Fredrik Stork

Det började med att Lars Askling fick ett erbjudande om att ta över gården. Men fadern tyckte att fastigheten på 100 hektar var för liten, och ställde därför krav på att sonen skulle visa att han kunde försörja sig även utan gården. Inför 1990 års jordbruksreform var det också tydligt att det skulle bli stora förändringar inom lantbruket.

– Så jag började göra hjullyftar 1988, först som bisyssla och sedan växte det och blev huvudinkomsten. Det är fortfarande vår stora volymvara.

Hjullyften, som Lars Askling tog fram i spåren av att hans pappa själv hade hamnat under ett traktordäck några år tidigare, patenterades och har sedan dess tillverkats i fabriken.

– Han klarade sig utan större skador, men det gjorde också att vi insåg att det var ganska farligt att byta hjul.

Pappan var också tidigt ute med eko i början 1970-talet. Med det följde stora problem med tistlar, vilket är viktigt för att man ska förstå hur företaget sen skulle komma att utvecklas.

– Trots att vi tittade mycket på forskningen fick vi inte bukt med tistlarna. Vi övervägde till och med att bli konventionella. Inget ont om grannarna men det var inte roligt när tistlarna drog in som ett moln över deras åkrar. Så vi bestämde oss för att testa radhackning.

Sagt och gjort. Lars Askling, som hade tagit över gården 1990, lånade hem flera varianter men insåg snabbt att redskapen inte klarade av leran.

– De flexade i sidleden och gick på spetts vilket gjorde att de lämnade väldigt mycket ogräs utan påverkan. Så med erfarenheterna från det första året byggde vi en egen hacka.

Efter lite utveckling blev hackan så lyckad att de bestämde sig för att sätta den i serieproduktion. Den första varianten, som togs fram för eget bruk 2002, kallade de för field-runner, eftersom den gick fortare än konkurrenterna.

– Det tog sju år, och vi insåg att det borde finnas en marknad eftersom de hackor som fanns inte var framtagna för leror. Det var mer trädgårdsredskap. De var heller inte byggda för spannmål.

Då fanns det ännu ingen tanke på att redskapet skulle utvecklas till en fullfjädrad såmaskin. Så-lådan kom först 2008.

– Vi upptäckte snart att om man ska hacka med bra precision så är det också en fördel om man kan så med samma maskin. Och sedan fanns det inget bra system att mylla ner gödning med, så då byggde vi in det också. Så allt det vi själva behövde byggde vi in i maskinen, som kom att bli Cameleon.

Maskinen kom med tiden att utvecklas till ett modulsystem, där kunden själv kan välja om redskapet ska vara buret eller bogserat, och med fyra olika utmatningsmöjligheter.

– Den största nyheten nu, som gör att kunderna byter till nya maskiner, är att man kan får styrning på bakhjulen. Många med gamla maskiner gör också om sina maskiner till bandsådd på 33 centimeter, cirka 80 procent av våra gamla kunder som köper nya maskiner väljer också att byta från 25 till 33 i radavstånd. Nya intressenter vill ofta ligga kvar på 12,5 men då har man verkligen inte fattat grejen. Att vi tar bort hälften av raderna men behåller utsädesmängden gör att grödan blir mer konkurrenskraftig, och mellanrummet som det inte finns någon konkurrens i hackar man bort.

– Vi kör Cameleonsystemet fullt ut och är medlemmar i ett driftsbolag som driver tre gårdar. I dag har jag 145 hektar, och vi har ingen spikad växtföljd men det blir spannmål och lite specialgrödor, vanligt höst- och vårvete, råg ibland och havre. Åkerbönor odlar vi också alltid, samt vit-, rödklöver och ängssvingel.

LÄS MER:<a href="https://www.atl.nu/teknik/gothia-redskap-efter-uppkopet-sa-ska-cameleon-utvecklas/">Gothia redskap efter uppköpet: Så ska Cameleon utvecklas</a><a href="https://www.atl.nu/teknik/metsjo-lagger-fokus-pa-skogen/">Metsjö lägger fokus på skogen</a><a href="https://www.atl.nu/teknik/vaderstad-skissar-pa-datoriserad-framtid/">ATL besöker Väderstadsfabriken</a>

Cameleon har på kort tid blivit en etablerad svensk såmaskin, som är uppskattad bland ekoodlare. Men för att förstå hur det hela började måste vi ta oss tillbaka till 1970-talet och 1990-års jordbruksreform.

här är historien om Gothia redskap och Cameleon.

Så blev deras såmaskin ekoodlarnas favorit

Teknik

Brist på redskap och problem med tistlar gjorde att gården fick uppfinna själva – här är historien om Gothia redskap och Cameleon.