Med sin historia och geografi har Finland sett på behovet att mätta sin befolkning under tider av kris och påtvingad isolering på ett helt annat sätt än Sverige och agerat därefter. En väl organiserad beredskap som involverar lantbruket och livsmedelsindustrin lockar nu till sig allt större svenskt intresse.
– Vi har haft besök (från MSB, reds: anm.) flera gånger i år, säger Jyrki Hakola, chef för råvaruförsörjning och industri vid finska Försörjningsberedskapsenheten, (NESA) motsvarande svenska Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB).Som ATL:s genomgång visat har Sverige kraftigt minskat sin beredskap att klara livsmedelsförsörjningen och energibehovet vid en eventuell en kris som stänger landets gränser. Många har uppmärksammat denna sårbarhet, men förutom MSB:s studieresor till Finland finns ännu inga tecken på att Sverige kommer att ändra policy.– Vi ser oss själva som att vi bor på en ö, mellan Östersjön och Ryssland. Åttio procent av vår utrikeshandel transporteras via båt och det gör oss mycket sårbara, säger Jyrki Hakola.
Egen förmåga
Det har gjort att Finland har haft en helt annan syn på behovet av försvar och på sin egen förmåga att kunna försörja befolkningen vid en eventuell kris. En strategisk plan som uppdateras kontinuerligt ligger till grund för arbetet.– Vi håller oss med ett beredskapslager av livsmedel och energi och som är uppbyggt kring ett samarbete mellan oss och den privata industrin.När det gäller livsmedlen lagras i första hand spannmål och utsäde. Målsättningen är att ha ett halvårs förbrukning lagrat i silor runt om i landet, men var och exakt hur mycket är sekretessbelagt.– Sedan har vi kontrakt med livsmedelsindustrin på en lista av produkter som de ska kunna producera. Normalt finns det kanske 20 000 produkter i livsmedelsbutikerna. Antalet skulle givetvis bli kraftigt reducerat. Målet är att kunna ge alla ett basbehov på 2 500 till 2 800 kalorier per dag.
Mat till alla
Detta ska uppnås via beredskapslagren, men även genom att lista lantbruk som ska förse Finland med livsmedel vid en allvarlig kris. Alla som jobbar på dessa gårdar är bland annat undantagna inkallelse till militärtjänst.– Jag kan inte säga hur många de är, men det rör sig om femsiffriga tal. Att sprida dem över landet så gott det går handlar också om riskspridning, säger Markus Lassheikki, ordförande i Lantbrukspoolen och direktör på lantbrukarorganisationen MTK.NESA har även liknande avtal med läkemedelsindustrin, både för humanmedicin och veterinärmedicin.– Beroende på produkt är läkemedelsbolagen ålagda att ha lager på mellan tre och tio månader. När det gäller mediciner till husdjur är lagringskraven tre månader och det är bolagen själva som ska stå för lagringen, säger Jyrki Hakola.
Samarbete i pooler
Bolag, organisationer och myndigheter samarbetar om dessa frågor i arbetsgrupper, så kallade pooler, som träffas regelbundet fyra, fem gånger per år.– Ett tusental personer är involverade i sådana grupper. De har ingen beslutanderätt men ger rekommendationer och utfärdar rapporter.Finska oljelager ligger i huvudsak inom landets gränser, men det finns inga volymmål när det gäller lagring av gödselmedel eller växtskyddsmedel.– Vi stämmer av med bolagen för att se hur deras lager ser ut och tycker vi att de är lite låga kan vi vidta vissa åtgärder, säger Jyrki Hakola.
Bönder utbildas
Via MTK organiseras också kurser i hur lantbrukare kan säkra sin produktion.– En gård som inte fungerar under normala förhållanden fungerar ju inte heller under en kris, säger Markus Lassheikki.Finland arbetar inte med begreppet självförsörjningsgrad som sådant. I stället har de i en input-outputanalys kommit fram till att värdet på den samlade livsmedelsproduktionen i Finland består av 25 procent import, uttryckt i euro.– Det låg högre tidigare. Vi vill veta ungefär var vi ligger och om det är något vi kan göra för att påverka den. Men det är komplext och man får se till kostnaden. Det är inte bara att öka produktionen, menar Jyrki Hakola.
Vilja till lönsamhet
Den finska regeringens politik visavi EU på jordbruksområdet präglas också av behovet av att, som man ser det, hålla uppe en produktion i landet och att säkra detta genom en god lönsamhet.– Det är en politisk viljeyttring, men det är klart att det inte alltid låter sig göras, säger Markus Lassheikki.