facebooktwittermail d

”Enskilda vägar är inte billigare i drift än allmänna”

Det behövs en ny myndighet som tar ansvar för hela Sveriges vägnät. Nuvarande driftsstöd når endast en del av vägnätet och är dessutom för snålt beräknat, skriver Ingegerd Edman. 

Grusväg i Närke
Väl underhållna enskilda vägar är viktigt för utvecklingen på landsbygden. FOTO: ANDERS GOOD/TT

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

 ”Fungerande vägar är A och O för oss som bor och verkar i gles- och landsbygd”, fastslog landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) den 9 juni 2022 i samband med regeringens presentation av ”Nationell plan för transportinfrastruktur”. En extra miljard föreslås till drift av enskilda vägar, sammanlagt 15 miljarder, att fördela under tolvårsperioden 2022–2033.

När nu Trafikverket sköter fördelningen av biståndet når det endast den fjärdedel enskilda vägar som Trafikverket har kontroll över; de statsbidragsberättigade vägsamfälligheterna. Övriga får ingenting.

I Trafikverkets ”Utredning om förändrat väghållaransvar", TDOK 2017:0646 står: ”Erfarenheter sedan lång tid visar att drift och underhåll av enskilda vägar kostar mindre än drift och underhåll av motsvarande lågtrafikerade allmänna vägar.”

Detta helt obevisade påstående är en kvarleva från SOU 2001:67. Ett påstående som är än mer osant idag sedan gränsen för ”lågtrafikerade” (högst 125 fordon per årsmedeldygn) fallit bort under åren, arbetsmiljölagar har tillkommit och andra lagar har skärpts.

Med citatet som stöd hävdar Trafikverket att ”det är samhällsekonomiskt effektivt att överlåta ansvaret för drift och underhåll av vissa delar av det lågtrafikerade allmänna vägnätet på enskilda väghållare.”

Vem som helst med inblick i de ekonomiska regelverk som styr en statlig myndighet respektive en enskild väghållare inser lätt det orimliga i påståendet. En statlig myndighet är skattefinansierad, behöver inte betala moms eller ha någon avskrivningsplan. Den kan förhandla sig till ”grossistpriser”.

Enskilda väghållare betalar vägunderhåll på sina skattade kronor, erlägger 25 procent moms på fakturerad kostnad, gör årliga avsättningar för långsiktigt underhåll och är hänvisade till ”detaljhandelns” högre priser.

Enskilda vägar kostar därmed alltid mer i drift och underhåll än likvärdiga statliga vägar.

Om regeringen vill ge alla landsbygdsvägar möjlighet till ekonomiskt stöd krävs ett aktuellt register över samtliga enskilda väghållare, såväl med som utan statsbidrag. Det vore en klok åtgärd utifrån att varje väg enligt lag ska ha en ägare, en väghållare.

Det krävs även en annan fördelningsmodell för statsbidragen. Det krävs en myndighet som tar ansvar för hela Sveriges vägnät, har kunskaper om skicket på de enskilda vägarna och vad de kostar i underhåll. I dag finns inget av detta.

Hur outredda kostnaderna för underhåll av vägar är stod klart då Trafikverket ville lämna över ansvaret för länsväg 801, utanför östgötska Söderköping, till oss boende längs med vägen. Trafikverket påstod, utifrån prisuppgifter de tog in 2013 från 1,3 procent av 24 000 statsbidragsberättigade vägsamfälligheter, att en väg som ”vår” kostar knappt 15 kronor per meter i underhåll. Tjugotre av verkets egna entreprenörer uppgav (mot löfte om anonymitet) cirkapriset 51 kronor per meter. Maskinring Öst, en kooperativ entreprenadfirma, har räknat och kommit fram till 108 kronor per meter. Samtliga priser är inklusive moms.

Tre källor, tre olika priser. Oavsett källa, en vägsamfällighet har dessutom utgifter för administration, vägförsäkringar, avsättningar för större uppgraderingar et cetera. Statsbidraget räknas på Trafikverkets orealistiska 15 kronor per meter, inte på verkliga kostnader.

Om regeringen hade tänkt sig att samtliga enskilda vägar skulle ta del av regeringens extramiljard hade det givit ett tillskott på 25 öre per meter och år.

Ingegerd Edman

författare, bokaktuell med ”Väg 801 – Byalaget som tog strid mot Trafikverket”

Fotnot: Trafikverket har erbjudits replik men avstår.