”Fullt med faktoider från eko-förespråkarna”

Det är inte fakta Sofia Emilsson framför i sin debattartikel i ATL, utan faktoider. Faktoider är enligt Wikipedia föreställningar som hålls för sanna, men som är felaktiga. Ekologiskt lantbruk är ingen katalysator för merparten av Sveriges lantbrukare utan snarare en surdeg som tar ork och energi från alla som inte tjänar på ekokonceptet. Inte heller blir det mer biologisk mångfald i Sverige med ekologisk produktion. Det viktiga för mångfalden här är att det finns jordbrukare (oavsett certifiering) som brukar landskapet och att betande djur sköter marker där maskiner inte når.

Lantbrukets viktigaste uppgift är att producera hälsosamma livsmedel på så miljövänligt sätt som möjligt. Den uppgiften sköter svenska lantbrukare bäst utan påhopp och orättvis fördelning av skattepengar.

Även generationsmålet misstolkas av Sofia Emilsson. Miljömålen täcker bara Sverige. Ju mindre livsmedel vi producerar i landet, ju bättre uppfylls miljömålen. Syftet med generationsmålet är att tydliggöra att vi inte ska flytta vår miljöpåverkan till andra länder. Vi ska alltså inte  uppfylla miljömålen genom att hämma produktionen i Sverige och importera i stället. En upprinnelse till målet var rapporten ”Import av kött - export av miljöpåverkan”.

Att det verkligen produceras livsmedel är alltså lantbrukets huvuduppgift. Och om något förtjänar att benämnas fakta (alltså motsatsen till faktoid) så är det officiell statistik. Statistiken visar tydligt att ekologisk produktion ger mindre avkastning och dessutom bara av vissa varor. Det är mjölk och nötkött som enklast kan anpassas till det ekologiska regelverket och där livsmedel produceras. Ur miljö-, klimat- och djurskyddssynpunkt är det detaljer som skiljer mellan ekologiskt certifierade och vanliga mjölk- och nötköttsföretag.

Till Lisbeth Andersson vill jag framföra att världen inte är svart-vit. All odling behöver växtnäring, även den ekologiska. Fosfor och kalium i form av mineralgödsel, det du benämner konstgödsel, är tillåtet i eko. Råvaran till mineralgödselkväve finns det gott om i Sverige (i luften). Att produktionen flyttade till Norge för att energin var billigare där, är politik som givetvis kan ändras. Men som tur är för de ekologiska odlarna får de återanvända kvävet från mineralgödsel då det övergått i organisk form via konventionellt foder och konventionella djurs matsmältning. Utan detta tillskott av växtnäring skulle det bli ännu klenare med ekologiska produkter för statistiken att redovisa.

Påståendena om att vanliga kor är beroende av soja, men inte de ekologiska, är definitivt en faktoid. I dag är det de ekologiska korna som är beroende av importerad soja. Kraftfodret till de vanliga korna är baserat på raps.

Fakta är även att alla jordbrukare i Sverige får producera så miljö- och klimatvänligt som möjligt, inom lagens ramar, utan hämmande ekoregler. Jag har många gånger frågat vilka ekoregler, som inte alla redan följer, som leder mot ökad hållbarhet. Något svar har jag ännu inte fått.