Den spannmålsmarknad som vi har sett det senaste året är exceptionell. Redan höga spannmålspriser till följd av pandemin steg till skyhöga nivåer efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Panik över tillgången utbröt i EU vilket fick spannmåls- och oljeväxt- priser att rusa till aldrig tidigare bevittnade nivåer. Priset nådde sin topp i april och maj. Sedan har den stora ryska exporten fått priserna att gradvis falla, även om det kom en större tillfällig uppgång under oktober.
Enligt handlarna var det få lantbrukare som passade på att prissäkra årets skörd när priserna nådde rekordnivåer förra året. Trots höga priser är en något mindre andel av årets skörd prissäkrad jämfört motsvarande siffra förra året. De höga mineralgödselpriserna kan vara en av flera förklaringar.
John Jensen, chefsanalytiker på Agromarkets, beskrev på årets Plantekongres, med glimten i ögat, hur man rent känslomässigt kan lura sig själv att göra dåliga affärer ett sådant här år. När spannmålspriserna rusar upp skapas ett glädjerus och förväntningar om nya uppgångar. Därför säljer man inte. När priserna sedan faller ökar stressen, man jämför med tidigare höga priser och säljer inte. När priserna sedan når bottennivåer känns allt deppigt och man tror aldrig att priserna ska vända upp igen. När priserna äntligen börjar stiga säljer man i ren rädsla för att priset åter ska vända ner i botten. Så missar man större uppgångar längre fram och gör samma dåliga affärer år efter år. Boten, enligt John Jensen, är bland annat att bli medveten om sina känslomässiga reaktioner kombinerat med att ha en strategi som man verkligen följer och där försäljning och inköp sprids ut under en längre tid i delposter.