Orenade enskilda avlopp, gödsel från åkrar och andra källor har över tid byggt upp höga halter av fosfor i sjöar och vikar. Resultatet är att alger växer till och det gör vattnet mindre lämpligt att bada i.
Se fosfor som en begränsad resurs
Vi måste fånga fosforn innan den når vattendragen, skriver Martin Ragnar.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
För att få bort problemet har ett stort antal kommuner, bland annat Stockholm stad, Nacka och Huddinge, lagt stora pengar på att tillsätta aluminium för att på så sätt fälla ut och binda fosforn till botten av sjön. På andra håll såsom i Växjö finns liknande planer.
Det är en tveksam väg mot framtiden. Man minskar förvisso tillgången till fri fosfor i sjöarna under en tid, men den finns alltjämt kvar på botten och utgör på sikt ändå ett problem. Detta samtidigt som behovet av att sluta fosforns kretslopp blir alltmer angeläget för varje dag.
Tillgången på fosfor är inte obegränsad. Det talas om att vi når Peak fosfor redan år 2030. Då kan efterfrågan på fosfor inte längre matchas med det tillgängliga utbudet från de nordafrikanska gruvor där merparten av världens fosfor i dag bryts, ofta under usla arbetsförhållanden.
Fosfor är även en stark drivkraft bakom konflikten i Västsahara som pågått i nästan ett halvsekel. Genom att binda fosforn i våra vatten medverkar vi indirekt till att denna gruvbrytning fortsätter i stället för att visa vägen mot den cirkulära fosforanvändning världen behöver.
Ser vi fosfor som en begränsad resurs som behöver återvinnas kan både naturen läkas och vi får rena vattendrag omkring oss. Lösningen måste därför handla om att fånga upp fosforn innan den hamnar i vattnet, genom bättre avloppsrening och klokare sätt att gödsla.
När det gäller den fosfor som redan finns i våra sjöar och vatten behöver vi satsa på andra metoder för att få bort dessa. Det kan exempelvis vara genom att rensa och bortforsla vass eller skörda mikroalger, vilket är möjligt med ny effektiv teknik. Det kostar självfallet lite mer än att sprida aluminium i sjöarna, men på sikt blir det bättre för alla.
Genom att fånga upp och återvinna den fosfor som vi tidigare har släppt ut - och idag fortsätter släppa ut - kan vi på ett långsiktigt och hållbart sätt rena våra vatten. Då skulle vi även få Sveriges lantbruk att bidra positivt och faktiskt medverka till att sluta kretsloppet för världens fosfor.
Att fälla ut fosfor genom aluminium framställs ofta som en nästan magisk metod för att rena våra badsjöar. Tyvärr handlar det även i detta fall om ett klassiskt illusionstrick. Fosforn hamnar på botten där vi som badar inte ser den, men den finns ändå där. Det är ingen hållbar lösning.
Martin Ragnar
Docent vid KTH och vd för miljöteknikföretaget Axolot Solutions