facebooktwittermail d

Djurföretagen garant för en levande bygd

Vi närmar oss midsommar och ännu har inte någon proposition om livsmedelsstrategin synts till från regeringen. Den utlovades tidigare i vår och är nu rejält försenad. Om det betyder att den blir utmärkt bra för näringen gör det inget, men man kan ha sina farhågor om motsatsen.

Illustration: Istock
Illustration: Istock

Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Utsikterna för de olika branscherna inom lantbruket är fortsatt mycket olika. Intresset för att köpa åkermark och skog är stort och priserna stiger. Men om det finns ett modernt kostall på fastigheten tillför det inget större värde. Det är illa för den som säljer, men ger den som kommer in chansen att börja med rimlig skuldbelastning.

Vi skrev i tisdags om den nederländske mjölkföretagare som köpte den gotländska gården Garde Frindarve efter dess konkurs. Med de allt större avstånden mellan mjölkgårdarna blir de enskilda besluten om varje gård allt viktigare. Frindarve står till exempel för en stor del av den ekomjölk som tas om hand av mejeriet i Visby, och att den nu drivs vidare är betydelsefullt på flera sätt.

Forskning har visat att djurhållande lantbruk genererar större ekonomiska värden än andra branscher, och dessutom på platser där alternativen är få. Byggtjänster, foder och utsädet är bara några exempel på vad ett lantbruk behöver, och finessen är att dessa inköp görs lokalt och betyder enormt mycket för det lokala näringslivet. Äggproducenter, kycklinguppfödare och mjölkbönder ska vi därför vara särskilt rädda om.

Det är precis sådana insikter som borde väga tungt i en sådan uppgörelse om jordbrukets framtid som livsmedelsstrategin ska bli.

Därför är det olyckligt om man redan inom regeringen låser upp varandra och förhindrar de gemensamma lösningar för bättre konkurrenskraft som vi så väl behöver. Regeringen har just lyckats komma överens med delar av oppositionen om en långsiktig energiuppgörelse. Den är en kompromiss men har lyckats knyta upp en del riktigt hårda knutar som till exempel kärnkraftens framtid. Det kan ge långsiktighet och klara riktlinjer inom ett gammalt infekterat område. Det behöver jordbruket också.

För att inte fastna i den nationella politiken finns det en annan aspekt på den nederländske lantbrukarens övertagande av Frindarve. Inflyttade företagare tar med sig kunskaper och kontaktnät, som kan bli till nytta för fler.

När de aktiva företagarna blir större och färre blir det allt viktigare att vidga cirklarna och känna till världen utanför Sverige, både när det gäller att köpa insatsvaror eller tjänster inom till exempel rådgivning.

Det är en risk att svensk konsultverksamhet fokuserar alltför mycket på det specifikt svenska och fastnar i SAM-blanketten. Nya perspektiv är alltid välkomna. Det kan vara viktigare för överlevnaden än en politisk strategi.