facebooktwittermail

EU:s jordbruksreform ger stabilitet

Vi har stora möjligheter att anpassa politiken till svenska förhållanden, skriver Emma Wiesner (C) och Kristina Yngwe (C). 

Gult rapsfält fotograferat från ovan.
Nu kan vi agera långsiktigt i jordbruket. FOTO: JOHAN NILSSON/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Äntligen har EU enats om en ny jordbrukspolitik som ska börja gälla från 2023. Det är verkligen på tiden. EUs lantbrukare har alltför länge svävat i ovisshet om vilka EU-regler de snart måste börja lyda, vilket har bidragit till osäkerhet och försenat både investeringar och ägarskiften.

På flera ställen innebär den nya jordbrukspolitiken förbättringar jämfört med den tidigare. Bland annat får medlemsstaterna större flexibilitet när grunden för politiken till stora delar görs om - i stället för att detaljerade regler ska sättas på EU-nivå ska varje land kunna anpassa reglerna efter sina egna regionala och lokala förutsättningar i så kallade nationella strategiska planer.

Det här är en möjlighet som blir viktig för Sverige att ta till vara när politiken ska genomföras på nationell nivå, så att vi kan åstadkomma den förenkling och mer resultatorienterade politik som många vill se.

En annan stor reform blir systemet med eco-schemes, som är de nya frivilliga miljö- och klimatsatsningarna. Dessa kommer från och med 2025 utgöra 25 procent av stödet i pelare I och syftar till att nå EUs högt ställda miljö- och klimatmål. Medlemsstaterna kan välja mellan en rad olika åtgärder som lantbrukarna ska göra för att få dessa medel.

Det blir viktigt att Sverige väljer dessa åtgärder med omsorg så att åtgärderna får en positiv effekt för miljön och så att åtgärderna inte försämrar de svenska lantbruksföretagens konkurrenskraft.

Det är bra att EUs alla länder gemensamt enas om att styra politiken i en mer hållbar riktning där lantbrukarna i ökad utsträckning får betalt för det viktiga miljö- och klimatarbete de utför. Omställningen måste samtidigt ske varsamt så att det finns tid och kapacitet för företagen att ställa om.

Även ansvariga myndigheter måste hinna ställa om. Jordbruksverkets problem med IT-systemen och försenade utbetalningar får inte upprepa sig.

En sak som har varit viktig för Centerpartiet i förhandlingarna har varit att de nya grundvillkoren, det vill säga de krav som lantbrukarna måste följa för att få gårdsstöd, är anpassade efter medlemsstaternas olikheter. Ett sådant exempel har varit det nya grundvillkoret om krav på att jordbruksmarken ska vara täckt av en gröda vintertid.

Det var ett krav som på grund av den korta nordiska växtodlingssäsongen samt vår stora andel av lerjord skulle vara svårt att klara av för många svenska lantbrukare, särskilt i norra Sverige. Därför har Sverige och Centerpartiet i den partigrupp vi tillhör varit tydlig med att de nordiska länderna måste få ett undantag från detta krav. Tack vare det har vi nu detta undantag säkrat.

Nu är tre år av förhandlingar äntligen över. Centerpartiet är absolut inte nöjd med allt i uppgörelsen, men i politiska kompromisser är det nödvändigt att både ge och ta. Nu finns ett EU-regelverk på plats som går att förhålla sig till när budget och regelverk bestäms på nationell nivå.

Många lantbrukares och lantbruksföretags ekonomi är beroende av den gemensamma jordbrukspolitiken. Det måste vi ha respekt för. Det är på tiden att Sveriges lantbrukare får lite stabilitet och lugn och ro i politiken.

Emma Wiesner (C)

europaparlamentariker

Kristina Yngwe

landsbygdspolitisk talesperson (C)