Glöm inte statens övergrepp i djurskyddets namn

I en artikelserie har ATL tagit upp djurrättsaktivismen och belyst deras metoder. Där redogörs för hur äggproducenten Mikael Gilbertsson bjuder in organisationen Tomma burar för information och dialog.

Hösten 2010 var jag tillsammans med tusentals andra personer hos ”Hästmannen” Stig-Anders Svensson för att visa honom vårt stöd inför det som vi upplevde som ett högst påtagligt hot om skadegörelse och stöld som han då stod inför av en annan aktör, svenska staten. Enligt min mening hänger sig staten åt terrorism mot djurägare.

Jag minns hur Peter Gerdehag inbjöd Länsstyrelsen i Jönköping att när som helst och var som helst ta en debatt om svenska statens rättsosäkra metoder och ytterst tveksamma faktiska djurskydd. Vad jag vet har inbjudan ännu inte hörsammats efter mer än sex år.

På Stjernsunds gård stals/befriades 8 hönor av totalt 126 000. Inför hotet om att statens våldsmonopol skulle stjäla/omhänderta Stig-Anders Svenssons hästar valde han att ge bort alla sina hästar. Inom två år var samtliga tre hästar döda efter statens ”djurskyddsingripande”.

I båda fallen väljer de båda aktörerna att använda ord som legaliserar deras verksamhet. Det som skiljer staten från exempelvis Tomma burar är att staten är för feg att ta en debatt. Jag känner till många exempel på att man sekretessbelägger handlingar från insyn, använder förtal, hot och våld i en omfattning som vida överstiger vad regelverket medger.

Trots skyldighet ger staten inte heller någon kompensation för det jag vill kalla stölden utan tvärtom kräver att djurägaren ska betala. Staten lämnar inte ens en kakburk eller ett brev till tröst.

Tomma burars aktörer är beredda att ta fängelse för sina handlingar. Min uppfattning är att statens aktörer skyddar varandra och i stället jagar polisen dem som försöker stå upp för djuren, djurägarna och de som försöker avslöja oegentligheterna.

Sten-Gunnar Hörberg

Vetlanda