”Ge gensaxen grönt ljus i EU”

Det är inte mer än drygt 150 år sedan vi började förstå genetiken och mekanismen bakom ärftliga anlag genom munken Gregor Mendels banbrytande arbete. Under 1900-talet utvecklades den moderna växtförädlingen, en mycket värdefull användning av kunskapen om genetik.

Den har räddat många från svält och utan den hade jordens befolkning varit betydligt lägre. Växtförädlaren Norman Borlaug fick välförtjänt Nobels fredspris för sina insatser som ledde fram till den gröna revolutionen.

Utvecklingen har gått snabbt och många forskare har belönats med Nobelpriset för sina insatser. Det senaste i raden var när Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna för upptäckten av crispr/cas9, det som också kallas gensaxen.

Växtförädlingen har ifrågasatts under hela sin utveckling men med introduktionen av GMO-grödor på 1990-talet skärptes motsättningarna mellan vetenskapen och miljörörelsen. Att kunna flytta gener mellan arter var ett tekniksprång som provocerade många.

Så är det fortfarande, även om odlingen är omfattande i många världsdelar och inga miljömässsiga eller hälsomässiga faror har kunnat beläggas. EU är ett undantag. Där omfattas GMO av en omfattande reglering som i praktiken gör odlingen omöjlig.

Denna negativa attityd till GMO kommer att ta lång tid att lösa upp. Däremot borde det gå snabbt att åtgärda låsningen kring de nya teknikerna, som gensaxen. Det är oroande att de nya möjligheter som gensaxen ger omfattas av samma lagstiftning och därmed inte kommer till nytta inom EU som i andra delar av världen.

Det är ologiskt eftersom gensaxen kan användas till att ändra genernas funktion utan att främmande gener förs in i cellen. Det är ett sätt att mer precist åstadkomma det som naturliga mutationer eller traditionell växtförädling gör.

Insikten om att regelverket inom EU bör förändras växer dock. Sedan 2021 pågår ett utredningsarbete i EU-kommissionen som väntas landa i ett lagförslag under andra kvartalet i år, under det svenska ordförandeskapet. Även om utfallet blir positivt för gensaxen är det en lång process på flera år innan det finns en ny lag eller ny policy.

För att det ska bli verklighet krävs en förändrad inställning både bland politiker och konsumenter. Man ska också komma ihåg att det finns många aktörer som tjänar på att motståndet mot nya växtförädlingstekniker består.

Växtskyddsindustrin kan befara att försäljningen minskar om man lyckas skapa resistens mot fler svampar och insekter. Miljörörelsen kan tappa finansiering om man ger upp motståndet mot modern växtförädling. Handeln utnyttjar konsumenternas villrådighet och bygger varumärken kring GMO-fritt. Den ekologiska rörelsen byggdes upp kring bland annat motstånd mot GMO och där står man kvar även om det inte är ändamålsenligt.

Starka krafter arbetar för ett fortsatt motstånd mot GMO. Det är beklagligt men det borde gå att skilja ut de nya genomiska metoderna som gensaxen där inga gener flyttas mellan arter och ge grönt ljus för tillämpning.

Det finns gott om låsningar inom politiken. Men kanske finns det ett ljus i mörkret. I Finland har motsvarigheten till vårt Miljöparti, De Gröna, ändrat sin inställning och är nu positiva till de nya teknikerna. Det är något som borde inspirera även det svenska Miljöpartiet.

Det finns så många möjligheter med den nya tekniken. Det svenska arbetet på Alnarp där stärkelsekvaliteten ändras i potatis för att passa till olika användningar som livsmedel eller i industrin är ett exempel. Bladmögelresistens kan drastiskt minska användningen av växtskyddsmedel.

I nyhetsbrevet Växtnoden, från ett projekt inom KSLA, listas regelbundet nya exempel på framsteg med hjälp av crispr/cas-tekniken. De senaste är bland andra att man i Kina förädlar ett salttåligt ris som skulle kunna odlas på saltanrikade marker, i Japan framställs tomater som innehåller höga halter av ett ämne som sänker blodtrycket och lindrar stress. I Kenya förädlas bananer resistenta mot en kostsam svampsjukdom.

Vi har inte råd att låta bli. Utmaningarna med klimatförändringarna kräver allt snabbare utveckling av jordbruket. Modern växtförädling är då ett nödvändigt verktyg och EU borde snabbt släppa fram dessa nya metoder.