Sverige och LRF borde aktivt stödja de mindre lantbruken istället för att se dem som ett hinder för den fortsatta marschen mot ett helt industrialiserat jordbruk.
Under lång tid har det funnits olika former av stöd riktade särskilt till små lantbruk inom den gemensamma jordbrukspolitiken i EU. Inför den kommande stödperioden 2023–28 hade EU-kommissionen föreslagit att det skulle finnas ett tak på stöden för de stora gårdarna.
Sverige har konsekvent, oavsett regering, motsatt sig stöd till små gårdar och tak för stöden till de stora gårdarna. Denna syn har också delats av LRF. Till slut landade beslutet inom EU att det skulle vara frivilligt att ha ett tak men att minst 10 procent av gårdsstödet måste omfördelas till de mindre gårdarna.
Hur Sverige ska tillämpa omfördelningsstödet bereds nu av regeringen, och Jordbruksverket har lämnat ett underlag. I detta ges några alternativ, men det är tydligt att man vill minimera effekten av omfördelningsstödet.
I denna fråga verkar det finnas samsyn mellan staten och LRF som, trots att man under lång tid sett gårdarna och därmed sina medlemmar försvinna, skriver ”Ett nytt omfördelningsstöd inom direktstödet måste också utformas så att omfördelningen begränsas så långt det går”, på sin hemsida. Det är svårt att tro att EU kommer att godkänna ett sådant uppenbart sabotage av stödets syfte.
Poängen är inte att stora gårdar nödvändigtvis är dåliga och att små gårdar är bra. De små gårdarna är dock redan kraftigt missgynnade på marknaden med högre priser när de köper förnödenheter och lägre priser när de säljer sina produkter.
Att följa olika regler och kostnader för kontroll och certifieringar blir också proportionellt sett mycket högre på små gårdar. Brukandet av mindre fält och hävdande av små beteshagar är också betydligt kostsammare.
De är de många små gårdarna som formar mosaiklandskapet med sina små åkrar, betesmarker och skogar och det är detta varierade landskap som är hem åt så många arter.
De små gårdarna, spridda i hela landet, kan vara grund för ett robust och uthålligt livsmedelssystem.
Många av de små gårdarna har gårdsbutiker, livsmedelsförädling, besöksturism och andra verksamheter på gården vilka skapar betydligt mer sysselsättning och högre värde per hektar än stora mekaniserade spannmålsodlingar. Fler människor på landsbygden väver också ett starkare socialt, ekonomiskt och kulturellt nät.
Utformningen av jordbruksstöd är ingen enkel konstform, det medges. Men den vettiga utgångspunkten måste ändå vara att stödja små aktiva lantbruk, inte att mygla bort stödet.
Utöver omfördelningsstödet finns en särskild EU-ordning för småbrukare som innebär ett förenklat inkomststöd. Högsta möjliga belopp är 1 250 euro per gård. Att införa ett sådant stöd för de allra minsta gårdarna och ett omfördelningsstöd som har en brytpunkt under genomsnittsstorleken vore en rimlig utgångspunkt. Ett grundavdrag för lantbruksföretag skulle också vara värdefullt för att stimulera livskraftigt företagande.
Ann-Helen Meyer von Bremen
journalist och småbrukare
Gunnar Rundgren
lantbrukskonsult och småbrukare
