”Fördelar med att beta samma mark med olika djurslag”

Hej Lena!

Att ha för gott om gräs är ett delikat problem, vars omfattning varierar mellan åren. Torråret 2018 och första halvåret 2022 satt den som hade väl tilltagen gräsareal i förhållande till djurantalet med trumf på hand, men ofta finns ett överskott på foderareal i stora delar av landet. 

Har du ekonomi i den djurhållningen som redan finns är det sannolikt enklast att utöka för ökad gräskonsumtion. Oavsett djurhållning är det bäst ekonomi i det du gör bra. Alltså en djurhållning med ett utarbetat affärsupplägg, där ambitionen att genera vinst finns med från början och där utveckling och kunskapsinhämtning drivs av ett genuint intresse. 

Samarbete med djurhållare med annat djurslag är ett attraktivt alternativ, löser problemet sommartid utan merarbete vintertid. I vissa områden kostar en betestjänst, men erbjuds bra staket, vatten och tillsyn kan du sannolikt låna in djur utan problem. På vissa håll betalas arrende för betesmark – känn din lokala marknad. Växer gräset på åkermark är skörd för avsalu en möjlighet, men priset varierar mycket för överskottspartier. Systematisk odling och stabil kundkrets kan däremot vara mycket lönsamt.

Finns intresse, stora arealer foder även att skörda för vintern och möjlighet att hysa en besättning får eller nötkreatur kan ni förstås överväga att skaffa det ena eller andra. Det är minst lika stor variation i lönsamhet inom ett djurslag som mellan olika djurslag, vilket som är att föredra styrs av era förutsättningar. Generellt är det svårt att få ekonomi i små besättningar om det inte finns en vältrimmad affärsplan, och det kräver att ni sätter er in i en ny bransch med regelverk, marknadsförutsättningar och så vidare. 

Det finns fördelar med att beta samma mark med olika djurslag. Mindre parasittryck och trampskador, mer biologisk mångfald. Betestrycket styrs främst av djurantalet, men preferenser och betesteknik varierar mellan djurslag, mängden rator och behov av putsning och slitsamt arbete med att motverka igenväxning minskar. Putsning med maskinstation kostar vid normala förhållanden 500-600 kronor/hektar, effektivt men sällan möjligt i naturbetesmarker. Förnaanrikning är negativt för känslig flora, avslagning och bortförsel kan vara lönsamt om betesmarkerna kan nå/behålla stödnivån ”Särskilda värden”. Olika djurslag ställer olika krav på staket, i områden där stöd för rovdjursavvisande staket kan sökas är det ett bra alternativ.

Att kompensationsstöd inte är tillgängligt för hästnäringen saknar logik, stödet ska kompensera för geografiskt ökade kostnader i djurhållningen såsom mindre produktiva marker (större arealer behöver stängslas eller skördas för samma mängd foder) och sämre arrondering (mindre skiften, fler skiften, längre transporter). 

Kostnadsökningarna slår lika hårt mot hästnäringen som mot annan djurhållning, även hästarna finns numer platsregistrerade på anläggningar med SE-nr så rent tekniskt sannolikt en smal sak att inkludera dem i beräkningarna av djurenheter för stöd. 

Fler mular av alla sorter behövs!