facebooktwittermail

Fram med tydliga exempel i skogen

Frihet under ansvar är en vacker princip. Den råder i skogsbruket sedan den nuvarande skogspolitiken infördes 1993. Men den verkar inte fungera särskilt bra.

Åtminstone fick man den bilden vid Skogsstyrelsens konferens i Hässleholm med temat Skogen, friheten och ansvaret.

De så kallade skogliga sektorsmålen är Skogsstyrelsens uttolkning av skogspolitiken. De har för undertecknad varit oklara, men det är inget att skämmas för - det är de också för skogsfolk.

Problemet är att vi har en lag som skogsbruket måste ligga en bra bit över för att inte bryta mot. Mindre detaljreglering mot ett åtagande från skogsbruket att sköta sig, var tanken. Nu verkar ingen veta var ribban ligger. Det är främst i fråga om föryngring och röjning samt miljöhänsyn enligt paragraf 30 i skogsvårdslagen som måluppfyllelsen sviktar.

Nu ska sektorsmålen och paragraf 30 utvärderas och förnyas. En av dem som är involverad i arbetet är Marie Appelqvist, fil dr och forskare vid Lunds universitet, som undersökt vad såväl skogsbrukets folk som Skogsstyrelsens tjänstemän tycker om hur det fungerar med frihet under ansvar. Sammanfattningsvis kan man säga att alla verkar vara osäkra på vad ordningen med en lagnivå och en målnivå innebär.

Kunskapen om sektorsmålen tycks vara allmänt låg. Skogsstyrelsefolk tycker att skogsbruket har en bristande förståelse för målen, medan skogsbruket tycker att Skogsstyrelsen är dålig på kommunikation och inte talar om vad som gäller.

Men mycket fungerar också bra. Långt de flesta sköter skogen bra, men får aldrig något erkännande för det, det är en annan synpunkt som kom fram i undersökningen.

Det är naturligtvis viktigt att sektorsmålen och paragraf 30 blir tydliga. Vad som behövs är en samsyn om hur det ska se ut i skogen och hur man ska nå dit. Fram med tydliga exempel.

Skogsstyrelsen efterlyser arenor där denna samsyn kan växa fram, och tar på sig att skapa dem. Det är en stor uppgift, dagsläget präglas snarast av polarisering.

Alternativet till friheten är detaljreglering. Det vill ingen ha, men för att sådan inte ska komma tillbaka måste alla bjuda till. Lars Vernersson