facebooktwittermail d

Replik: ”Ingen vinner på att skogsnäringen klär sig i säck och aska”

Anders Sundström väljer att lyfta fram ett extremantagande ur Balanskommissionens rapport för att bygga upp ett skräckscenario för Sverige. Det finns bättre scenarier, skriver Nippe Hylander, Leif Öster och Sten B Nilsson i en replik.

Skogsmaskin
Skogsindustrin befinner sig mitt i ett genomgripande systemskifte, skriver debattörerna. FOTO: THOMAS ADOLFSÉN/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Anders Sundström är ordförande för en lobbyorganisation som döpts till ”Balanskommissionen”. Sundström diskuterar i en debattartikel konsekvenser av EU:s och Sveriges skogsstrategi. Det är bra. Och det är viktigt att skogsnäringen nu hittar de bästa vägarna framåt, för de senaste studierna visar att Sverige nu ligger nära ”avverkningstaket”.

Samtidigt befinner sig skogen och skogsindustrin mitt i ett genomgripande systemskifte på flera plan: Klimatet och den biologiska mångfalden har blivit drastiskt brådskande utmaningar  - liksom skogsnäringens marknader, där traditionella tryckpapper halverats på ett decennium och nya biobaserade material behöver utvecklas snabbare.

Tyvärr väljer Sundström att lyfta fram ett extremantagande ur Balanskommissionens rapport för att bygga upp ett skräckscenario som ”kommer att stå Sverige dyrt”.  Det är synd, för det är viktiga frågor Sundström lyfter, eftersom det produktiva skogsbruket kan behöva modifieras för att bättre klara biologiskt mångfald och avverkningarna behöva minska av flera olika skäl.

Självfallet torde skogsnäringen söka göra detta på smartast sätt. Vi antar att det är exakt vad ansvarsfulla skogsägareföreningar och skogsbolag just nu räknar på.  Det är en viktig process  där det finns flera alternativa och mer sannolika scenarier, mer värdeskapande  - och mer dynamiska än de 7 år gamla ”SKA 15”-modeller rapporten baseras på.

Rapporten gör i egentlig mening inte en scenario-analys utan mer en klassisk nationalekonomisk beräkningsanalys ”ceteris paribus”, det vill säga ”allt annat lika”. Men att fortsätta precis som vanligt är inte är det relevanta caset för en näring som står inför en omfattande omdaning. Den är smartare än så.

Sundström hänvisar till att rapporten ”visar på förluster per år … på cirka 30 miljarder kronor för industrin” (på lång sikt). Att lyfta fram denna siffra är verkligen att ta i, ty den är baserat på ett av rapportens mer extrema ”antaganden” om 50 procent tapp i industrins förädlingsvärde.

Ett annat är 10 procent vilket är mer rimligt med hänsyn till det antagna behovet av 15 procent sänkt avverkning. Antas det vara de mest förädlande industrierna som läggs ner?

Ett mer proaktivt principscenario skulle kunna innehålla att förlänga omloppstiderna i skogen (till exempel genom att höja lägsta slutavverkningsålder och slutgallra mindre hårt). Genomförs detta successivt under 20–30 år skulle tillväxten fortfarande vara hög i de produktiva skogarna, öka den biologiska mångfalden och – inte minst – ge en högre timmerandel och öka rotnettot för skogsägaren. Det ger också mer klimatnytta genom högre andel i långlivade träprodukter.

Slutligen är det viktigt att påpeka att Balanskommissionens rapport har utgått i sina beräkningar ifrån det tidigare EU-målet om +11 Mton CO2 nettoinlagring i svensk skog (utöver dagens). Det nämns i inledningen att EU-förhandlingar under hösten justerat ned målet till +4 Mton och att samtliga beräkningar sålunda kan proportionellt reduceras med 4/11-delar.

Det hade varit klädsamt om detta tydligt lyfts fram i diskussions- och slutsatskapitlen – liksom en ”robusthetsanalys” av om slutsatserna starkt påverkas av modifierade antaganden och systemgränser. Det hade en lett till en lite mer balanserad rapport från en Balanskommission.

Så sammantaget är det viktigt och bra att diskutera konsekvenserna av pågående systemskiften, nya marknadsförutsättningar, olika kommande skogsstrategier. Men låt oss då utgå från att svensk skogsnäring kommer hantera de nya förutsättningarna på bästa sätt. Och inte klä sig i säck och aska. För det vinner ingen på. Allra minst skogsnäringen själv.

Nippe Hylander
före detta chef FoU & Miljö, AssiDomän och Senior advisor ÅF Pöyry

Leif Öster
skogsägare

Sten B Nilsson
gästprofessor IIASA, Wien

Läs också

”EU:s skogsstrategi kommer att stå Sverige dyrt”