facebooktwittermail

Glöm inte omsorgen om djurägaren

Lägg större fokus på förebyggande omsorg och stöd till djurägare. Veterinärer och rådgivare bör utbildas i detta, skriver Peter Lundqvist, SLU.

Ko tar ett skutt på grön äng.
Kosläpp är en symbol för god djurvälfärd. Mer borde satsas på hjälpa djurägarna att må bättre, skriver Peter Lundqvist, SLU FOTO: ADAM IHSE/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Politiker, myndigheter och andra aktörer påtalar ofta behovet av strategier för förbättrat djurskydd och strängare straff är nu på gång för djurplågeri. Inte någonstans kan jag läsa om hur man kan förebygga problemen med hjälp av insatser för djurägaren, människan som riskerar att bli förövare och kriminell.

Vad gäller omsorgen om lantbrukets djur är Sveriges lantbrukare i världsklass, men även här inträffar tragiska fall som aldrig borde få hända.

Jag betvivlar starkt att strängare straff kommer att förhindra nya fall, i stället borde ökat fokus läggas på förebyggande omsorg och stöd till djurägaren. Ett flertal tragiska händelser som rapporterats i såväl Sverige som Norge har haft sin grund i allvarlig psykisk ohälsa hos djurägaren.

Vi behöver starta redan på Naturbruksskolor och inte minst på SLU, där elever och studenter kan utbildas, inte bara i god djuromsorg, utan även ges ökade kunskaper om förutsättningar för människors välmående och mentala hälsa. SLU:s utbildningsprogram för veterinärer, etologi och djurskydd, djursjukskötare med flera kan ges kunskaper om människans psykiska hälsa och basal träning i att fånga upp mental ohälsa och andra avvikande signaler hos djurägare.

I Kanada utbildas veterinärer till att fånga upp förändringar i djurägares mentala hälsa, att våga fråga om hur de mår och även i att ge dem inledande stöd och råd om mer hjälp vid behov.

I våra studier av svenska djurägare ser vi att just veterinärer har stort förtroende och konceptet borde fungera även här. Andra som återkommande möter djurägare i sitt yrke, till exempel rådgivare skulle också kunna ta en sådan roll.

Detta är en möjlig väg att gå, men vi behöver också ge alla lantbrukare tillgång till en professionell företagshälsovård, gärna digitaliserad med fokus på mental hälsa och skadeprevention. Vi behöver också stärka anhöriga och branschkollegor och inte minst förändra attityderna i hela lantbrukarsverige så att man uppmuntras till och vågar prata om sin psykiska hälsa, bekymmer och oro med varandra.

Både djur och människor på landsbygden förtjänar god omsorg och goda levnadsvillkor.

Peter Lundqvist

Lantbrukarson och professor i arbetsvetenskap vid SLU