”EU tar en tugga till av Sverige”
När ska våra svenska EU-politiker sätta ner foten och säga att nu får det vara nog?

Ledaren ger uttryck för ledarredaktionens uppfattning i en fråga. ATL:s ledarsida är partipolitskt obunden. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I tre generationer har familjen Stål sågat björktimmer i Vanhäll, Dalarna. Planen var att en fjärde generation skulle ta över sågen som sysselsätter 13 man men nu tvingas bröderna Per och Erik i stället avveckla verksamheten. Stigande råvarupriser som är svåra att ta ut på konsument är en av förklaringarna men även ökade krav har blivit en börda.
I en intervju med ATL:s Ulf Aronsson säger Per Stål att ”Det är för mycket pålagor, det funkar inte för ett litet företag”. Som ett exempel nämner han EU:s nya förpackningsförordning, PPWR. ”Vi fick ett 40-sidigt EU-direktiv från Ikea att fylla i för att redovisa vårt emballage. [...] Alla pålagor har en bra tanke, men de slår hårt mot mindre företag, att bara såga stockar är inget problem”, säger han vidare i intervjun.
PPWR är dock enbart en av många EU-akronymer från helvetet som plågar svensk landsbygd i allmänhet och dess småföretag i synnerhet.
De helt absurda konsekvenserna av EU:s fågeldirektiv har vi sett allt för många prov på under åren när till och med förekomsten av vanliga fåglar sätter käppar i hjulen för skogsbruk. Det kan dock vara bara början av orimligheter eftersom en EU-dom från i fjol, gällande en avverkning i Estland, skärpte skyddet för fåglarna ytterligare.
I vintras presenterade fem myndigheter sitt förslag på svensk implementering av EU:s naturrestaureringslag, NRL. Enligt LRF skulle förslaget kunna få som konsekvens att uppemot en miljon hektar skogsmark skulle kunna undantas produktion, motsvarande arealen av skog i Västra Götaland. Kostnad? Tiotusentals förlorade arbetstillfällen på landsbygden, och en nätt summa på omkring 100 miljarder kronor för skattebetalarna.
Lyckligtvis ”bantade” regeringen myndigheternas förslag så att det skulle lägga sig på lagstiftningens miniminivå men det är ännu en öppen fråga om regeringens utkast till plan godkänns av Bryssel – som nu ska ”rätta” regeringens plan.
Som om inte allt detta vore nog.
I dagarna kunde Gunnar Andersson på ATL:s koncernkollega Land lantbruk berätta att Skogsstyrelsen har börjat tillämpa hårdare krav på hänsyn på produktiv skogsmark som gränsar till Natura 2000-områden, ett annat av EU:s många påfund.
Totalt finns det drygt 1,4 miljoner hektar skogsmark inom det svenska Natura 2000-nätverket och därmed är det mycket angränsande mark som berörs. Enligt artikeln i Land lantbruk kan det handlar om så mycket som 50–150 meter breda skyddszoner intill skyddade markområden och 30 meter till skyddade vattenområden.
”Det är mycket stora arealer skogsmark som påverkas. Det handlar alltså inte om några få undantagsytor utan om ett systemskifte med betydande verkningar för skogsbruket”, varnar juristen Ida Nyberg på Norra skog för i en anslutande artikel i Land lantbruk.
”Ett system som är tänkt att fånga upp de undantagsfall där en konkret åtgärd riskerar betydande påverkan håller på att förskjutas till ett system där brukande i närhet till Natura 2000 i sig blir misstänkliggjord. Det skapar rättsosäkerhet, undergräver förutsebarheten och försvårar normalt skogsbruk långt utanför de områden som faktiskt pekats ut och skyddats”, säger hon vid längre fram i intervjun.
Huruvida de skärpta kraven på hänsyn kan stoppas i domstol återstår att se. Annars får man konstatera att EU, via svensk rättstillämpning och myndighetsutövning, ännu en gång har tagit en tugga av svensk landsbygd. Att det sker utan någon som helst politisk debatt och utan att något nytt politiskt beslut har fattats i en folkvald församling, varken här hemma eller i Bryssel, är skrämmande.
Samtidigt är budskapet från kommissionen att EU måste tänka mer på både sin självförsörjning och sin konkurrenskraft. EU:s utsatthet har efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, Donald Trumps otaliga handelskrig och det faktum att både USA och Kina springer ifrån EU ekonomiskt blivit pinsamt uppenbar.
Viljeinriktningen från kommissionen är både bra och korrekt men när ska då regellättnaderna och reformerna komma? När stora delar av landsbygden redan har blivit ett reservat och företag krossats under regelbördan är det för sent.
Svenska EU-parlamentariker och vår svenska kommissionär Jessika Roswall behöver agera med kraft. Förslagen måste handla om mer än att justera på marginalen utan om att göra om och göra rätt – ta fram rödpennan!
Verkligheten visar gång på gång att det är omöjligt att centralstyra naturen från ett ritbord i Bryssel av det enkla skälet att Europas skogar och livsvillkoren i de olika medlemsländerna skiljer sig så mycket åt. Att återföra problemställningarna och lösningarna till medlemsstaterna skulle borga för både bättre miljöåtgärder, förbättrat företagsklimat och större folklig acceptans för den förda politiken.
Vi behöver samarbeta inom EU, ja. Nu mer än någonsin faktiskt. Men en union som slår sönder familjeföretag och drar undan mattan för industrier är ett hot mot sig själv. EU har slagit in på fel väg och kursen behöver läggas om skyndsamt. Inte bara för konkurrenskraftens och landsbygdens skull utan för hela EU-byggets framtid.
