Därför är det extra tacksamt för aktivister att i förväg kunna få reda på om en skog ska avverkas för att kunna bege sig till platsen och söka efter någon art som kan innebära att tillståndet dras in. För dem är förhandsinformation ett vapen. Det är, för att uttrycka sig försiktigt, ytterst problematiskt.
Försvåra den uppsökande aktivismen
När en markägare vill avverka sin skog kan det vara av stor betydelse att detta inte blir känt i förväg, särskilt inte bland aktivistgrupperingar som gör allt de kan för att hindra avverkningen. Det finns redan många regler som stoppar markägare från att bruka sin skog. Vi har sett många fall där förekomsten av en skalbagge eller en ovanlig svamp ses som en rimlig anledning att inskränka äganderätten.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Av två aktuella anledningar ökar risken för markägare att utsättas för den här typen av uppsökande aktivism inför en avverkning. Det ena handlar om hur information läcks av de egna anställda inifrån myndigheter och ansvariga offentliga instanser till aktivistgrupperingar. Hos Länsstyrelsen i Dalarna prövas just nu ett ovanligt fall, där arbetsgivaren undersöker om det är tillräckligt skäl för avsked att en av deras anställda, en artinventerare, är aktivist på sin fritid.
Personen som arbetar på Länsstyrelsen har alltså en egen agenda som går ut på att försöka stoppa så många avverkningar som möjligt, något denna använder sin yrkesroll för att uppnå. Det borde inte få gå till på det sättet, att miljörörelsen ska kunna infiltrera exempelvis länsstyrelser för att driva sin egen agenda och sprida information till grupper som försöker motarbeta den egna arbetsgivaren.
Den andra stridsfrågan är det faktum att Skogsstyrelsen sedan i februari publicerar uppgifter om områden som är anmälda till avverkning i ett digitalt register på sin hemsida. Detta är godis för alla aktivister som vill ägna sina helger åt att gå och leta bombmurklor på platser där markägaren vill avverka.
Södra har väldigt tydligt markerat emot detta och hänvisar till Personuppgiftslagen och Datainspektionen. Denna typ av personuppgifter ska inte publiceras mot någons vilja, menar Södra, och kräver att Skogsstyrelsen ska be om lov innan publicering.
Södra har onekligen en poäng i sin kritik, det är oerhört tveksamt om den här typen av uppgifter ska läggas ut på nätet för allmän beskådan.
Södras kritik av Skogsstyrelsens register är väl värd att ta på allvar, liksom att länsstyrelser ska ha möjlighet att avskeda personer som uppenbart använder sin arbetsgivare och yrkesroll för att bedriva sin privata aktivism. Uppsökandet och trakasserandet av markägare som vill använda sin rätt att bruka sin mark måste försvåras, inte förenklas.