Vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget men det finns ingen oro för att det kan bli brist på mat. Det var budskapet från regeringen när landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) klockan 13:00 på tisdagen höll en pressträff om svensk livsmedelsförsörjning.
Själva scenen påminde om coronapandemin. Då var det läkemedel och skyddsutrustning för sjukvården som behandlades på regeringens presskonferenser. Den senaste veckan har i stället ämnet varit tillgången på mat och vapen.
Det vi ser effekterna av är den närmast fullständiga nedmonteringen av svenskt totalförsvar. Under kalla kriget fanns läkemedel, sjukvårdsmaterial, mat och vapen lagrat. Det fanns även färdiga planer för hur samhället skulle organiseras under kris eller krig. Men det är en struktur som i stort är borta. Och resultatet av det är att det redan tidigt i en kris uppstår en osäkerhet kring om det allra nödvändigaste för att ett samhälle ska fungera finns att tillgå.
Anna-Caren Sätherberg sa dock att det inte finns någon störning i livsmedelskedjan i dag. Vi behöver absolut inte hamstra, som statsrådet svarade på en direkt fråga. Ett budskap som återupprepades av Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström.
Det är förståeligt att regeringen inte vill överdramatisera. Det finns inte heller något som tyder på att livsmedelsförsörjningen kraftigt skulle försvåras på kort sikt. Men med det sagt finns skäl för hushållen att köpa på sig extra mat för att ha hemma. Det är allt för få som har tillräckligt med förnödenheter lagrade hemma för att klara ett längre strömavbrott eller annan långvarig störning, så ökad hamstring vore en välkommen åtgärd av hushållen.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, konstaterade så sent som förra veckan att bara 26 procent av privatpersonerna klarar sig utan samhällets stöd i en vecka. Hela 37 procent klarar inte mer än 1–2 dygn. Och 20 procent anger att risken är stor eller mycket stor att de personligen kan drabbas av en kris om det blir problem med att köpa mat.
Den första frågan som ställdes till landsbygdsministern på pressträffen var dock inte om det kortare perspektivet, utan handlade om regeringen gör något för att på längre sikt säkerställa svensk livsmedelsproduktion. Det är en högst berättigad frågeställning, eftersom tidsspannen är långa inom jordbruk och beslut om framtida produktion tas långt i förväg.
Landsbygdsministern hänvisar dock till att regeringen redan har agerat i och med den miljard kronor som redan har aviserats för att täcka de skenande kostnaderna för särskilt drivmedel, energi och gödsel. Det indikerar att stödmiljarden riskerar att bli ett sätt för regeringen att undkomma att göra mer. Något som vore mycket skadligt, eftersom det finns ett antal angelägna åtgärder som regeringen snarast borde vidta för att stärka Sveriges försörjningsberedskap.
Det finns särskilt två beslut som regeringen borde ta skyndsamt. Det första är att bygga upp beredskapslager med viktiga produktionsmedel för jordbruket, som diesel, gödningsmedel och reservdelar. Det andra är att snabbt utreda hur en organisation för krigstida matproduktion ska se ut. I dag finns ingen aktör som kan samordna livsmedelsproduktion under krig eller en allvarlig kris, detta som ett resultat av att lantbrukets blockorganisation, som under kalla kriget hade den rollen, lades ner.
När regeringen säger att vi befinner oss i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget bör den agera därefter. Det är dags att skyndsamt påbörja det mödosamma arbetet att återuppbygga svensk livsmedelsberedskap.
