Så var det dags igen. Varje gång en livsmedelsskandal briserar blir det uppenbart hur livsmedel rör sig i ett komplicerat nät av transporter över gränserna. Det bygger på att varje led litar på att tidigare länkar i kedjan har gjort sitt och gjort rätt. När det brister någonstans blir många drabbade.
Ekologiska mål löser inga problem
Ensidig satsning på ekologisk odling är inte svaret på jordbrukets utmaningar. Skrota målet för areal ekologisk produktion och andel ekologiskt i offentlig upphandling. Lokal upphandling och kraftfull näringspolitik som stöttar landsbygdens företag är bättre politik.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det gäller också för polskt nötkött. Okontrollerat kött från självdöda och sjuka kor är inget bra livsmedel, ändå hinner det ut till många restauranger och storkök.
Livsmedelsverket har genomfört en enkätundersökning riktad till Sveriges kommuner om hur de ser på sin mathållning. Det är en omfattande verksamhet som varje år upphandlar livsmedel för 7 miljarder.
En hög andel ekologiskt är ett mål för många kommuner också ivrigt påhejade av det mål på 60 procent ekologiskt som den förra rödgröna regeringen satte upp. Dit når inte så många kommuner, merparten ligger mellan 10 och 50 procent.
Kommunerna kanske inte är nöjda, men det räcker bra så!
Livsmedelsverket frågade också hur mycket man ansträngde sig för att köpa svenskt nöt- och fågelkött. Där svarade ungefär en tredjedel av kommunerna att de gjorde det. Men en ännu större andel avstod att svara på frågan. Betyder det att den inte är viktig?
Många kommuner anstränger sig verkligen för att köpa in närproducerade livsmedel. Det finns så många skäl. Det bidrar till en levande landsbygd, det skapar arbete och skatteintäkter. Det är också tryggt, skulle kvaliteten brista vet man vem man ska titta i ögonen.
Däremot är det hög tid att skrota målen om andel ekologiska livsmedel. Det är inte svaret på alla utmaningar som den svenska livsmedelsproduktionen står inför, ekonomiskt och biologiskt.
Det gäller också regeringen och den nya landsbygdsministern. I de första intervjuerna som Jennie Nilsson ger framhåller hon hur viktigt det är att främja den ekologiska produktionen och till och med subventionera för att öka efterfrågan.
Låt oss hoppas att det är en nykläckt ministers autopilot som har gått igång. Ekologisk produktion är inte lösningen på klimatfrågan och inte heller lösningen på lantbrukets sviktande lönsamhet. Att politiskt gynna en nischproduktion är fel väga att gå.
Det är bättre att stötta lantbruket och andra landsbygdsföretag med bra näringspolitik, det borde de ”statsbärande” partierna kunna komma överens om. Ge i möjligaste mån nästa version av EU:s jordbrukspolitik en sådan profil. Och kommunerna bör i mycket större omfattning köpa närproducerat. Det är bättre för alla parter.