facebooktwittermail d

”En lantbrukare gräver och tio tjänstemän tittar på”

Vi producenter vill inte ha fler utvecklingsprojekt, vi vill ha effektiva och bra förutsättningar för vårt företagande, skriver Magdalena Hermelin i en krönika.

Som producent och egen företagare med fötterna bokstavligen i jorden undrar jag vart alla projekt jag konstant möts av leder till, skriver Magdalena Hermelin i en krönika. FOTO: ANDERS KRISTENSSON

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Som producent och egen företagare med fötterna bokstavligen i jorden undrar jag vart alla projekt jag konstant möts av leder till. Det arrangeras föreläsningar och projekt för att höja jordbruksbranschens kunskap och utveckla oss producenter konstant, ibland känns det som att det går tio tjänstemän på en producent. Är det verkligen så vi ökar produktionen i Sverige?

Är det något som det är gott om inom svenskt lantbruk är det olika projekt finansierade av myndigheter och verk. När det arrangeras föreläsningar inom ramen för dessa projekt kan en sal fyllas. Men många i publiken brukar vara tjänstemän. Vi producenter är ofta få, enligt min erfarenhet.

På gården har jag flera gånger tagit emot studiebesök från skattefinansierade projekt. Minst hälften av de i gruppen som är med brukar bestå av projektarrangörer. Vill det sig väl är hälften deltagare.

I början ställde jag upp gratis på alla studiebesök. Men det gör jag sällan längre, utom för skolklasser.

När jag vis av erfarenhet börjat ta betalt för gårdsbesök verkar medlen ändå finnas. Jag har fakturerat allt från 3 000 kronor upp till 20 000 kronor per besök utan att arrangörerna har ryckt nämnvärt på axlarna. Jag har även blivit erbjuden betalt för att gå med i projekt som jag uttryckligen har sagt att jag inte har behov av.

De projektbeskrivningar jag tar del av saknar många gånger mätbara mål. Detta trots att vi redan i skolan lär oss att mål ska vara mätbara. I stället är målen beskrivna i luddiga termer – så som att medvetandegöra, förbättra eller lyfta.

Mönstret är i alla fall tydligt. Målen verkar uttryckas på de flesta andra sätt än genom att sätta en siffra som går att förhålla sig till.

Det är också stora pengar som projektverksamheterna omsätter. En mängd aktörer – EU, staten, länsstyrelser och regioner – kan finansiera. Det lär handla om många miljarder under en mandatperiod.

Det skulle vara givande och minst sagt på sin plats att med statistik få se siffror på vad de samlande projektpengarna ger i ren produktion. Det är ju till syvende och sist det som allt ska leda till hoppas jag – en ökad lönsamhet för producenten, arbeten, hållbara jordbruksmarker och odlingssystem för Sverige.

Det konkreta målet om ett starkare lantbruk lär dock inte uppnås med fler projekt eller utvecklingsseminarier, det görs med konkreta siffror och mål. Dra ner på projekten!

Sveriges lantbruk och produktion måste växa konkret med skattelättnader, mindre administration som ger starka och konkurrenskraftiga företagare.

Jag kan inte sluta se karikatyrbilden framför mig där en person står och gräver och tio tjänstemän står bredvid och analyserar hur vi producenter och lantbrukare kan gräva bättre.

- Gräv lite djupare, gräv mer ekologiskt, gräv med en annan spade, gräv utan att förstöra rötterna.

- Käften, jag vet vad jag gör. Gräv själv.