facebooktwittermail d

Greenpeace: Försvaga inte Farm to fork-strategin

Kriget i Ukraina visar tydligt att vi måste lösa strukturella problem i vårt livsmedelssystem. Det är viktigt att vidta åtgärder för att skapa ett regenerativt och framtidssäkert jordbruk, skriver Isadora Wronski, Sverigechef Greenpeace, i ett öppet brev till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg. 

Betesdjur Kvismaren
Återvätning av utdikade våtmarker är en viktig åtgärd för att minska jordbrukets klimatpåverkan, menar Isadora Wronski. FOTO: BENGT EKMAN/NATURFOTOGRAFERNA/IBL

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Det fruktansvärda kriget i Ukraina beräknas få en förödande påverkan på den globala livsmedelsindustrin. Ukraina och Ryssland är två av världens största exportörer av spannmål och står för nästan 25 procent av den globala veteproduktionen. 

Vi ser redan en rekordökning av vetepriser som ett direkt resultat av kriget. Det drabbar särskilt länderna i Nordafrika och Mellanöstern, som är helt beroende av import från Ukraina och Ryssland. Men kriget i Ukraina kommer också att innebära stigande priser på en lång rad andra baslivsmedel globalt. 

Situationen belyser några grundläggande strukturella problem i vårt nuvarande livsmedelssystem. Dessa måste åtgärdas snarast för att förhindra ytterligare svältkatastrofer i världens fattigaste länder, som i sin tur kan leda till social oro och protester som i förlängningen kan utvecklas till allvarliga konflikter.

Lösningen på dessa problem är definitivt inte att urvattna EU:s Farm to Fork-strategi och öppna upp för ökad användning av bekämpningsmedel och handelsgödsel. Tvärtom behöver strategin stärkas och fokus riktas mot agroekologiska regenerativa metoder som är de enda som kan skapa ett framtidssäkert jordbruk. 

En försvagad Farm to Fork-strategi kommer öka beroendet av importerade konstgödsel från framför allt Ryssland och ytterligare utarma jordbruksmarkerna vilket kommer resultera i minskade skördarna på sikt. Produktionssystemet behöver tvärtom göras mer robust och oberoende av foderimport, mineralgödsel och fossila bränslen från Ryssland. Farm to Fork är precis vad som behövs för att påskynda införandet av en hållbar livsmedelsproduktion.

Vi uppmanar dig därför att adressera med följande punkter under måndagens möte med EU:s jordbruksministrar:

1) Se till att Farm to Fork-strategin inte försvagas: Vi får inte låta naturen och klimatet betala priset för kriget i Ukraina, det kommer att hota livsmedelsförsörjningen på sikt. Vi behöver en robust och resilient jordbrukssektor och det är av yttersta vikt att Sverige arbetar för att förhindra ytterligare utarmning av målen inom Farm to Fork. En övergång till ett naturnära, regenerativt och mer lokalt jordbruk är inte bara nödvändigt för klimat och miljö. Det är också vägen mot ett mer resilient och självförsörjande jordbruk.

2) Minska mängden djur i jordbruket: Nästan 70 procent av den svenska spannmålsproduktionen går till foder till jordbruksdjur. Det finns ett behov av att införa tydliga incitament som kan påskynda omställningen av jordbruksproduktionen mot färre djur och mindre foderproduktion, så att vi kan frigöra spannmål och jordbruksmark för produktion av mat till människor. En sådan omställning kan även bidra till att lindra livsmedelskrisen bland världens fattigaste och göra oss mindre beroende av foderimport. Vi kan producera mat till fler om vi odlar människoföda på en större del av jordbruksarealen i stället för foder till djur. 

Medel bör avsättas och ett program upprättas som snabbt kan hjälpa jordbruket att gå från djur- och djurfoderproduktion till mer växtbaserad mat för människor. Vi behöver också arbeta mot slutna näringscykler och i samtliga jordbruk där djur ingår bör dessa fungera som en integrerad del i odlingssystemet. 

3) Initiativ för ändrade kostvanor: Det finns ett behov av ett förändrat konsumentbeteende både i Sverige och i stora delar av Europa. På samma sätt som vi nu uppmuntras att skruva ner inomhus temperaturen i bör vi också uppmuntras att dra ner på köttkonsumtionen och äta mer växtbaserat. Politiska åtgärder bör vidtas för att stödja en genomgripande förändring av matkonsumtionen, vilket kommer att gynna både klimatet och hälsan, samtidigt som det minskar vårt beroende av foderimport från bland annat Ryssland.

4) Återväta jordar från utdikade våtmarker: Det har föreslagits att CAP-kravet att våtmarker som utdikats för att användas som jordbruksmark ska återvätas ska försvagas eller skjutas upp. Att skjuta upp dessa åtgärder kommer ge endast en begränsad extra areal för odling. Det  medför en risk för betydande negativa effekter på biologisk mångfald och klimatet (20 procent av Sveriges totala utsläpp kommer från utdikade våtmarkerna som läcker koldioxid och lustgas). Målen för den europeiska gröna given är att till 2030 säkerställa långsiktig produktivitet och livsmedelssäkerhet. Åtgärder som uttag och borttag av låglänta jordar får därför inte bromsas upp utan bör mot bakgrund av den rådande krisen tvärtom skyndsamt tidigareläggas.

5) Jordbruk måste ske inom de planetära gränserna: Både Sverige och EU har mål att öka den ekologiska arealen. Eftersom ekologisk produktion inte är beroende av syntetiska gödningsmedel från fossila bränslen kommer en snabbare omställning av jordbruksmark till regenerativa odlingsmetoder hjälpa EU att bli mer oberoende av av fossila bränslen och andra insatsvaror från Ryssland. Ett ekologiskt jordbruk tar oss dessvärre bara halva vägen till ett jordbruk inom de planetära gränserna. Det som krävs är ett regenerativt jordbruk som är långsiktigt självförsörjande och som inte använder sig av insatsmedel såsom handelsgödsel, bekämpningsmedel, kraftfoder och diesel. Just de insatsmedel som vi nu till stor del är beroende av att importera bland annat från Ryssland.  

6) Biobränslen är en falsk lösning: För att snabbt kunna frigöra jordbruksmark för livsmedelsproduktion krävs ett ett omedelbart stopp för biobränslen som produceras av livsmedelsgrödor och foder, dvs. första generationens biobränsle.Första generationens biobränslen har visat sig göra mycket lite eller negativa klimatnytta ur ett livscykelperspektiv och bör helt fasas ut. Ett utökat regenerativt jordbruk kan i stället öka inlagringen av kol i jordarna samtidigt som det ger mer mat till människor.

Isadora Wronski, Sverigechef Greenpeace