EU-kommissionen har kört över svenska intressen i en lång rad frågor under de senaste åren. Mest oroväckande är kursen kanske vad gäller arbetsmarknadspolitiken och skogsfrågorna.
”Gör inte med skogen som med arbetsmarknaden”
Tyvärr har vår nuvarande regering fått för sig att det inte är ”konstruktivt” att säga nej i EU, skriver Sara Skyttedal (KD) i en debattartikel.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
När den svenska regeringen nyligen hissade vit flagg i kampen mot EU-reglerad lönebildning vek Sverige ned sig i en av de centrala arbetsmarknadskonflikterna. Det är nu avgörande att Sverige undviker samma misstag i skogsfrågorna.
Det var i början av december som svenska regeringen fick grönt ljus i riksdagens EU-nämnd för en ny svensk position i frågan om det föreslagna EU-direktivet om minimilöner. Istället för att stå kvar vid uppfattningen att EU inte ska hålla på med lönebildning blev den nya svenska positionen nu att acceptera just detta. Motivet var förhoppningen att Sverige därigenom ska ses som en konstruktiv kraft i framtida förhandlingar.
Det är en resignerad linje, som ger EU-kommissionen råg i ryggen att ignorera Sverige och vår svenska partsmodell när det kommer till framtida arbetsmarknadslagstiftning på EU-nivå.
Signalen som Sverige borde ha skickat var ett skarpt nej. Vi borde tillsammans med Danmark och Ungern ha röstat nej med det tydliga budskapet; Vi vill sköta vår arbetsmarknadspolitik i allmänhet och vår lönebildning i synnerhet utan pekpinnar från Bryssel. Men regeringen valde alltså en annan väg. Den lyckades, som så många gånger förr, få igenom sin linje i riksdagen genom stöd från Centerpartiet.
Det sistnämnda är intressant. Centerpartiet har nämligen, liksom Kristdemokraterna, i EU-politiken signalerat ett tydligt motstånd mot att låta Bryssel reglera arbetsmarknadspolitiken. Fram tills beslutet i EU-nämnden, får man tillägga.
En annan likhet mellan KD och C i EU-politiken är viljan att värna svenskt självbestämmande i skogsfrågorna. Även detta en fråga där det på pappret finns blocköverskridande samförstånd i svensk politik. Nu återstår att se om Centern väljer att, till skillnad från arbetsmarknadsfrågorna, stå upp för skogen även när det blåser.
EU-hotet mot den svenska skogsnäringen är högst påtagligt. I år väntas EU-kommissionen presentera de rättsligt bindande instrumenten för att återställa ekosystem enligt EU-strategin om biologisk mångfald.
Det vi kan vänta oss är förslag om att en betydande del av Sveriges landareal ska ställas under ett strikt rättsligt skydd, vilket i praktiken omöjliggör ett aktivt skogsbruk. Redan idag står det klart att förslaget som reglerar upptag och utsläpp av kol från marksektorn (LULUCF) kommer att innebära krav på en större svensk kolsänka, vilket i klartext innebär en minskad avverkning.
En tredje farhåga gäller den kommande uppdateringen av förnybartdirektivet (RED), som kommer att begränsa våra möjligheter att ta tillvara på restprodukter från skogsbruket för att ersätta fossil energi.
När något är dåligt bör man säga nej. När något är bra bör man säga ja. Denna enkla logik gäller i såväl EU-politiken som i andra politiska frågor.
Tyvärr har vår nuvarande regering fått för sig att det inte är ”konstruktivt” att säga nej i EU. Det är ett felslut som inte får tillåtas styra den svenska linjen vad gäller EU:s skogspolitik.
Sara Skyttedal (KD)
Europaparlamentariker