facebooktwittermail d

Bo Libert: ”Estniska jordbruket i förändring”

Det estniska jordbruket storleksrationaliserar och tar nedlagda åkrar i anspråk. Att hålla en stram linje mot Ryssland är politiskt prioriterat i nuvarande krisläge, skriver Bo Libert.

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utblick är ledarsidans vinjett för skrivna utblickar. Här skriver gästande eller fasta skribenter från nära och fjärran för att vi ska lära oss mer om världen.

Agr Dr Bo Libert, tidigare verksam vid FN och svenska ambassaden i Moskva. FOTO: PRIVAT

Det har varit en kall vår på ön Ösel eller Saaremaa som den heter på estniska. Nyligen besökte jag denna estniska ö i Östersjön.

Saaremaa är något mindre än Gotland och delar mycket av dess karaktär. På den sovjetiska tiden var man tvungen att ha ett specialtillstånd för att besöka ön då den var viktig militärt och en skyddad gränszon.

Centralorten Kuressaari hette Kingisepp efter en estnisk kommunistledare. Att historien inte har varit okomplicerad visas av att det också finns ett tyskt namn från korsriddarnas tid: Arensburg.

Ösel liksom Dagö (Hiiumaa) var svenska från slutet av 1500-talet fram till 1710 då Ryssland tog över. Men ända sedan 1200-talet har det funnits en svenskättad fiske- och bondebefolkning som fanns kvar ända in på 1900-talet.

En stor majoritet av de kvarvarande flydde i slutet av andra världskriget till Sverige. Ett dystert kapitel i estlandssvenskarnas historia var när en grupp fiskare och bönder deporterades från Dagö till ukrainska Gammalsvenskby på 1780-talet. Gammalsvenskby är del av det område som nu ockuperas av Ryssland.

Vad har då hänt under de drygt 30 år som har förflutit sedan Estland blev självständigt?

Kolchozerna och sovchozerna monterades ner, jordbruksmark och hus privatiserades under de första åren av 1990-talet. Då var det betydelsefullt att Estland hade haft ett bondejordbruk också under mellankrigstiden då landet var självständigt. Kollektiviseringen ägde rum först efter andra världskriget.

En estnisk-svensk invandrare som vi lärde känna kom dit på 1990-talet med lite pengar på fickan. Han ärvde tillsammans med sina syskon farföräldrarnas gård och kunde för ganska rimliga pengar köpa ett par andra fastigheter. De som fick möjligheten att ta över sina förfäders gårdar kanske hade ett liv någon annanstans och tyckte att det var som en lotterivinst att få lite pengar för sin fastighet. Ett litet men överraskande kapital under de år då ekonomin var körd i botten.

Liksom i Sverige pågår en konsolidering av mark: antalet gårdar minskar hastigt och arealen per gård ökar. Numera är medelarealen i hela landet 60 hektar och antalet gårdar 16 700.

Motsvarande siffror 2001 var 16 hektar och 56 000. Den totala arealen av jordbruksmark ökar – från 880 000 hektar 2005 till cirka 1 miljon hektar nu. Ungefär tre fjärdedelar av detta är åker. Mark som övergavs under krisåren på 1990-talet tas nu åter i bruk.

På Saaremaa finns de gamla mangårdsbyggnaderna med stråtak, liksom historiska väderkvarnar, kvar än i dag och halmning av tak är en levande hantverkstradition. Solcellsanläggningar och vindkraftverk är moderna påfund som också återfinns frekvent i landskapet.

Nu kommer turismen med stora steg. Ön är känd för sina gyttjebad som lockade besökare redan på tsartiden. Lantbruksturism, satsningar av EU på lokalt fiske, museer och naturvård är nyare företeelser. Ekologiskt jordbruk etableras och försöker locka turister.

Kriget i Ukraina präglar Estland med en stor grupp flyktingar vilket också märks ute på öarna. Många av dem som serverar på restauranger kommer från Ukraina.

Protesterna utanför den ryska ambassaden i Tallinn är legio. Det pågår också en politisk kamp på hög nivå där premiärminister Kaja Kallas står för en populär rysk-fientlig politik. Hon har gjort sig av med sina centerpartistiska regeringsmedlemmar och verkar få en majoritet för att bilda en ny regering.

Bo Libert

Bo Libert är Agr Dr och var lantbruksråd vid den svenska ambassaden i Moskva 1988–1990 och har därefter arbetat på OECD, Naturvårdsverket och FN.