vår del handlar det om att skydda suggan mer. 1983 avvandes smågrisarna när de var 5,5-6 veckor gamla och då vägde de 7 kilo. I dag väger de 10 kilo när de avvänjs vid 5 veckors ålder. Det är lätt att räkna ut att det är ganska många kilo kulting som en sugga ska klara av att föda. Om smågrisarna avvänjs 3-4 dagar tidigare vill vi se hur det påverkar dem, men också hur mycket snabbare suggan kommer i hull, säger han.

På 1980-talet producerade en sugga 16-17 kultingar per år, nu är det 24. Det tär på suggan som ska ge di.

– Framför allt sugs ur skelettet när suggan diar länge. Det leder till skör benstomme och eftersom vi har frigående sinsuggor som hoppar på varandra så det vädligt vanligt med benbrott på suggorna. Det hoppas vi kunna minska genom tidigare avvänjning.

Ökad beläggning

Den tredje punkten som kritikerna skjuter in sig, ökad beläggning, försvaras också av Sveriges Grisföretagare. I försöken testas om det går att ha 430-440 grisar i en slaktgrisavdelning, alltså 30-40 fler än gränsen i dag.

Gränsen behöver höjas eftersom kullarna blir större och att man annars tvingas splittra kullar och sätta in grisar från olika besättningar i en och samma avdelning, något som ökar risken för sjukdomar och medför ökad antibiotikaanvändning.

– Vi vill inte blanda grisar från olika besättningar för då tappar vi den fina svenska modellen och hälsoläget försämras, säger Ingemar Olsson.