Just nu har vi tekniska problem som påverkar kommentarsfunktionen.
Ekologisk mat prioriteras men vad är logiken?
ATL:s krönikör Kersti Linderholm är kritisk till att Ekologiska lantbrukarna får skattepengar för att skriva rapport om jordbruk och klimat. Hon menar att rapportförfattarna kokar soppa på en spik.
Detta är en krönika. Det innebär att slutsatserna i texten är skribentens egna. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
I år har vi typisk svensk sommar, vilket bådar gott med tanke på skördarna. Även bärbuskarna dignar och ökar stressnivån för oss som gillar egen sylt till filen. Kampen mot ogräs och skadegörare tar tid också. Däremot har sommarens återkommande nyhetstorka infunnit sig.
I lantbrukspressen kan vi läsa att Jordbruksverket vill att Landsbygdsprogrammet ska användas för att uppfylla Livsmedelsstrategin samt till klimat och miljöutmaningar. En prioritering av stödet till ekologisk odling föreslås. Kan någon förklara logiken? Betydligt mindre skörd, samma öppna landskap, ökad urlakning och i bästa fall inga ökade växthusgasutsläpp jämfört med vanlig odling.
Replik: Mer kol i marken och rätt mat på tallriken
Det sista beror förstås på vilka källor man förlitar sig på. Ekologiska lantbrukarna har fått skattepengar till att skriva en rapport om jordbruk och klimat. Som vanligt är det mineralgödseln som får stå i skottgluggen, eller konstgödsel som de slarvigt skriver. Med hjälp av referenser på hur mycket lustgas som avgår när mineralgödsel används, blir slutsatsen att en övergång till ekologiskt halverar jordbrukets växthusgasutsläpp. Fantastiskt, vi kan verkligen koka soppa på en spik. Rapporten förmedlar ”kunskapen” att baljväxtfixerat kväve inte ger några utsläpp av lustgas. Referens saknas, men är sannolikt den internationella klimatrapporteringen, enligt mig. Där ingår bara utsläpp av lustgas från mark som gödslas med mineralgödsel, stallgödsel eller skörderester. Det kan man verkligen kalla selektivt urval av ”fakta”. Det finns många referenser som visar att påståendet är fel. Bland annat Jordbruksverkets rapport ”Ett klimatvänligt jordbruk 2050” där man läsa att baljväxtfixerat kväve har större lustgasavgång än mineralgödsel. Frågan är om moder jord reagerar på hur vi räknar eller hur vi agerar. Ekologiska lantbrukarnas slutsatser har som jag ser det, helt okritiskt förts fram i flera av de stora lantbrukstidningarna samt Greppa Näringen.
En annan fråga som återkommer i nyhetstorkan är kollagring i mark. Märkligt att det är viktigare än kollagring i produkter. Visst är det en positiv bieffekt om kolhalten i mark ökar, vilket den gör med ökade skördar, ofta med hjälp av mineralgödsel. Någon jobbar med ett system där jordbrukare ska få betalt för ökad kolinlagring. Ja varför inte, men ska då de livsmedelsproducenter som har ökad kollagring i skörd, men minskad i mark, betala till systemet kan man undra.
Det är många som vill åt jordbrukets energirika kolbindningar och som dessutom tycker de gör jordbruket en tjänst. Exempelvis planeras en biogasanläggning i närheten av mig där gödsel ska köras upp till 10 mil. Argumenten är mindre ”konstgödsel”, cirkulering av växtnäring och att det är klimatsmart. Någon seriös beräkning kring utsläpp har jag inte sett än. Men en fundering är hur markmikroberna reagerar då de serveras gödsel som berövats på energirika kolbindningar.
Jag trodde vi odlade jorden för att få energirika kolbindningar på tallriken (mat alltså). Men om kolbindning i mark är huvudfrågan finns betydligt bättre sätt än att bedriva ineffektivt jordbruk.
Kersti Linderholm
Silvbergs Miljöteknik
Läs verksamhetsledaren för Ekologiska Lantbrukarna, Sofia Sollén-Norrlins replik, Mer kol i marken och ekomat på tallriken.
Just nu har vi tekniska problem som påverkar kommentarsfunktionen.