”EU tvingar inte Sverige att minska avverkningarna”
Lulucf-förordningens krav kan mötas med lägre utsläpp från trafiken.

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I skogskretsar diskuteras flitigt konsekvenserna av den nyligen beslutade lulucf-förordningen, som innehåller krav på samtliga EU:s medlemsstater att öka nettoinlagringen av kol i landskapet och i träprodukter.
Viktigt i sammanhanget är komma ihåg att det finns en flexibilitet inbyggd i regelverket, som länderna kan utnyttja.
De medlemsstater som inte vill uppfylla förordningens krav genom att till exempel minska virkesuttaget, kan istället i stället välja att minska de nationella utsläppen utanför utsläppshandeln (de så kallade ESR-utsläppen), som i huvudsak orsakas av förbränning av fossila drivmedel.
Sverige har således frihet att på egen hand avgöra om lulucf-förordningens krav i vårt land ska uppfyllas antingen genom att till 2030 öka den svenska nettoinlagringen i landskapet med knappt 4 miljoner ton koldioxid per år eller genom att till dess minska de årliga svenska ESR-utsläppen med 4 miljoner ton mera än vad som följer av den lagstiftning som reglerar dessa utsläpp.
Valet mellan ökad inlagring eller minskade utsläpp är vårt eget. EU-lagstiftningen tvingar inte Sverige att öka nettoinlagringen.
Magnus Nilsson,
miljökonsult, klimatpolitisk analytiker. Författare till ”Temperaturhöjning i klimatpolitiken - en ESO-rapport om EU:s nya lagstiftning i svensk kontext”