Marion Palm

Svåra kalvningar kräver fullt fokus. Distriktsveterinären Aunemaria Ebner har jobbat som veterinär i fält i över 30 år. I dag önskar hon att hon hade haft en meter längre armar. Kalven ligger med svansen först och hon får inte tag på kalvens ben.

1684248650432.jpeg

Mockfjärd. 13.22– Det är så frustrerande. Jag skulle bara vilja ta tag och dra lite bakåt. Men…Distriktsveterinären Aunemaria Ebner kniper ihop ansiktet av ansträngning och kämpar för att nå några centimeter längre in med fingrarna. I snart en timme har hon försökt förlösa en kviga, men det är ingen lätt uppgift. Kalven ligger med rumpan före och har benen under sig. Och dessutom är den stor – precis som sin mamma.Bonden har försökt hjälpa kvigan i flera omgångar. Han kunde tidigt konstatera kalven är död.– Nu handlar det om att få ut kalven så att kvigan klarar sig, säger han uppgivet.

Förlossningsarbetet tar på krafterna. Epiduralbedövningen har inte tagit så bra som Aunemaria Ebner hade önskat – kvigan fortsätter krysta: ”Nålen kanske inte nådde hela vägen ner”.

1684248662217.jpeg

Aunemaria Ebner drar ut armarna ur kvigan. Hon har inga handskar på sig och armarna är kladdiga. Det är tydligt att det intensiva förlossningsarbetet tar på krafterna. Hon sätter händerna på höfterna och tar djupa andetag för att hämta andan igen.– Vill du försöka?Hon kollar frågande på bonden. Han skakar på huvudet. Anuemaria Ebner nickar.– Nej, jag tror inte att mer kraft hjälper. Jag skulle behöva ha en meter längre armar.Hittills har hon försökt med rep och tång, men hon har inte lyckats komma åt kalvens klöv och vända benet rätt.– Vi gör några försök till, säger hon.

Att få kvigan att ställa sig upp var inte enkelt. Under försöken med att få ut kalven försöker kvigan lägga sig ner flera gånger.

1684248513677.jpeg

Förutom bonden själv är det ytterligare tre personer som hjälper till att hålla kvigan på plats. Trots epiduralbedövning fortsätter den att krysta. Det gör inte kalvningen lättare. För Aunemaria Ebner är det redan trångt att komma åt kalven inne i livmodern. Hon får hjälp av bonden att lyfta upp en dunk med glidmedel och hälla ut över sina armar. Det är dags för nästa försök, men kvigans krafter börjar ta slut. Den försöker lägga sig ner.– Nej, nej, nej. Upp!

<div style="position:relative;width:100%;padding-bottom:56.25%;"><iframe allow="autoplay; fullscreen" allowfullscreen referrerpolicy="no-referrer-when-downgrade" src="https://api.screen9.com/embed/eOdK_qqI00I2v7CX9lloGC1RQcbbGlkgasmS1_Xz2YoPQhZq2usYKw5XHrhugosj" style="border:0;width:100%;height:100%;position:absolute" title="Dramatisk kalvning – följ med veterinären en dag i fält"></iframe><script type="application/ld+json">{"@context": "https://schema.org", "@type": "VideoObject", "description": "Aunemaria Ebner har varit distriktsveterin\u00e4r i \u00f6ver 30 \u00e5r. Ingen dag \u00e4r den andra lik: \u201dDet \u00e4r tjusningen med jobbet\u201d.", "name": "Dramatisk kalvning \u2013\u00a0f\u00f6lj med veterin\u00e4ren en dag i f\u00e4lt", "thumbnailUrl": ["https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/thumb.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/144p.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/240p.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/360p.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/480p.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/720p.jpg?v=0", "https://cfcdn.screen9.com/img/-/L/-LJNaWL80F_WpPdcwJeQIA_image/image.jpg?v=0"], "uploadDate": "2023-06-02T13:22:35", "duration": "PT4M26S", "embedUrl": "https://api.screen9.com/embed/eOdK_qqI00I2v7CX9lloGC1RQcbbGlkgasmS1_Xz2YoPQhZq2usYKw5XHrhugosj"}</script></div>

ATL TV. Dramatisk kalvning – följ med veterinären en dag i fält

Hedemora. 09:54.&nbsp;I en röd soffa ligger en brun hund, en vorsteh som heter Bodil. I fönstret står en blå dalahäst och på bordet ligger ett halvlagt pussel med bajsande hundar intill en stor burk med hembakade kakor. Kaffet som står i bryggaren har varit klart i minst en timme.

Hunden Bodil har en lugn morgon på soffan när den följer med matte till jobbet. Veterinärerna i Södra Dalarnas distrikt har däremot haft en hektisk start på dagen.

1684250120182.jpeg

Det har varit en hektisk morgon hos distriktsveterinärerna i södra Dalarna. Just i&nbsp;dag är de två personer kort. Båda djurvårdarna är borta; en är på kurs och en är sjuk. Alla akutsamtal och bokningar har gått via tre av distriktets veterinärer. Utöver det har en bil lämnats på verkstad och Aunemaria Ebner har gått igenom bakterieodlingar för mastiter hos mjölkbesättningar inne på klinikens labb. Nu sitter hon i personalrummet med två av sina kolleger.– Vi brukar alltid fika tillsammans innan vi åker ut för sen ses vi oftast inte på hela dagen.Den stora hunden som låg på den röda soffan har hoppat ner. I stället har hunden placerat sig strategiskt bredvid sin matte som håller en kaka i handen. Hon hade beredskapen i natt. I&nbsp;dag är det Aunemaria Ebner som har beredskapen. Det betyder att hon blir den som får åka ut på akuta sjukdomsfall eller skador som rings in under dagen. Men hon har ändå flera inbokade besök.

Aunemaria Ebner har flera planerade besättningsbesök under dagen. 

1684248574689.jpeg

– Jag har en kastrering av kalvar som jag har behövt flytta flera gånger. Vi får hoppas att vi hinner med den i&nbsp;dag. Jag förstår att det är frustrerande för lantbrukaren att fånga in djuren och vänta på att vi ska komma när vi tvingas ställa in. Men majoriteten av alla bönder är väldigt förstående. Om de själva skulle råka ut för något akut med sina djur vill de såklart att vi prioriterar dem.

Hedemora. 10:07.&nbsp;Det blir ingen långvarig fika. Aunemaria Ebner packar in det sista hon behöver i den röda bilen med distriktsveterinärernas logga på sidorna, blåser i alkolåset och kör sedan ut genom den trånga garageporten.&nbsp;

Det första stoppet för dagen är ett återbesök hos en häst med irriterade ögon. Den har på sig en huva som tejpats med silvertejp vid ögonen för att mörklägga och dämpa det starka dagsljuset som flödar in i stallet.

Aunemaria Ebner tar på sig en hjälm. Ovanpå den sätter hon en pannlampa. Med det riktade ljuset undersöker hon hästens ögon. Hon stänger stalldörren innan hon färgar in ögat med en grön vätska för att kontrollera om det finns några skador på hornhinnan. Då ringer telefonen.&nbsp;– Aunemaria, distriktsveterinär.Samtalet är kort. Efter två minuter är hon tillbaka och inspekterar hästens öga i ljuset från pannlampan.Den gröna vätskan, fluorescin, gör att hon kan se en liten skada på höger öga. Hon bokar in ett återbesök om några dagar. Tills dess ska hästen få ögondroppar och metacam, som är smärtstillande och lindrar inflammation.Aunemaria Ebner plockar varsamt ihop sina saker samtidigt som hon småpratar med hästägaren. Hästarna har hon som hobby och gården är inriktad på köttraskalvar. För ett par veckor sedan var Aunemaria Ebner här på besättningsbesök och pratade om kalvhälsa.&nbsp;

– Kalvarna hostar nästan ingenting nu. Det har blivit mycket bättre.– Det var skönt att höra.Hon plockar in sin utrustning i bilen. Nu är det är dags att åka vidare.Så fort hon sagt hejdå till hästägaren växlas tempot upp. Aunemaria Ebner tar fram sin dator från baksätet, slår upp locket och sätter sig bakom ratten.– Det var min kollega Tove som ringde. Vi har en akut kalvning. Jag ska hitta adressen och ringa till bonden. Det är en bit att åka, det tar drygt en timme att köra.

Bilresa från Hedemora till Mockfjärd. 11:20.&nbsp;Aunemaria Ebner hoppar ut ur bilen. Hon har stannat till vid vägkanten för att plocka fram sin lunch: smörgåsar med ost.– Jag behöver fylla på med energi så att jag har lite kraft inför kalvningen. Vi kommer vara där mitt i lunchen.Blir det många luncher i bilen?– Ja, det blir det. Jag måste säga att jag är dålig på det här att stanna och äta en varm lunch, jag har jobbat på det här sättet så länge så jag är van.Som distriktsveterinär i beredskap veta du aldrig säkert på morgonen hur dagen kommer att se ut. Enligt Aunemaria Ebner är det just det som är tjusningen med jobbet.– Det är därför jag trivs så bra i det här yrket och har stannat så länge. Jag gillar det oförutsägbara i jobbet och att det händer något. Det är stor variation när det är akuta fall. Och så tycker jag att det är jätteroligt att jobba mer långsiktigt med besättningar när man kan följa samma gård länge och se en positiv utveckling.&nbsp;

Aunemaria Ebner äter många luncher i bilen när hon är på väg till nästa patient. ”Jag är dålig på att ta ordentlig lunch och äta varm mat. Jag har kolleger som är mycket bättre på det än vad jag är.”

1684248562861.jpeg

<h3>Aunemaria Ebner</h3>Yrke: Distriktsveterinär i södra Dalarnas distrikt och överveterinär nöt sedan maj i år. Klinikchef 2015-2022.Utbildning: Veterinärhögskolan i Helsingfors, 1983-1990.Ålder: 58 år.Familj: Mannen Jakob, tre vuxna barn och en welsh springer spaniel som heter Alma.Lyssnar helst på: Det blir ganska mycket körtid när hon åker mellan patienter. Då lyssnar hon på ljudböcker, oftast deckare, Sveriges radio P1 eller podcasts. Hon tipsar om distriktsveterinärernas podd Uppdrag veterinär.

Aunemaria Ebner har varit distriktsveterinär sedan 1995. Hon är uppvuxen i Finland och det var också där hon började sin resa för att bli veterinär, på veterinärhögskolan i Helsingfors. Under studietiden deltog hon i ett nordiskt projekt i Skara och det var även där hon träffade sin man Jakob. Han är agronom från Österrike och först tänkte paret flytta dit. Men Aunemaria Ebner visste att det skulle bli svårt för henne att som kvinna, under 1990-talet, få jobb som veterinär för det österrikiska lantbrukets djur.&nbsp;– Det kanske låter konstigt i dag, men det var ganska ovanligt att kvinnor jobbade ute i fält då. Jag visste att jag inte skulle få det lätt. I stället valde vi att bo i Sverige, som en kompromiss mellan Österrike och Finland.Plötsligt piper bilen till.&nbsp;– Den tycker inte att jag kör mitt i filen, säger Aunemaria Ebner och greppar ratten med båda händerna.Mobilens GPS visar att det är 45 minuter kvar att köra.Vad vet du om kalvningen du är på väg till nu?– Kalven ligger felvänd med svansen först. Det kallas stussbjudning. Annars är det normala att frambenen kommer först och sen huvudet, att kalven ligger på mage. Men nu ligger den baklänges och bakbenen är under kalven. Det jag ska försöka göra nu är trycka in&nbsp;rumpan och vända bakbenen för att kunna dra ut kalven och det är svårt. Jag kommer att ge en epiduralbedövning för det är inte lätt att komma åt när kvigan krystar.Hur vanligt är det att kalven ligger fel?– Det är inte jättevanligt att det blir fel överhuvudtaget. Men när det väl blir fel är stussbjudning inte ett helt ovanligt felläge.Jag upplever dig som väldigt lugn. För en stund sedan pratade du med bonden som låter ganska uppgiven över situationen. Hur gör du för att inte bli stressad?– Jag försöker behålla lugnet själv och förklara hur läget är och ge tydliga besked. I det här fallet hade bonden redan fått råd från min kollega för att försöka rätta till det själv.&nbsp;Men när han säger att det är omöjligt att nå, då är det ju så. Det finns inte mycket mer jag kan göra än att ta mig dit. Det finns situationer där man känner att det är bråttom för att kunna rädda liv, men även fast att vi är akutveterinärer är det sällan patientens liv hänger på en kvart. Insatsen ska göras så fort som möjligt, men att rusa från en patient till nästa så fort vi får ett akut samtal är inte heller bra. Man måste vara realistisk och förstå både vad man kan påverka och vad man inte kan påverka för att orka med det här jobbet.&nbsp;Hur gör du för att föra det tänket vidare till dina yngre kollegor?– Jag är ganska prestigelös och bjuder på det både när det går bra och mindre bra. Även om jag har jobbat länge så gör jag inte alltid allt rätt. Jag gör också misstag. Jag tror det är bra att vara öppen med det. Då kan man skapa den här öppenheten som gör att man kan prata om allt och lära sig av varandra.Alla nya veterinärer som anställs hos distriktsveterinärerna går en kurs i beredskapsarbete. Där går man igenom de vanligaste fallen man får åka ut på som fältveterinär.&nbsp;– När nyexaminerade kommer till oss på distriktsveterinärerna efter att ha varit på stora djursjukhus och kliniker kan det vara svårt att ställa om. Förutsättningarna ser väldigt annorlunda ut i fält. Vi pratar mycket om vad som är ”good enough” och att se och förstå att man gör ett bra jobb även fast vi inte har alla resurser. Det behöver man acceptera för att orka i längden.Det är veterinärbrist i Sverige. Hur går det för er att hitta personal?– Ja, alltså uppenbarligen saknas det veterinärer. Det gör det.&nbsp;Och samtidigt utbildas det en hel del veterinärer så ibland undrar jag var alla tar vägen. Det verkar som att det är ganska många veterinärer som inte jobbar kliniskt.&nbsp;Det är svårt för oss att hitta sommarvikarier. Det har ändrats drastiskt sedan min tid när jag var ny för länge, länge sedan, säger hon.– Då jobbade i stort sett hela årskursen som distriktsveterinärer en sommar. Nu är det bara en liten del som väljer att göra det.Vad tror du behövs för att fler veterinärstudenter ska vilja jobba med lantbrukets djur?– Jag vet inte riktigt, det är svårt att svara på. Men en sak jag har tänkt på är att studenterna&nbsp; i dag kommer in på sina antagningspoäng och att det är många som kommer från större städer utan koppling till jordbruket. Det kanske kan göras något där för att se till att det blir en större spridning i landet. Och vi vill gärna erbjuda mer praktikplatser till studenter från SLU. Det finns till exempel inte många gårdar med djur omkring Uppsala. Det finns fler häromkring.Brukar ni ta emot praktikanter?– Vi brukar ha någon veterinärstudent varje år. Ofta säger de att de har fått se mycket under veckorna de är här. Jag tycker vi skulle ha fler praktikanter för att kunna visa vad som är bra i det här yrket och vad som är så speciellt med att jobba just som distriktsveterinär.Hur mycket får de göra?– Det beror på hur långt de har kunnat kommit i utbildningen. De som snart ska ta examen får göra en del och då är det alltid mitt ansvar som veterinär hur mycket jag låter dem göra. Men om de har sin praktik här efter bara ett par terminer när de mest haft teori så får de titta på.&nbsp;Den tuffa arbetsmiljön för distriktsveterinärer lyfts i debatten som en orsak att fler nyexaminerade veterinärer väljer andra arbetsplatser. Vad tänker du om det?– Den diskussionen har pågått länge och vi har jobbat på det i hela organisationen. Vi måste ha drägliga arbetstider. Det finns lite olika modeller för beredskap i olika delar av landet och det passar olika på olika ställen beroende på hur mycket man brukar ha att göra. Jag kan inte prata för alla men jag tycker att vi har fått till en bra organisation hos oss nu med beredskapen som gör att vi ändå landar på 40 timmar i veckan. Men det kan bli tajt om någon är sjuk. Det skulle inte skada att vara en person till.&nbsp;Hur har beredskapsarbetet förändrats sedan du började?– När jag började som veterinär jobbade jag först dag, sen jobbade jag natt och sen dag igen. Man kunde behöva jobba dygnet runt.&nbsp;Ofta jobbade man dagtid 40 timmar i veckan och så var det en eller två nätters extra beredskap utöver det. Det var det normala. Målet är i dag att vi ska ha arbetsveckor på 40 timmar.Är det inklusive beredskap och kvällar?– Ja, det är alltså alla timmar. 40 timmar inklusive de timmar som man har jobbat till exempel under helgen eller kvällstid.&nbsp;Lyckas ni hålla er till det?– När man jobbar i fält med långa resor kan det bli långa dagar. Om det ringer långt bortifrån på eftermiddagen så avgör man själv eller pratar med sin chef eller en kollega om hur man ska göra. Till exempel om klockan är två och det ringer från en gård två timmar bort – är det då rimligt att jag som slutar klockan fem åker dit eller kan de vänta på kollegan som börjar jobba klockan fyra och bara har en timmes resväg? Man får stämma av från fall till fall hur bråttom det är för djurets skull och hur mycket man egentligen vinner på om jag åker dit i stället för att vänta på kollegan.Hon förklarar:– Vi har valt att göra så att den som har beredskap under kvällen och natten börjar jobba klockan fyra på eftermiddagen just för att de som jobbar dag ska ha möjlighet att åka hem i tid. Det gör det också enklare att lämna över sena bokningar till eftermiddagspasset. Grunden är att den som jobbar dag ska jobba från klockan åtta till klockan fem och då ska man både hinna skriva journaler och äta lunch. Det är en utmaning att som chef och schemaläggare få till det optimalt. Vi distriktsveterinärer har förtroendearbetstid också och det betyder att man i perioder kan behöva jobba lite mer, som exempelvis nu på våren när vi har högsäsong. När det är lugnare kan man jobba lite mindre.&nbsp;

<h3>Distriktsveterinärerna</h3>Distriktsveterinärerna ligger under Jordbruksverket och har mottagningar på omkring 80 platser i Sverige. Den administrativa enheten finns i Jönköping.Antal anställda: 610 fast anställda. Med vikarier cirka 700 personer.Anställda veterinärer: 324.Övrig personal: 286.För att locka fler studenter till distriktsveterinärerna utökade organisationen under pandemin möjligheterna för SLU-studenter att göra sin praktik här. Nu för distriktsveterinärerna och SLU samtal för att utveckla möjligheten till praktik i fält. Hillevi Lindström, chef för Distriktsveterinärerna utvecklar:”Det är ett bra sätt för oss att marknadsföra möjligheten att jobba med lantbrukets djur. &nbsp;Studenterna kanske har varit inställda på att jobba med smådjur eller häst, men när de kommer till oss väcks ofta intresset för lantbrukets djur”.<h3>Överveterinärer</h3>Distriktsveterinärerna har sex överveterinärer som alla är specialiserade inom olika djurslag. Inom organisationen finns också en hygiensköterska som arbetar med vårdhygien. Deras uppdrag är bland annat att kvalitetssäkra och vidareutveckla arbetet inom sina områden.För kategorin nöt har distriktsveterinärerna två överveterinärer.

<h3>Distrikt Södra Dalarna</h3>Distriktet omfattar Fagersta, Norberg, Avesta, Hedemora, Säter, Borlänge, Ludvika, Smedjebacken, Falun, Gagnef, Leksand och Vansbro.Större delen av Vansbro tillhör dock Moras praktikområde.Här jobbar 6 veterinärer och 2 sköterskor.&nbsp;Det tar ungefär två timmar för veterinärerna att köra mellan ytterkanterna i distriktet.&nbsp;Mottagningen ligger i Hedemora. Här tar de emot smådjur och kliniken är utrustad med röntgen, ultraljud och tandutrustning för smådjur.&nbsp;Ute i fält jobbar veterinärerna ungefär lika delar med lantbruksdjur och häst.

Aunemaria Ebner har tidigare varit klinikchef för distriktet i Södra Dalarna. Hon lämnade chefsrollen i slutet av förra året för att kunna ägna sig helhjärtat åt att arbeta kliniskt. Men det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig. Sedan maj i år är hon också överveterinär för nöt på halvtid och arbetar kliniskt på halvtid. Distriktsveterinärerna har sex överveterinärer som alla är specialiserade inom olika djurslag. Deras uppdrag är bland annat att kvalitetssäkra och vidareutveckla arbetet inom sina områden.– För mig personligen&nbsp;har lantbrukets djur alltid legat närmst hjärtat så det känns som ett roligt och viktigt arbete även fast att det inte var något jag hade planerat.Mobilens GPS visar att det är tio minuter kvar att köra.&nbsp;– Jag måste ringa till bonden och säga att vi snart är framme.&nbsp;

Nås. 16:37.&nbsp;Fem brunvita tjurkalvar slumrar i en box full med gul och fluffig halm. En snarkar. De är ovetande om vad som är på väg att hända. Det är dags för kastrering. Efter att de fått lugnande, smärtstillande och lokalbedövning är det dags att börja ingreppet.&nbsp;

Det tar bara några minuter från att tjurkalvarna fått lugnande till att de somnar. 

1684248746469.jpeg

Aunemaria Ebner har förberett med kastrationstänger, bomull, pasthandskar, skalpell och annan utrustning hon behöver. Med van hand påbörjar hon arbetet med den första kalven.&nbsp;– Skulle någon av er kunna sätta klockan på tio minuter?&nbsp;Bonden har fått hjälp att samla in kalvarna av kollegan som driver granngården. Hon tar upp mobilen och sätter tiden samtidigt som Aunemaria Ebner går vidare till nästa kalv. Efter en halvtimmes arbete är hon klar. Nu står två lite större kalvar på tur och med dem tar det lite längre tid. Här behövs ett kirurgiskt ingrepp i stället för tång. Det har gått 1,5 timme sedan hon kom fram till gården. Arbetsdagen tog egentligen slut för en timme sedan.– Jag skulle önska att det slutar blöda helt. Det droppar bara lite, men jag sätter på ett tryck en stund till.

Djurås. 14:24.&nbsp;– Jag tänkte att vi kan åka till mitt standardställe.Aunemaria Ebner kör in på OKQ8 i Djurås och parkerar sin röda bil. Det är dags för toapaus och kaffepaus.&nbsp;– Ibland när man är ute och åker är det långt mellan möjligheterna att gå på toaletten. Då kan man behöva sätta sig bakom en buske längs vägen. Men då är det ingen i närheten, säger hon med ett skratt.Inne på macken köper hon en kaffe och en chokladbit. Men det blir ingen paus i solen. Hon hoppar direkt in i bilen igen och kör mot kliniken i Hedemora. Klockan fyra går distriktsveterinären som har kvällspasset på sitt skift. Innan dess ska bilen tömmas och fyllas på med allt kollegan behöver.

Mockfjärd. 13:48.&nbsp;– Nu har jag vänt bak ett ben, utbrister Aunemaria Ebner.– Det är ju suveränt!Bonden ser lättad ut. Ansiktet spricker upp i ett leende.

Aunemaria Ebner arbetar utan handskar. ”Jag är lite gammeldags och många av mina kolleger tycker att det är äckligt. Men det hade varit omöjligt för mig att känna och komma till på den detaljnivå som krävdes med handskar på.”

1684248595567.jpeg

Det har gått drygt 1,5 timmar sedan Aunemaria Ebner kom till gården. Det var först när hon lyckades få ett läge då hon kunde fästa en kedja runt kalvens has och så småningom få den runt klöven som det gick att vända benet. Tillsammans med bonden drar hon försiktigt och de får ut det första benet. Den tryckande stämningen lättar något.&nbsp;– Har du en ren hink och ljummet vatten? Vi ska pumpa in vatten och glidmedel.Bonden ber en av sina vänner hämta vatten och en annan tar fram en hink de häller glidmedel i. Aunemaria Ebner går och hämtar en slang med pump ur bilen. Med gemensamma krafter pumpar de in den trögflytande vätskan i kvigan.&nbsp;

Nu är det nära. För att göra det lite enklare att få ut den stora kalven pumpar de med hjälp av en slang in glidmedel i kvigan.

1684248626395.jpeg

Nu är det dags för nästa försök att få ut kalven. Med kedjan fäst kring benet drar bonden och kollegan med gemensamma krafter.– Bara segdra långsamt, uppmanar Aunamaria Ebner.Mer och mer av kalven syns och med en gemensam ansträngning får de ut den.&nbsp;– Helvete vad den är stor, utbrister bondens kollega.– Ja, den är stor, säger Aunemaria Ebner och går tillbaka till kon för att känna så att allt är bra efter den långa kalvningen och ger henne en spruta smärtstillande medicin.

Efter lite mer än 1,5 timmars intensivt arbete syns en av kalvens klövar. ”Dra försiktigt och dra neråt”.

1684248601229.jpeg

Hon går ut ur fållan där kon står. Bonden drar ut den döda kalven ur ligghallen och de släpper lös kon. Den rör sig långsamt ut mot mitten av ligghallen och står sedan väldigt stilla. Vilar.&nbsp;– Jag har inte med mig något oxytocin. Det skulle vara bra att ge så att livmodern drar ihop sig. Vi kan ringa en mjölkbonde i närheten, jag vet en som borde ha det hemma, säger Aunemaria Ebner.&nbsp;Hon går och tvättar av sig och får hjälp av bonden att spola av stövlarna.– Det var jäkligt bra jobbat. Skickligt gjort, säger han.&nbsp;Hur känns det nu?– Det är en enorm lättnad såklart. Jag är bara glad att vi fick ut kalven och att kon klarar sig.

En lättad och glad distriktsveterinär. När kalvningen är över kan Aunemaria Ebner äntligen slappna av. Bonden meddelar ett par veckor efter besöket att kvigan har återhämtat sig och nu mår bra.

1684248607294.jpeg

Hedemora. 18:05.&nbsp;Nu är arbetsdagen slut. I alla fall ute i fält. Aunemaria Ebner hade planerat att vara hemma nu, men innan hon kan åka hem måste hon åka tillbaka till kliniken för att fylla på bilen och göra administrativt jobb som inte kan vänta till nästa vecka.&nbsp;Hur lång tid har du kvar innan du kan sluta för dagen?– Det är en halvtimme skulle jag tro, men jag är lite av en tidsoptimist också så vi får se hur lång tid det tar.Hennes privata telefon ringer.&nbsp;– Hej Jakob.&nbsp;Paret växlar ett par ord.– Det här är dilemmat när man är gift med en distriktsveterinär. Man kan aldrig vara helt säker på när jag kommer hem från jobbet.

<h3>Veterinäryrket i siffror</h3>2022 utfärdades totalt 222 veterinärlegitimationer.57 procent av de som tog ut en veterinärlegitimation 2022 hade utbildning från annat land än Sverige.Enligt medlemsorganisationen Svensk djursjukvård behöver utbildningsplatserna till veterinär- och djursjukskötarprogrammen vid SLU fördubblas – även efter den planerade utökningen. Organisationen skulle gärna se att utbildningarna erbjöds vid fler campus för att få en geografisk spridning, vilket även skulle underlätta för praktikplatser.Rekryteringsbehovet de kommande 12 månaderna är 399 veterinärer enligt en undersökning gjord av organisationen, utifrån enkätsvar från sina medlemsföretag.Källa: Svensk djursjukvård&nbsp;

<h3>Kalvning</h3>Normalt sett föds kalven i framdelsbjudning&nbsp;med ryggen uppåt&nbsp;så att huvudet och de sträckta frambenen kommer först. Cirka 5–10 procent av kalvarna föds i bakdelsbjudning. Då kommer de sträckta bakbenen först.&nbsp;En kalvning delas in i tre faser: öppningsfasen, utdrivningsfasen och efterbördfasen. Öppnings- och utdrivningsfas tar oftast lite längre tid för kvigor än för kor som fått kalv förut.&nbsp;&nbsp;Kon föder normalt liggande. Oftast ställer sig kon upp inom 10 minuter efter kalvningen för att slicka sin kalv. Kalven brukar efter att ha hämtat sig från födelsen några sekunder skaka på huvudet och dra sitt första andetag.&nbsp;När kon slickar kalven och kalven diar, stimuleras kons produktion av hormonet&nbsp;oxytocin, ett hormon som hjälper till att dra ihop livmodern igen.Stussbjudning, det vill säga att kalven ligger med svansen först, är ett felläge som kräver professionell förlossningshjälp. Exempel på ytterligare två fellägen som är ganska vanliga är när huvudet är slaget åt sidan och när ena frambenet är underslaget och endast ett framben finns i förlossningsvägarna.Källa: Jordbruksverket &amp; kalvportalen.se

I dag gör ofta veterinärer i fält bakteriologisk provtagning och diagnos för att ta reda på vilka åtgärder som ska sättas in vid mastit. Här används en platta med fyra agar för bakteriologisk odling och artbestämning. 

1684248568905.jpeg

<h3>Mastit hos mjölkkor</h3>Mastit (juverinflammation) är den vanligaste sjukdomen bland Sveriges mjölkkor. Det är också den mest förlustbringande sjukdomen.Skadan orsakas oftast av bakterier som infekterat juvret via spenkanalen. Mastit kan också uppstå efter trauma till exempel om kon blir stångad eller sparkad på juvret.Mastiter kan vara subkliniska, det vill säga utan synliga eller kännbara förändringar i mjölk och juver, eller kliniska, det vill säga med synliga eller kännbara symtom i mjölk och juver. Klinisk mastit kan även indelas i lindrig (endast mjölkförändringar), måttlig (även förändrad juvervävnad) eller höggradig (även feber, nedsatt allmäntillstånd med mera) beroende på symtom. Mastit kan också indelas i akut och kronisk beroende på hur lång tid sjukdomen pågått.Källa: SVA &amp; juverportalen.se

Att vara distriktsveterinär i dag är inte enkelt och många veterinärer söker sig till andra jobb. Men en som stannat kvar i yrket i mer än 30 år är Aunemaria Ebner. Ingen dag är den andra lik – just det hon tycker är tjusningen med jobbet.ATL:s reporter Marion Palm följde med under en dag i beredskap.

Det är lite av tjusningen säger Aunemaria Ebner med 30 år i yrket.

Ingen dag den andra lik för veterinär i fält

Djurhållning

Att vara distriktsveterinär i dag är inte enkelt och många söker sig till andra jobb. Den som väljer att stanna kvar i yrket får ett varierat jobb.