En tunna kommer lastad

Det finns en sorts maskiner som har utvecklats fantastiskt och det är gödseltunnorna. När jag körde min första tunna i slutet av 1960-talet tyckte jag att den var gigantisk. Den var på hela 5 kubik och hade flygplansdäck.

Det mest avancerade på den tunnan var blinkers, men tyvärr funkade de sällan. Tunnan hade naturligtvis ingen egen pump för att kunna fylla sig själv och vad jag minns nu så var den en hejare på att rosta. Gödseln spreds via en platta och vem brydde sig om hur jämnt det blev? Jag hörde heller ingen diskussion om kväveförluster eller luktproblem. Det var ganska bekymmersfritt att köra skit på den tiden, men knappast särskilt proffsigt med dagens mått mätt.

I fjol stötte jag på en AP-tunna som kunde ta 38 kubik i tunnan och fronttanken. 38 kubik! Det var så mycket jag körde ut på en hel arbetsdag på 1960-talet. Dessutom hade AP-tunnan styrning via dator, trippelhjul med 800/70R38-traktordäck och hydraulisk hjulstyrning. Rampen med släpslangarna var 36 meter bred, droppfri och arbetsbredden kunde regleras.

Tunnan hade naturligtvis kran för att själv kunna lasta men det mest fantastiska var att det bara tog 3 minuter att tömma lasset ute i fält.

Här på uppslaget får du möta några av de gödseltunnor som följarna på ATLs Instagram har skickat in. Kollar du noga så ser du ett hembygge. Det är en klurig person som byggt ihop två tunnor efter varandra. Det är ett tag sedan det gjordes – men visst är det kreativt.