facebooktwittermail d

”Ge det svenska gödselundret utrymme att växa”

En helt ny industri som tillverkar svensk mineralgödsel är på gång. Det blir en trygghet för jordbruket i orostider och därmed för hela samhället.

Traktor med säckar med mineralgödsel på uppfart.
Importberoendet ska minska. FOTO: JOHAN NILSSON/TT

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det är nya tider. Vår sårbarhet som liten nation har blivit uppenbar och näringslivet har snabbt dragit slutsatser och satsar på nya projekt. Förutom det pågående Ukrainakriget har klimathotet och nödvändigheten av att sluta kretsloppen fått fart på utvecklingen.

Tillverkning av gödning till jordbruket är plötsligt en attraktiv bransch som lockar företag och kapital. Efter decennier utan en svensk storskalig tillverkning pågår flera utvecklingsprojekt. Det gäller tillverkning av alla de viktiga näringsämnena. Några exempel:

- Det spanska företaget Fertiberia vill tillverka kvävegödsel med hjälp av vätgas i Luelå.

- LKAB bygger i Luleå för att tillverka fosforgödsel av biprodukter från järnmalmsproduktionen.

- Cinis Fertilizer planerar produktion av kaliumgödsel, i ett första steg i Skellefteå och Örnsköldsvik, av restprodukter från batteri- respektive skogsindustrin. Företaget har för avsikt att lista sig på Nasdaq First North.

I detta sammanhang kan också nämnas Yaras och Lantmännens gemensamma satsning på fossilfri kvävegödsel.

Sammantaget handlar det om betydande kvantiteter som kommer att ha stor betydelse för jordbruket. Om de nya gödselmedlen blir ekonomiskt konkurrenskraftiga vet vi inte, bara att det senaste året har lärt oss att prognoser är meningslösa, vare sig det gäller gödning eller vete och raps. Ska man gissa kommer det att uppstå en mer diversifierad gödselmarknad med olika kvaliteter till olika pris.

Innovativa företag springer före och lagstiftning och tillämpning av denna hänger inte alltid med. Ett praktexempel är den av Ragn-Sells planerade återvinningen av fosfor ur förbränt avloppsslam i en anläggning i Helsingborg.

Företaget har nekats miljötillstånd av Mark- och miljödomstolen och har överklagat till Mark- och miljööverdomstolen. Anledningen är att denna nya anläggning skulle åstadkomma försumbara utsläpp av metaller i Öresund där i princip nolltolerans råder.

Så trots att fosforn skulle ersätta importerad fosforgödsel från till exempel Ryssland, Kina och Marocko, trots att projektet skulle minska utsläppen av koldioxid och trots att projektet har fått finansiering från Klimatklivet satte miljölagstiftningen stopp.

Även andra företag som vill sluta kretsloppen hindras av föråldrade bestämmelser och långt utdragen behandling av ansökan om tillstånd. En översyn av både lagstiftningen och myndigheternas hantering bör ske snarast.

Med olika irriterande hinder undanröjda kan om ett till fem år flera av dessa anläggningar vara i full drift och behovet av import minskar. Sverige kan till och med bli en exportör av mineralgödsel. Vem kunde tro det för tio år sedan?

En svensk gödningstillverkning gör den svenska livsmedelsproduktionen mer robust. Tillgång till viktiga växtskyddsmedel kan vi lösa med beredskapslager.

Den tredje ömma punkten är drivmedel. Tänk om vi kunde få till en storskalig produktion av svenska biodrivmedel, men det verkar just nu obegripligt svårt. Det vore så mycket bättre än att fylla bergrum med diesel. Bergrum som förresten redan är sålda och används till vinkällare eller lager.

Näringslivet har snabbt förstått att kriser i samhället öppnar för nya möjligheter. Det är en viktig uppgift för politiken att ge de nya affärerna utrymme. Att närings- och klimat och miljöfrågorna hangteras i samma departement borde underlätta och snabba på arbetet. Det vore bra för Sverige.

Läs också:

Höga gödselpriser får EU-kommissionen att reagera

Regeringen vill satsa på inhemsk gödselproduktion

Gödselbristen får gårdar att se över inköpen