Generellt lägre klimatpåverkan av slaktungnöt av mjölkras än köttras

Jag är en ung lantbrukare som har möjlighet att välja inriktning för min gård, om jag ska fortsätta med mjölkkor eller gå över till nötköttsproduktion. Jag vill ha en klimatsmart och miljömedveten produktion. Har det gjorts någon forskning på senare tid som kan hjälpa mig i mina beslut? Moa Eriksson  

Hej Moa! Tack för din fråga och så bra att du överväger inriktning utifrån hållbarhet. Jag har bett Anna Hessle, husdjursagronom och forskare på SLU i Skara om ett svar:  

”Du kan börja med att utgå från din gårds förutsättningar. Titta på om vall eller spannmål växer bäst, om du har naturbetesmark och vilka expansionsmöjligheter du har runt gården. Om du saknar naturbetesmark är det förmodligen inte lämpligt att satsa på dikor eller stutar, varken av miljö- eller ekonomiska skäl.

Livsmedelskedjans produktions­effektivitet är avgörande för hur klimat- och miljövänlig nötköttsproduktionen är. Om alla företag kunde bli lika effektiva som de bästa idag skulle det göra stor skillnad. Att minska svinn i produktionen, som dödlighet och foderförluster, är viktigt för både miljön och företagets lönsamhet, oavsett produktionsinriktning.  

Nötköttsproduktionens främsta miljöfördel är att nötkreatur på naturbetesmarker bevarar biologisk mångfald. I en nyligen genomförd studie utvärderades klimatpåverkan och bidrag till biologisk mångfald av svensk nöt- och lammköttsproduktion för våra vanligaste uppfödningsmodeller. Studien inkluderade slaktungnöt och lamm, där även föräldradjurens bidrag räknades in.  

I studien framkom att klimatpåverkan, mätt som koldioxidekvivalenter (CO2-ekv) per kilo slaktvikt, för slaktungnöt av mjölkras är generellt lägre än för köttrasdjur. Moderdjurets klimatpåverkan belastar ungnöten av båda raserna, men för mjölkrasdjur fördelas kons påverkan på både mjölk och kött, medan dikons påverkan enbart belastar köttet. Klimatpåverkan påverkas också av utfodringsintensitet, där en lång uppfödningstid har större påverkan än en kort och intensiv uppfödning.   

När det gäller biologisk mångfald mättes denna i studien genom att poängsätta markslag och grödor för varje uppfödningsmodell, där naturbetesmarker gav högst poäng per hektar. Uppfödningsmodeller som hävdade mycket naturbetesmark med höga biologiska värden hade högst mångfaldspoäng per kilo slaktvikt.   

Sammantaget hade mjölkrastjurar lägst klimatpåverkan med 15 koldioxidekvivalenter, men också lägst bidrag till biologisk mångfald med 7 poäng. Köttrasstutar och köttraskvigor hade högst klimatpåverkan med 35-37 koldioxidekvivalenter men också högst bidrag till biologisk mångfald med 44 poäng. Mjölkrasstutar och köttrastjurar låg mitt emellan dem med 24-25 koldioxidekvivalent och 26-28 poäng.

Uttryckt som störst bidrag till biologisk mångfald per koldioxidekvivalenter var mjölkrasstutar (1,1 poäng) överlägsna mjölkrastjurarna (0,5 poäng). Bland köttrasdjuren hade stutar en något högre kvot (1,3 poäng) än tjurar (1,1 poäng) med kvigor däremellan (1,2 poäng).”  

Mattias Norrby

Forskningschef Stiftelsen Lantbruksforskning