Tord Karlsson

En lastare (logstacker) flyttar virke på Setras såg i Heby. 

large_sdlbdIWofBQTVI-nh.jpg

medium_sdlbdIWofBQTVI-nh.jpg

small_sdlbdIWofBQTVI-nh.jpg

thumbnail_sdlbdIWofBQTVI-nh.jpg

sdlbdIWofBQTVI-nh.jpg

Tillkännagivandet är ett maktmedel från riksdagens sida för att sätta press på regeringen i enskilda frågor där beslut har tagits men åtgärderna dröjer. Regeringen är inte tvungen att följa tillkännagivandet men enligt praxis bör den göra det. Det öppnar för att dra frågor i långbänk och det är precis vad som sker.

Varje år redovisar regeringen hur det har gått med tidigare tillkännagivanden och det finns många som har passerat bäst före-datum. Särskilt illa är det när det gäller tillkännagivanden som kommer från Miljö- och jordbruksutskottet. Endast 17 procent av dess skrivelser är slutbehandlade.Det kan finnas många skäl till att tillkännagivanden inte blir åtgärdade. Det kan vara komplicerade frågor som kräver lagändringar, det kan vara pågående utredningar som ska väntas in och det vara flera parter inblandade, till exempel EU-kommissionen.Det kan också vara så att en minoritetsregering faktiskt inte tycker som riksdagsmajoriteten gör och då finns många möjligheter att förhala ärendet. Det är väl känt att i den regering vi har nu tycker de två partierna olika i många frågor och därför händer inget med tillkännagivandena.Förhalningstaktiken fungerar så länge riksdagen inte väcker misstroendeförklaring. Regeringen kan tryggt veta att de flesta frågor är för små för att det ska komma i fråga. Ändå är frågorna mycket viktiga, och det finns många exempel just för oss i de gröna näringarna.I listan över ofullbordade tillkännagivanden återfinns många klassiker som nyckelbiotoperna, översyn av viltförvaltningen och ökad licensjakt på varg, alltihop komplicerade ämnen som har växt till surdegar. Det är inte acceptabelt.Ett antal punkter som fortfarande inte är åtgärdade är kopplade till Livsmedelsstrategin och härrör från riksdagsåret 2016/17. Om man tycker det rör sig sakta kan det gömma sig en del förklaringar där.Ett intressant exempel handlar om regeringens målsättning att den ekologiska odlingen ska uppnå en andel på 30 procent av jordbruksarealen och 60 procent av livsmedelskonsumtionen i den offentliga sektorn 2030 ska vara ekologisk. Det finns en utbredd uppfattning att omfattningen av ekologisk produktion ska styras av marknaden. Det tyckte också miljö- och jordbruksutskottet och fick en riksdagsmajoritet med sig på detta. Resultatet blev ett tillkännagivande.Åtgärderna från regeringens sida är att redovisa vilka insatser som har gjorts via Jordbruksverket för att understödja produktion, konsumtion och export av ekologiska livsmedel ända till 2023. ”Ärendet bereds” är den torra formuleringen. Som svar till riksdagen kan det lika gärna ha stått ”goddag yxskaft”.Det finns även andra riksdagsbeslut än de som kommer från tillkännagivanden som tar tid att genomföra. ATL skrev nyligen om att riksdagen beslutade redan 2001 att <a href="https://www.atl.nu/setra-annu-osalt-efter-20-ar">Sveaskog inte skulle äga någon industri</a> för att vara en oberoende aktör på virkesmarknaden. Beslutet upprepades 2010.Trots detta äger Sveaskog fortfarande hälften av sågverkskoncernen Setra. Den andra hälften ägs av skogsägareföreningen Mellanskog. Enligt Sveaskogs vd Per Matses har man försökt sälja 2008 och 2010 men inte hittat köpare. Därför har man bestämt sig för att utveckla industrin i stället för att avveckla.Det tycks inte ha gjorts några seriösa försök att sälja andelen i Setra på de senaste elva åren. Så kan alltså ett statligt företag slå dövörat till. Och regeringar av alla färger har passerat utan att någon åtgärd har vidtagits. Även Riksrevisionen har haft synpunkter att detta sågverksägande inte är lämpligt. För elva år sedan!För våra folkvalda i riksdagen måste dessa långbänkar och brist på inflytande vara frustrerande. Om praxis säger att tillkännagivanden ska åtgärdas skyndsamt och katalogen bara växer är det inte acceptabelt.Man vill gärna tro att en annan regering med annan färg skulle beta av ärendena snabbt och lätt. Det är inte så säkert. Om det blir en minoritetsregering finns risken att arbetssättet att låta tillkännagivanden ligga på hög växer fast.Det är redan ett demokratiskt bekymmer. Det får inte slentrianmässigt fortsätta, oavsett partifärger.

ATL GRANSKAR RIKSDAGENS TILLKÄNNAGIVANDEN:<a href="https://www.atl.nu/riksdagsbeslut-som-aldrig-genomforts">Besluten som aldrig genomförs – lantbruksfrågor i topp</a><a href="https://www.atl.nu/15-beslut-regeringen-inte-har-slutbehandlat">15 beslut som regeringen inte har slutbehandlat</a><a href="https://www.atl.nu/baylan-komplexa-fragor-men-i-sin-ordning">Baylan: Komplexa frågor – men i sin ordning</a><a href="https://www.atl.nu/ku-regeringen-ska-ratta-sig-efter-riksdagen">KU: Regeringen ska rätta sig efter riksdagen</a><a href="https://atl.nu/viltskador-for-kvarts-miljon-pa-kolstorps-gard">Han får viltskador för kvarts miljon – varje år</a>

Allt oftare smiter regeringen undan riksdagens tillkännagivanden. Det är mot demokratiska principer, skriver Tord Karlsson.&nbsp;