Distriktsveterinärorganisationens (DVO) företrädare måste ha varit väl medvetna om den kritik från Riksrevisionen som väntade när de skrev ett debattinlägg i ATL.
Distriktsveterinärerna har ett ansvar för veterinärbristen
”Inget annat europeiskt land har en statlig, subventionerad veterinärorganisation som aktör inom djursjukvården”, skriver veterinärerna Mikael Fälth och Örjan Ljungvall.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Riksrevisionen framför att stora brister föreligger i hur staten säkerställer veterinär riks- och dygnstäckande djursjukvård. Vidare att den inte håller sig inom de begränsningar i sitt uppdrag som regeringen beslutat och att det inte går att utesluta att statliga medel används till att finansiera den konkurrensutsatta verksamheten.
Föreningen Veterinärer i Sverige, som under 20 års tid, med stöd av bland annat Konkurrensverket, framfört samma kritik till Jordbruksverket, riksdag och regering samt EU:s konkurrensmyndighet har inte någon gång fått gehör från dessa myndigheter.
Jordbruksverket (JV) har enligt gällande förordning (2009:1464) inget uppdrag att själva bedriva dygns- och rikstäckande djursjukvård men skall säkerställa att sådan finns att tillgå. De veterinära tjänster som DVO utfört sedan 1995, hade kunnat utföras billigare och bättre av lokalt verksamma veterinärer.
Redan 2007 föreslog en statlig utredning (SOU 2007:24) att DVO skulle avvecklas för att skapa en konkurrensneutral och marknadsanpassad veterinärverksamhet. Ett bidragssystem skulle säkerställa veterinär jour och resurser för smittskyddet. Utredningen fick starkt stöd av många remissinstanser.
Vi anser att DVO:s stelbenta, övertaliga organisation gör att den enskilda veterinärens potential inte till fullo utnyttjas och DVO bidrar därmed till den rådande veterinärbristen.
Inget annat europeiskt land har en statlig, subventionerad veterinärorganisation som aktör inom djursjukvården. DVO:s verksamhet är dessutom till över 80 procent inriktad mot sällskapsdjur och de offentliga uppdragen är försumbara. JV är med nuvarande system sin egen tillsynsmyndighet.
Det är nu upp till politiken, att till skillnad från JV, ta till sig Riksrevisionens kritik och definiera JV:s kärnuppdrag, vilket knappast kan vara att till exempel rengöra kattöron och sälja hundkex, och därefter anpassa antalet veterinärer i DVO till uppdraget.
Ett stort antal veterinärer skulle träda ut på en då dynamisk och unikt gynnsam arbetsmarknad och i samarbete med myndigheten, enligt nämnda utrednings riktlinjer, ta ansvar för att djursjukvården äntligen fungerar i hela landet. Allt till en bråkdel av den kostnad för DVO som i dag belastar staten.
Mikael Fälth
Veterinär
Ljungby
Örjan Ljungvall
Veterinär
Järlåsa