1697007846144.jpeg

Ska skogens tillväxt användas som kompensation för fossila utsläpp i andra sektorer? Så ser en del av klimatpolitiken ut. Med en bindande förordning inom EU utmanas nu såväl konkurrenskraften för svensk skogsnäring som landsbygdens ekonomi.&nbsp;

Klimatkonventionen har två mål för att minska samhällets påverkan på klimatet. Det ena och viktigaste är att minska utsläpp främst från fossila bränslen. Det andra är att säkerställa inlagring av kol i skog och mark. Tyvärr har klimatpolitiken utvecklats i separata hjulspår för dessa två mål, vilket nu blir både dyrt och ineffektivt.Sverige är ett föregångsland i klimatarbetet. Våra utsläpp har minskat med nära 40 procent sedan 1990. Samtidigt har vi bidragit stort även till det andra målet genom att våra skogar lagrat in nära en och en halv miljard ton koldioxid i skogen sedan 1990, eller 150 ton per svensk. Detta uppmärksammas sällan som en bedrift för klimatet. Mångårig, långsiktig skogshushållning har stadigt ökat tillväxten med avverkning klart under tillväxten. Klimatnyttan är helt enkelt en sidoeffekt av vårt aktiva skogsbruk.Sverige är nu i en svår situation med krav på att kraftigt öka inlagringen av kol i skog och mark. Det är LULUCF-förordningen (Land Use, Land Use Change and Forestry) som spökar, en av delarna i EU:s klimatpaket som ska leda till netto-noll utsläpp år 2050. EU:s fossila utsläpp ska minska dramatiskt, men en del av utsläppen är mycket svåra att bli av med. För att få ihop netto-noll symboliken bestämdes då med ett planekonomiskt penndrag att inlagringen i skog och mark måste öka för att kompensera de utsläpp som finns kvar i andra sektorer.Sverige gick med på det största betinget av alla medlemsländer och ska lagra in 47 miljoner ton koldioxid år 2030 av totalt 315 miljoner ton för EU det året. Som jämförelse är Sveriges totala utsläpp 45 miljoner ton per år. Åtagandet motsvarar en ökad inlagring på cirka 7 miljoner ton från Sveriges redan höga nivå de senaste åren. I klimattermer mer än vad en fullständig omställning till fossilfritt stål skulle ge. Minskade skogsavverkningar den enda möjligheten för att klara betinget i tid.

Ett ton koldioxid motsvarar ungefär en kubikmeter virke. Varje miljon kubikmeter virke skapar ettusen arbetstillfällen och två miljarder kronor i exportintäkter. Matematiken är tydlig – detta är en mycket dyr klimatåtgärd.Minskade skogsavverkningar gör det också svårare att nå de övergripande klimatmålen. Skogens produkter både lagrar kol och håller undan fossila utsläpp från plast och cement med mera. En pappersbaserad förpackning för matvaror håller undan 5-6 gånger sin egen vikt i fossila utsläpp när den ersätter glas- och plåtburkar. Med minskade avverkningar kommer utsläpp från fossilbaserade produkter att öka, alltså precis motsatt vad vi egentligen vill åstadkomma.Varje miljon kubikmeter virke håller undan mer än en halv miljon ton av fossila utsläpp. Detta bidrag till det viktigaste klimatmålet – att minska utsläppen – är tyvärr osynligt i klimatpolitiken eftersom skogens roll är satt till att lagra kol. Bidrag till utsläppsminskningar i andra sektorer går på tvären mot de sektorstrukturer som lagts fast både för att rapportera klimatutsläpp och för att konstruera incitament för att minska dem.Men skogen då? Jo under en period kommer minskade avverkningar att leda till ett större lager av kol. Men över tid urholkas även denna effekt genom mer skador och lägre tillväxt. Skogsbruk är långsiktigt. Kortsiktiga inlagringsmål kommer att kosta för både ekonomi och klimat.EU:s reglering är alltså tydligt kontraproduktiv och dessutom dyr. Sverige försöker hitta förhandlingslösningar genom att byta eller köpa utsläppsrätter, eller åberopa kryphålet att visa på naturliga störningar i skogen. Även andra medlemsstater uppmärksammar problemen med LULUCF-förordningen och att det blir svårt att nå deras egna tilldelade mål.Lösningarna finns knappast i detaljjusteringar av LULUCF-reglementet. Det är i stället dags att riva upp en kontraproduktiv struktur i klimatpolitiken och i stället föra fram att skogen och skogsnäringen bidrar stort till båda de grundläggande målen i klimatkonventionen. LULUCF är helt enkelt en felkonstruktion som behöver göras om i grunden, vilket kräver politisk dådkraft både nationellt och internationellt. Men med fördelar i ryggen av en ekonomiskt bärande basnäring, en levande landsbygd och krisssäkrad energi- och materialförsörjning borde jobbet bli enklare. En revision av Sveriges klimatmål kan vara ett första steg.

Kortsiktiga inlagringsmål för skogen kommer att kosta för både ekonomi och klimat. EU:s reglering är tydligt kontraproduktiv och dessutom dyr, menar Peter Holmgren.

Kortsiktiga inlagringsmål för skogen kommer att kosta för både ekonomi och klimat. 