facebooktwittermail d

EU-kommissionen måste sluta motarbeta biobränslen

Efterfrågan på biobränslen ökar. EU-kommissionens blinda strategi leder till brist och högre priser. Det är kontraproduktivt, skriver Sara Skyttedal, KD. 

Bränslepellets
Det krävs mer biobränslen, inte mindre. EU-kommissionen måste tänka om, skriver Sara Skyttedal. FOTO: ROGER TILLBERG/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Trots krisen, och kriget i Ukraina, har inte EU:s arbete med klimatpolitiken stannat av. Tvärt om dominerar det fortfarande vardagen i Bryssel.  Orosmolnen ur ett svenskt perspektiv kvarstår, likaså. Målen är allt mer centralstyrda och de föreslagna hållbarhetskriterierna inskränker möjligheter att använda resurser från svensk skogsnäring för våra energibehov.

Förslaget till revidering av förnybartdirektivet är särskilt problematiskt och riskerar att fortsätta öka energipriserna och därigenom också inflationen. Sverige behöver nu göra vad vi kan för att dra i nödbromsen.

Biomassa har ersatt fossila bränslen inom flera sektorer i Sverige. Cirka 40 procent av svensk fjärrvärme kommer exempelvis från biobränslen och en tredjedel av den totala energiförbrukningen i Sverige kommer från bioenergi. Förutsägbara regler för användningen av skogsbiomassa, oavsett slutanvändning eller produkt, är centralt för att nå klimatmålen på ett kostnadseffektivt sätt. För att klara av det måste de relevanta reglerna vara tillräckligt flexibla för att ta hänsyn till olika nationella förutsättningar.

Gemensamma europeiska hållbarhetskriterier har tidigare funnits för såväl flytande, fasta som gasformiga biobränslen men i EU-kommissionens förslag till revidering kommer kraven att bli hårdare och svårare att verkställa. De föreslagna avverkningskriterierna och regler för kaskadanvändning är inte ens motiverade på ett adekvat sätt, och i grunden ogenomförbara eftersom de förlitar sig på obskyra och godtyckliga villkor för skogar, skogsbruk och råmaterial.

Konsekvenserna av EU-kommissionens blinda strategi kommer vara fortsatt skenande priser på biobränslen, när vi i själva verket skulle behöva gå åt motsatt håll. Förutom det höga priset på råolja har en av de stora faktorerna bakom de skenande drivmedelspriserna i Sverige varit en ökad efterfrågan på biobränslen. Biobränslen som krävs för att nå inblandningsmålen i reduktionsplikten. 

Och efterfrågan kommer fortsätta att öka när reduktionsplikten för sjöfart och flyg träder ikraft. EU-kommissionens samlade förslag kommer på så sätt att fortsätta försvåra tillgången till biobränslen, trots att den förda EU-politiken samtidigt leder till en öka efterfrågan. Det är en motsägelsefull politik, som minst av allt tjänar syftet att nå unionens klimatmål.

Utvecklingen av hållbara och resurseffektiva värdekedjor för skogsbruket kan inte tvingas fram av bindande lagstiftning om kaskadanvändning från en institution som saknar förståelse för det svenska skogsbruket. Tvärtom behöver EU:s detaljstyrning minska, inte bara inom skogspolitiken, utan inom stora delar av den övriga miljöpolitiken.

Länder har olika förutsättningar och olika sätt att nå mål, och detta måste också kunna resultera i olika vägval. Ökad detaljstyrning är inte lösningen, varken för klimatet eller för företagen eller hushållens ekonomier.

Sara Skyttedal (KD)

Europaparlamentariker