”Geopolitiken har flyttat in på åkern”

Hormuz-sundet är inte bara viktigt för de globala energitransporterna utan också en pulsåder för jordbruket. Krisen runt Hormuz-sundet drabbar fartygstransporterna av gödsel. Främst kväve i form av urea eller ammoniak, men även svavel. Särskilt Qatar och Saudiarabien, men också Förenade Arabemiraten och Iran har stora fabriker och står tillsammans för över en tredjedel av den globala gödselhandeln. SAFCO i Saudiarabien är en av världens största producenter. Tillgången till billig naturgas är förstås förklaringen. Svavel kommer från raffineringen av gas och olja. Svavelsyran som produceras är en viktig insatsvara för produktionen av fosfatbaserade gödningsmedel.

Det är en gissning från min sida, men leveransen av gödseln till länderna där den ska användas i år är väl redan gjord så ett kortare uppehåll i transporterna borde inte ge dramatiska effekter på årets skörd på norra halvklotet. Prishöjningar kan man förstås redan notera. Men ett fortsatt krig i Mellanöstern som påverkar sjöfarten och förstörelse av infrastrukturen i produktionsländerna kan ge dramatiska effekter både på kort och lång sikt.

Samtidigt, som jag skrivit om i en tidigare krönika, utspelar sig ett annat drama. Ukraina har intensifierat sina attacker mot ryska industriella mål, däribland gödselfabriker. Effekten är konkret: Omkring 5 % av Rysslands produktionskapacitet för kvävegödsel har slagits ut. Det kan låta marginellt, men i en redan ansträngd global marknad är varje procent avgörande.

Ryssland står för omkring en femtedel av den globala handeln med gödsel. När produktionen störs – genom krig, exportrestriktioner eller energibrist – får det omedelbara följder. Moskva har nu infört exportbegränsningar för att säkra den egna livsmedelsproduktionen.

Det gjorde man också under perioden 2021 - 2022. Detta var innan det stora anfallet på Ukraina och syftet var liksom nu att se till att ryska jordbrukare hade tillräckligt med gödsel för den kommande säsongen till ett rimligt pris.

Vi kan konstatera att världens livsmedelsförsörjning i allt högre grad kan störas av geopolitiska flaskhalsar och militära drönare. Just nu pressas livsmedelsförsörjningen från två håll samtidigt: Det stängda Hormuz-sundet i syd och kriget i öst där fabriker bombas.

Priserna på urea har redan ökat med över 50 % och FN varnar för att detta kan utvecklas till en global livsmedelskris.

För bönderna är det förstås en extra, mycket kännbar pålaga att dieselpriserna samtidigt har ökat!

Europa letar efter alternativ och diskussioner förs om att säkra handelsvägar. Samtidigt är det tydligt att planer för alternativ europeisk produktion har hamnat på efterkälken. Vissa europeiska aktörer – som gruv- och metallindustrin såsom Boliden, som producerar svavelsyra – har gynnats av bristsituationen.

Det är förstås bra att det finns produktion på nära håll: I Porsgrunn i Norge. Mycket av svensk N-gödsel kommer därifrån. Men priserna regleras på global nivå så även det kväve som inte passerar Hormuz-sundet eller kommer från Ryssland blir dyrare för bönderna.

Grundproblemet kvarstår alltså: Gödselproduktionen är energikrävande och globalt sammanlänkad. Den bygger på naturgas, på fria handelsvägar och på industriell stabilitet. När dessa tre pelare skakas – av krig i Ukraina, av konflikter i Mellanöstern och av politiska beslut i Moskva – blir det stora konsekvenser. Vi har kanske förstått detta redan tidigare, men vi har inte låtit det påverka samhällsplaneringen vare sig på svensk eller europeisk nivå.

Det som händer nu är mer än en tillfällig kris. Det är en påminnelse om hur sårbart det moderna jordbruket är. En värld där skördarna i Skåne påverkas av drönarattacker i Smolensk och av militära incidenter i Persiska viken är en värld där geopolitiken bokstavligen har flyttat in på åkern.

Sedan finns det andra frågor i bakgrunden. Kan vi minska användningen av konstgödsel genom tillskott av ärtväxter i växtföljden, en bättre koppling av djur- och växtproduktion, en ökad användning av avloppsslam eller genom att på andra sätt öka humushalten i jorden? Viktiga principer för hållbar jordbruksproduktion kommer upp till ytan och behöver diskuteras.