Återigen fick Växa i februari avslag av Djurförsöksetiska nämnden på sin ansökan om att bedriva försök som jämför betesdrift med kor på stall under en period av 18 månader. Det är märkligt att just denna aspekt av djurhållning inte kan undersökas närmare, särskilt som det kan förbättra djurvälfärden inne på stall.
Det behövs flera utvecklingsvägar för svensk mjölkproduktion. En frivillig betesdrift är en sådan väg.
Vi kan inte slå oss till ro med att tack vare ett hyfsat avräkningspris torde lönsamheten 2022 bli ganska bra i mjölkproduktionen och det finns nu ett intresse av att investera. Inte heller kan vi glädja oss länge åt att invägningen blev marginellt lägre än 2021.
Det är ett faktum att antalet mjölkgårdar minskade med över 5 procent till cirka 2 800. De är inte fler än så och storleksrationaliseringen pågår med oförminskad styrka.
Arlas a contopris steg under 2022 men kulminerade på 616 öre per kilo i november. Sedan dess har det sänkts med hela 78 öre. Likaså har det syntetiska mjölkpriset räknat på EEX-börsens terminspriser för smör och mjölkpulver dalat. De bästa dagarna ligger bakom oss och ingen vet hur djupt priset kommer att sjunka.
Det positiva denna gång är att prishöjningarna har nått hela vägen till butik. Det är bra men den stora prisskillnaden på till exempel svenskt och finskt smör kan oroa. Håller svensk mjölk på att prisa ut sig? Det har ju redan hänt till stor del vad gäller ost, där svensk marknadsandel minskar och produktionen minskar.
Tiderna med konkurrens och prispress är inte över. Självklart måste mjölknäringen se över sina produktionskostnader och rationalisera där det är möjligt. Det gäller såväl på gårdarna som i mejeriernas förädling.
I en debattartikel på atl.nu manar representanter för Växa Sverige, LRF, Hushållningssällskapens förbund och Svensk mjölk på regeringen att vidta ett antal åtgärder för att underlätta investeringar och minska regelbördan för mjölkgårdarna.
Till de mest störande elementen hör beteslagen. När den infördes 1988 stod majoriteten av korna uppbundna i ladugårdarna, och en lag skulle garantera dem en tillräckligt lång utevistelse.
Sedan dess har inomhusklimatet och rörelsemöjligheterna i stallarna förbättrats rejält. En modern lösdrift skiljer sig väsentligt från 1980-talets ladugårdar. Alltså måste man kunna sätta in kraven på betesdrift i ett nytt sammanhang.
Det är bra med en mångfald av sätt att hålla kor och att marknadsföra mejeriprodukter utifrån hur djurhållningen ser ut. Det är inte bara konventionell mjölkproduktion som bör utvecklas.
Ekologisk produktion har länge varit ett sätt att få mer betalt för mjölken. På senare tid har konceptet förlorat en del av sin dragningskraft. Mycket talar för att det skulle behöva utvecklas och förändras utifrån vad jordbruksforskningen åstadkommer och konsumenternas önskemål.
Den kärva ekonomiska verklighet som vi lever i nu kommer inte att vara för alltid, och då har ett eller flera premiumsegment sin chans igen. Lång betestid, gräsbaserad foderstat och längre tid för ko och kalv tillsammans är olika koncept att utveckla.
På motsvarande sätt behöver man utveckla en rationell konventionell mjölkproduktion som står sig väl i konkurrensen med den i andra länder, men med bibehållen djurvälfärd. Då måste man ifrågasätta de regler som särskilt belastar den svenska produktionen, och dit hör kravet på betesdrift.
Vad gäller kornas hälsa finns det både för- och nackdelar med betesdrift. Hur stallmiljön är utformad påverkar också kornas hälsa. Självklart behöver vi mer kunskap om allt detta.
Därför är det märkligt att Djurförsöksetiska nämnden avslår Växas ansökan om försök med förlängd inomhusvistelse. Med ett relevant faktaunderlag blir det lättare för politikerna att fatta ett välgrundat beslut.
Generellt vore det bättre om fler politiska beslut om jord- och skogsbruk baserades på försök och forskning. Låt oss hoppas att den förnyade och förbättrade ansökan om försök med och utan betesdrift som är på väg kan godkännas.
