”Försäljningen blir ett spektakulärt test”

Örbyhus i Uppland är till salu sedan i somras. Med drygt 3 300 hektar, slott och park, torp och utgårdar är det ett ”riktigt” gods.

Örbyhus är nog den mest spektakulära godsförsäljningen på den öppna marknaden sedan 2006 då Sandemar, utanför Stockholm, såldes. En av få andra försäljningar i samma klass var den av skånska Kulla Gunnarstorp tidigare i år.

Varför kommer då den här typen av gårdar så sällan ut till försäljning?

Början på ett svar är att det finns allt färre gods av klassiskt snitt kvar. Många har styckats. Men en minst lika viktig förklaring lär vara att det i Sverige finns en tradition av att hålla hårt i den här typen av egendomar och ta hand om dem. När Sandemar och Kulla Gunnarstorp såldes var det efter ett par århundraden i samma familj. Örbyhus har varit i samma släkt i hundra år.

Innan Örbyhus bjöds ut till försäljning såg även ägarna till att en imponerande bok om godset gavs ut – ett rörande exempel på den omtanke om en gård som många ägare känner. Det som söks för Örbyhus nu verkar vara en omtänksam och långsiktig köpare. Mäklaren, Karl Danielsson egendomar, beskriver det som en sällsynt möjlighet för den som söker ett gods att förvalta i generationer.

Det är lätt att tänka att omsorgen är given – att den som äger en gård är långsiktig. Att de långa perspektiven kommer med vården av gamla hus och skogsbrukets hundraåriga planering.

Det vore dock ett misstag att ta gårdsägarens långa tidsperspektiv för givna. Känslan för jorden är något vi måste vårda och i många länder är den långt ifrån självklart.

I brittiska boken, ”Old Homes, New Life” (2020), som skildrar dagens godsliv, inleder författaren Clive Aslet med att notera att brittiska aristokrater har hållit hårt i sina gårdar. Ställda inför valet att behöva sälja släktgården eller stadspalatset har den brittiska adeln sålt i stan. I USA, Frankrike och Italien gör rika och inflytelserika familjer tvärt om – de väljer stan framför landet. Därför går det att hitta övergivna borgar för nästan ingenting i Frankrike och Italien.

För alla oss som bryr oss om att det ska gå att bo på svenska landsbygder och försörja sig på jord- och skogsbruk är det här är en viktig sak – att det är statusfyllt och eftersträvansvärt att bo på landet. För ju fler som drömmer om livet på landet desto fler i samhället bryr sig om förutsättningarna för lantbruk, vilket är ett måste när antalet heltidsjordbruk fortsätter att minska. Vill vi att politikerna ska bry sig om lantbruket måste det finnas ett kritiskt intresse i befolkningen som helhet för livet på landet.

Bäst i världen på att göra gårdslivet attraktivt är britterna. Det märks särskilt i Cotswolds, dit rika och kungliga flyttar från Hollywood.

Hur är det ställt i Sverige? Det blir försäljningen av Örbyhus en mätare på. Det är ett ovanligt spektakulärt test på hur attraktivt det svenska gårdslivet som spänner över generationer är.