facebooktwittermail d

”Faror med systemskifte i skogen”

Förespråkarna av ett ”systemskifte i skogen” sätter målbilder före kunskap, och med den drucknes envishet hoppas de att mer forskning sedan skall ändra på verkligheten. Det skriver Jonas Jacobsson i en debattartikel.

”Dagens skogsbruk påstås bygga på förlegade normer, och det skapar nu osäkerhet kring ett skogsbruk baserat på kunskap som vunnits under lång tid”, skriver Jonas Jacobsson. FOTO: THOMAS ADOLFSÉN/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Röster för ett ”systemskifte i skogen” blir allt starkare.

Men de ”alternativa” sätt att sköta skogen som förs fram - att låta skogen bli äldre innan den slutavverkas eller föryngra den genom gallring i stället för att ta upp hyggen, har provats i stor skala genom historien, och vi vet konsekvenserna.

Empirin är solklar när det gäller den kortsiktiga effekten av längre omloppstider – det blir mindre virke, och mycket mindre om man skall få någon märkbar effekt på omloppstiderna. Likadant gäller det föryngring av skog genom gallring. Det fungerar hyggligt i vissa mycket speciella fall, men i praktiken leder det till successivt allt glesare skogar med allt lägre tillväxt och därmed långsiktigt lägre avverkningsmöjligheter.

Visst finns andra mål med skogsbruket som motiverar att brukandet kontinuerligt behöver utvecklas. Så sker också, särskilt de senaste 30 åren då naturhänsyn alltmer integrerats med virkesproduktion, både i det enskilda beståndet och på landskapsnivå.

På våra breddgrader är skogens dynamik mycket långsam, men över lång tid sker stora förändringar. Vi människor är för små och kortlivade för att intuitivt kunna ta in denna dynamik och omsätta den i rationella beslut. I stället måste vi lita till etablerad kunskap, i bästa fall framtagen genom vetenskapliga processer, men man skall inte förakta kunskap grundad på beprövad erfarenhet.

Samtidigt vet vi att etablerad kunskap även kan fungera som hinder för utveckling. Etablerad kunskap behöver utmanas av ny kunskap eller nya erfarenheter. Men det räcker inte med att intuitivt ogilla traditioner och i stället hoppas på något bättre. Förespråkarna av ett ”systemskifte i skogen” sätter målbilder före kunskap, och med den drucknes envishet hoppas de att mer forskning sedan skall ändra på verkligheten.

Dagens skogsbruk påstås bygga på förlegade normer, och det skapar nu osäkerhet kring ett skogsbruk baserat på kunskap som vunnits under lång tid. Även det komplexa och långsiktiga arbetet med att nyttja skogen för hållbar utveckling riskerar att undermineras.

Om vi i framtiden skall klara världens välfärdsutmaningar utan massiv dopning i form av fossil energi måste innovativt nyttjande av biobaserade råvaror öka dramatiskt. Det är enorma mängder fossil energi och klimatpåverkande material som skall ersättas under kommande decennier – även om vi skulle lyckas över förväntan med effektivisering och återvinning. En minskad virkesförsörjning är då det sista vi behöver från skogsbruket.

Det är samtidigt viktigt att skogsbruket bedrivs så att vår klimatpåverkan bromsas. Det sker genom klimatanpassad skötsel och insatser för att öka skogens tillväxt samtidigt som avverkningarna hålls på en nivå under denna och förser samhället med förnybar råvara. I följande led, men inte i skogen, kan det vara relevant att ropa på systemskifte.

Begåvade människor behöver fundera över nya sätt att använda ännu mer virke från skogen ännu mer effektivt – inte sitta och konstruera detaljstyrande planer för minskad avverkning.

Vid sidan av klimatet är den biologiska mångfalden en drivkraft för ropen på ”systemskifte i skogen”. Mångfalden är primärt beroende av rika förekomster av levande och döda gamla och grova träd av alla trädslag och i olika slags miljöer.

Uppmätta trender är, med undantag för grov död ved i Norrland, sedan flera decennier tydligt positiva i dessa avseenden, och skogsbruket förbättrar förutsättningar för biologisk mångfald i takt med att ny kunskap kommer fram. Trots detta florerar larmsignaler baserade enbart på expertbedömningar eller modellsimuleringar, ofta kopplade till ett globalt perspektiv om massutrotning. Experterna, många av dem etablerade forskare, må vara oroliga, men de har också ett särskilt ansvar att grunda sina budskap på vad de empiriskt kan belägga.

När Skogsstyrelsen i den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålet levande skogar skriver ”Det behövs ökad kunskap och medvetenhet om att många naturvärden inte kan återskapas under överskådlig tid och att värdena går förlorade om dessa skogar avverkas.” blundar man för den verkliga bristen på kunskap om hur, var och när naturvärden faktiskt återskapas.

Det har forskats mycket kring effekterna på den biologiska mångfalden på kort-medellång sikt och i den helt lokala skalan. Vi har därför gradvis blivit bättre på både hänsyn vid avverkning av enskilda bestånd och specifika avsättningar för naturvårdsändamål. Det brister samtidigt stort när det gäller effekterna över lång tid och på landskapsnivå.

Vi behöver mer objektiv kunskap om dynamiken i svensk skog. Att arter och populationer drabbas när man avverkar träden de är beroende av förstår alla intuitivt. Kontinuiteter riskerar att brytas på beståndsnivå, men på landskapsnivå återskapas fler viktiga livsmiljöer än vad som försvinner genom avverkning.

För mångfaldens skull behöver myndigheter och forskare leverera bättre stöd för övergripande prioriteringar av insatser i ett dynamiskt skogslandskap i stället för att engagera sig i frågor kring vem som skall bestämma vad i enskilda fall.

Föredettingar, som jag själv, kan med ålderns rätt stå vid sidan av den utveckling som sker inom skogsnäringen. Man är befriad från ansvar, vilket ger möjlighet att tänka fritt och obundet samt dela med sig av erfarenheter och kunskaper. Ansvarsfriheten kan dock missbrukas ifall man obekymrat och upprepat uppmanar till systemskifte, men bortser från befintlig kunskap och beprövad erfarenhet.

Jonas Jacobsson
pensionär och egen verksamhet på deltid JJ Forestry AB. Tidigare bland annat chef för affärsområde Forestry på AssiDomän AB (numera Sveaskog). Disputerade 1986 vid SLU i skogshushållning. Ledamot av KSLA.